Oktobermåndag med snöblandat regn

En egentligen ganska intetsägande oktobermåndag. Det låter ju inte särskilt upphetsande; särskilt inte om jag tillägger att dagen bjöd på snöblandat regn.

På förmiddagen var jag på ett viktigt (obligatoriskt) möte i Sockenbacka. Det var förvånansvärt bra, informativt och ”hoppingivande”.

Jag kom hem och småstädade och Blake gömde sig som vanligt så fort han fick syn på den förfärliga dammsugaren. Även balkongen fick sig en uppfräschning; det landar gott om barr på den. Och tops (alltså örontops, eller ’pumpulipuikko’ som det så fräsigt heter på finska) efter den som bodde här tidigare.

På förkvällen strosade jag och Blake genom det snöblandade regnet och längs de söliga gatorna till Främre Tölö och träffade vår väninna M. Vi tog en redig, rask promenad i mörkret och vi skvallrade om sådant som inte hamnar på bloggar.

Det var skönt att komma hem och duscha både herr Blake och mig själv och därefter kasta sig under en filt för att se dokumentären After The Screaming Stops om tvillingarna Matt och Luke Goss i popgruppen Bros. Jistanes vad de bråkade! Och jistanes vad stora Bros var på åttiotalet. Jag köpte deras två första album (av tre) men kom inte ihåg att det var SÅ poppis.

Jag nämnde min uppgradering till hemska Catalina och jag är fortfarande lika sur. Idag har iTunes betett sig väldigt märkligt; den har märkt om hela album. Bytt artist och album och hela alltet. Bara så där! HELT SINNESSJUKT JOBBIGT.

Dessutom så uppdateras någonting på min telefon varje gång jag kopplar in den. Se bild. Den bara uppdaterar och uppdaterar i timmar. I två dagar har den nu hållit på att uppdatera NÅGONTING. Skulle vilja vet vad.

Ja, hela datorn är seg. Det kan ta två minuter att öppna ett nytt fönster i webbläsaren. Och hela Finder är superseg. Jag klarar som sagt inte av LÅNGSAMHETER så jag skriker och gormar stup i kvarten.

Men nu ska jag sova.
Tack för en bra dag.

Allting har sin tid

Jag är ett enormt fan av tv-serien Dynastin (min hund är döpt efter Blake Carrington, för tusan!) men jag hade ingen aning om att serien återuppstod 2017. Jag har nämligen ingen koll på nya serier, filmer, musik etc. Allt bra har redan gjorts och allt finns att finna i mina enorma musik- och filmhyllor. Allt nytt är massproducerat, tillrättalagt skräp utan själ.
Men jag gav nya Dynastin en chans.

Så jäkla värdelöst. Fattar producenterna inte det? ”Det här håller inte.”
Varför skapar de då inte en helt ny serie?
Ja just det. Ingen skulle ju titta på den. Jag hade ju aldrig kollat på denna dynga hade kopplingen till Dynastin inte funnits där.

Men nej, hörni. 
Allting har sin tid. Det går inte att göra om en succé. (Gäller allt här i livet.)
Njut av minnena istället. Se om filmen/serien. Spela en LP på repeat. Se på gulnande fotografier från en lycklig period som du ändå inte skulle vilja ha tillbaka eftersom omständigheterna inte är de samma idag.

Låt saker och ting vila i frid.

Och våldta för f@n inte Dynastin!

Så ska det se ut!
Det var bättre förr.

Skivrecension: Kim Wilde – Come Out And Play

Kim Wilde - Come Out and Play

Åttiotalspuman Kim Wilde släppte just sitt elfte album Come Out and Play – det första sedan Never Say Never (2006) – som innehöll nya inspelningar av gamla låtar + ett gäng (riktigt bra) nya.
Den här gången låter det mycket mer gamla Kim Wilde om det hela; upptempo, energiskt och lite… ungdomligt. Här och där finns dock några spår som låter en smula mognare – eller åtminstone lite mer som de (då) nya låtarna som fanns med på Never Say Never.
Till skillnad från de svårflirtade recensenterna så gillar jag det jag hör!
Mina dyrbara betyg syns nedan.
(Albumet hittar du här.)


Länkar: DN Exp Skå GP BT Cor DT KB UNT

Snön yr och lunchen är serverad


Jädrans gött att jobba hemifrån, men Sebbe är lite förbryllad. Ja, kanske till och med lite irriterad. Även han vill ibland vara i fred och bara få ”vara”. Nu ugglar han i köket medan jag jobbar i vardagsrummet. Nyss var han ute på balkongen men snöälskar-Sebbe har börjat tröttna på snön. Vi ser båda fram emot våren!
Som ni ser är lunchen mycket smal och hälsosam: quorn (citronpeppar!) och paprika och salladskål och lite blomkål på det. Mums. Ja, min nya hälsosammare, POSITIVA livsstil går som på räls!

Jag spelar 80-talsmusik här hemma. Åh, vad det var fina musikaliska tider! Fantastiska videor och underbart slyniga låttexter. Ingen var perfekt. Inget var perfekt. Det hade sin charm men nu är det ju blankpolerat, fläck- och felfritt som gället. Not hot.
Hur underbar är inte denna låt och video? Jo, det ska jag tala om för er: tokunderbar!

Hittade också ett klipp föreställande historiens absolut sämsta uppträdande. Och ändå fick den oerhört sura och tvära bruden applåder. Se och njut.

Sexy MILF

Apropå pattbrudar.
Samantha var såklart min favorit, men Sabrina gnäggade henne i hälarna. Den italienska puman släppte nyligen ett samlingsalbum och hon passade då på att spela in en ljuvlig cover på Cardigans ”Erase/Rewind”. Fantastisk säger jag. Love it.
Förresten så har de forna rivalerna spelat in en gemensam bit! Ja, en cover på den där kända gamla dängan ”Call Me”.
Sabrina Salerno är verkligen en superpuma. En riktig MILF. Mums, säger jag bara. Snygg video också – helt i min smak.
(Ja, det märks tydligt att de var inspirerade av Kylies ”Can’t Get You Out Of My Head” både när de producerade låten och när de spelade in videon.)

Uppdatering: jag verkligen älskar ett par saker i denna video! Först och främst hennes lilla ”hand move” 00:31 in i klippet, när hon sjunger ”…difference it makes”. 00:43 kommer nästa fina rörelse då hon pekar så vackert medan hon sjunger ”…before”. Hahaha. Underbart! Under-bart! Humor! Hu-mor!