På jobbet. TV4 står på. Mannen i License To Grill-programmet (annoying) är otroligt påfrestande. Ska han vara en manlig Nigella (som jag gillar skarpt)?
Så, vi sitter på kontoret och 80-talspoppar i och med 80-talsnatten på SVT. Ett hederligt gammalts blandband går på hög volym. Just nu: Sending Out A Message med Lili & Susie (eller Lili & Sussie som de fortfarande hette då, när albumet Anytime släpptes).
Så vi sitter här på jobbet; två kära bögar (dock inte i varandra). Det är nog första gången jag och PG är ihop samtidigt. Underbart är det. Men det gör lite ont i själen också. Fast det är väl meningen. Känner så mycket.
Det finns många ensamma själar i de djupa skogarna i detta land. Det blev jag påmind om på jobbet igår. En gång var jag en av dem. No more, I say, no more.
Är man naiv om man verkligen, verkligen tror att allt som händer gör det av en anledning? Tror man det bör ju allt dessutom bli så mycket lättare. Bara luta sig tillbaka och köra, så att säga.
