Innehållsrik men sömnlös vecka

Det blev (hittills) en bra – men en smula tröttsam – vecka det här. Mina sömnproblem, nej!, mitt sömnHANDIKAPP, gjorde sig påmint. Inte bra. Gjorde klart på nya jobbet att jag rent fysiskt inte kan jobba annat än väldigt regelbundna tider. Annars blir min rytm uppfu*kad. Helt okej.

[Bildbevis nedan]

Blake var med mig på jobbet. Till allas stora glädje, ska tilläggas.

Kvällstid har vi kollat på serien The Crown på Netflix. Blake har ju upptäckt det här med att det ”rör sig” på skärmen och inte minst noterar han när djur visas i bild. I The Crown dyker det konstant upp hundar och hästar, så Blake gillar serien även han.

Igår klippte jag mig i stadsdelen Gårdsbacka, så nu ser jag ut i håret som alla förortsblattar.

Idag besökte jag Svenska litteratursällskapet där jag träffade två viktiga personer från Åbo Akademi. De kontaktade mig, via min fantastiska blogg, för ett halvår sedan och ville ha med mig i ett slags projekt som innehåller de flesta komponenter som gör mig glader: musik, språk och till och med en smula politik. Musiken (i det svenskspråkiga Finland) var nu grunden i det hela ändå.

Jag berättade allt om mitt enorma musikintresse och om ”musiken i vardagen”, som projektet kallas.
Ni kan ju tänka er vilken mundiarré jag drabbades av när de frågade varför jag har ”personligt, pop och politik” som bloggslogan, när jag just hade förklarat att jag inte gillar att man blandar ihop musik och politik. (”Var sak på sin plats!” är ett bra motto på samtliga plan här i livet.)

Jag avskyr som bekant att någon vokalist som levt i en skyddad bubbla fullproppad med likasinnade i hela sitt liv plötsligt ska börja diktera för ”mannen på gatan” vad han ska tycka och tänka om saker och ting, som Vokalisten inte har någon erfarenhet av alls. Oj, vad jag tog ton. Skämt åsido. ”Kändisars” så kallade åsikter kastar jag omedelbart i soptunnan.
Trots mina lugna nordiska gener så är jag väldigt passionerad när jag GÅR IGÅNG.

Jag fick tala om hur mycket jag saknar LP-skivans tid. Ni vet de där gyllene åren innan musik blev slit-och-släng, då man noga inhandlade sin musik och sedan lyssnade från början till slut, samt läste texterna i konvolutet. Man skippade inte de där spåren som inte kändes så intressanta där och då på studs. Det är ju de där mellanspåren som lever kvar än idag, i skymundan. Pärlorna finns mellan hitsen, helt enkelt.

Vi talade om hur mycket jag älskar Eurovision och om det att det intresset kom till av att jag älskar och fascineras av allt som har med språk att göra (ja, ni hör ju själva hur jag fick kombinera allt jag diggar). Samt om hur språkintresset vaknade av att jag växte upp i en tvåspråkig miljö och tidigt insåg att saker och ting inte alltid går att översätta, trots att man använder de ”rätta” orden, eftersom ett språk är så komplext med känslor, traditioner, historia etc. etc.

Jag fick tala om mitt stora karaokeintresse och om hur denna ”obetydliga” lilla hobby botade min sociala fobi och allmänna människoskräck. (Och om min signaturmelodi ”Det börjar verka kärlek banne mig”.)

Och eftersom temat i grunden var finlandssvenskt så sa jag också att jag ogillar att de på finlandssvensk radio om och om igen spelar gamla rikssvenska hits när jag hellre vill upptäcka för mig nya finlandssvenska vokalister (som sjunger på dialekt! eftersom jag går igång på dialekter).
Och eftersom jag är som jag är så lade jag till att jag på samma sätt avskyr att de finlandssvenska dagstidningarna är så fruktansvärt Sverigebesatta. ”Om jag vill läsa om Sverige så kan jag göra det på svenska nyhetssiter. I finlandssvenska medier vill jag läsa om FINLAND på SVENSKA.”

Och allra sist fick jag sagt att jag hatar och föraktar allt som har att göra med Hip hop och rap. ”Varför då?” ”Det är aggressivt och texterna är människofientliga och våldsamma.”
Ja, så är det. Och jag står för min gaggiga åsikt.
Jag tackade för kaffet och gick.

kim da costa

Irritationsmoment i vardagen

Innan jag åker till jobbet tänker jag bjuda på ”irritationsmoment i vardagen” (har åkt mycket spårvagn och metro på sistone, och det märks).
Alla har vi ibland lite dåliga, förbjudna tankar. Det är mänskligt.
Brasklapp: Detta är en smula humoristiskt (men ändå på blodigt allvar) så ta inte åt dig. Vill inte kränka nån lättkränkt.

IRRITATIONSMOMENT I VARDAGEN

– Människor med krimskrams som hänger på väskan. Ni vet gosedjur och reflexer och andra ”smycken”. De hänger och flänger och fastnar i saker. Fult! Plottrigt!
– Ryggsäckar. Är du över 14 så är du för gammal för ryggsäck. Såvida du inte traskar runt i fjällen eller nåt.
– Plottriga människor överlag. Stilrent är snyggt.
– Afrikaner som tror sig vara afroAMERIKANER fastän de de facto är typ somalier bosatta i en nordisk förort. Sluta bete er och se ut som gangsterrappare från Harlem.
– Långsamma människor. Värst är de som dessutom är korta och knubbiga eftersom de rör sig pingvinaktigt med utsträckta armar och tar upp om möjligt ännu större utrymme där de – långsamt – vaggar fram.
– Luggar som fastnar i ögonfransarna (gärna med klibbig mascara). Det svider i mina egna ögon när jag tvingas iaktta ert hysteriska blinkande.
– Hår som uppenbarligen irriterar då det hela tiden måste strykas bort från ansiktet. Gud skapade hårspännen av en anledning. Använd dem, som vi normalbegåvade människor gör.
– Snygga människor med fula frisyrer. Sånt slöseri.
– Föräldrar med fler barn än de kan hantera.
– Människor som äter på allmän plats (om ej restaurang).
– Mysbyxor. De hör hemma i hemmet. Och bara där.
– Par där den ena går ett par meter bakom den andra. Om de är så trötta på varandra så borde de göra slut och sluta att – själviskt – ockupera en annan människa som skulle kunna uppskattas av någon ofrivillig singel.
– Såna där sena as som sliter upp tågdörrarna så att tåget försenas och _alla_ blir sena bara för att dessa slashasar var sena. (Metron går dessutom med fem minuters mellanrum, så om fem minuter är en katastrof för dig så bör du se över dina prioriteringar.)
– Snipkäftar och buttra typer. Le lite för f@n.
– Såna som noggrant väljer sittplats i kollektivtrafiken. De vaggar runt och väljer med omsorg och byter plats och håller på – och vips var det dags att kliva av. Bara sätt dig ner på första lediga säte, håll käften och bara åk. Du åker några stopp i kollektivtrafiken, inte på nån j@vla jorden-runt-resa.
– Tiggare. Obs! Jag har inte stött på EN ENDA tiggare i metron, på bussen eller på spårvagnen under mina dryga tre år i Helsingfors. Fatta! Men minnena av ”hej hej” och aggressiva tiggare som följer efter folk som kliver av tuben i Stockholm plågar mig ännu.
– Långhåriga (oftast ”snygga” brudar) som kastar med håret så att det loppiga svallet vidrör oskyldiga medmänniskor.
– Människor som helt sonika börjar tafsa på din hund (och naturligtvis helt ignorerar dig).
– Och så alla dessa apor som stannar precis framför rulltrappor eller entréer. Sinnessjukt beteende.

Ha en bra dag.
Uppför er gärna. 💁🏻‍♂️

Arbetsglädje

Oh, vad skönt att komma hem efter en bra dag på jobbet. En timme innan jag skulle gå hem insåg jag att det blir långhelg och min fösta tanke var: ”Men vad trist.” Så jag antar att jag trivs på jobbet. \o/

En ENORM bokleverans levererades idag. Mitt ansvarsfulla arbete innebär att det är JAG som bestämmer hur många böcker i olika genrer som ska tas in. Känner mig som en diktator och det är underbart.
Hyllorna gapade tomma efter julruschen.

Så idag packade jag upp en massa lådor med nyinkomna böcker och jag älskar att hålla en fet bok i näven. Underbart.
Förra månadens temaböcker med historiskt tema plockades bort och ersattes med januari månads temaböcker om kost och hälsa.
Idag tog jag med mig tre böcker hem, som skulle bort ur sortimentet: två (svenska) historiska böcker om Åbo, samt Fashicon om grafisk design. Intressant. Har man jobbat med sånt så blir man lite skadad. Jag ser exempelvis ofta ett typsnitt på en skylt innan jag ser vad det faktiskt står.

När bokfarbror har ställt upp nya böcker i hyllorna och det fem min. senare ser ut så här så blir farbror glad. Jag vet vad jag gör! Lita på mig.

En händelserik dag i butiken. Jag gillar verkligen kollegorna. Det är nåt visst med purfinländare – så avslappnade, öppna och på alla vis reko och hyvens. Tro mig. (Eller så är det ett huvudstadsfenomen.)

Många rara kunder idag.
En mycket gammal dam utbrast några ord på svenska mitt i allt när hon talade finska med mig, så där som jag (tydligen) också brukar göra. Lite ”jaså” och ”hoppsan” och liknande, så jag svarade på svenska och damen sken upp som en vacker finlandssvensk sol.
Det här med språk är som ni vet viktiga grejer och varje språk är ett helt eget universum.

Bra, snygg bok.

Dofta rätt!

PARFYMREKLAM
Igår kände jag mig ’fel’ hela dagen eftersom jag använde en parfym som inte är jag. Den fick jag av någon för ca 15 år sedan och den har bara stått i mitt badrumsskåp sedan dess, och igår ville jag toka till det och vara en smula vild och galen. Helt fel!
Idag är ordningen återställd efter ett par härliga sprut av CHANEL ALLURE HOMME, som är den enda parfym jag använt sedan december 2005.
Vill du veta hur jag doftar så ta dig en sensuell sniff på nämnda parre.

Musikåret 2019

Oj oj, vilket svängigt musikår 2019 blev.
Min superbögiga musiksmak lever vidare. Jistanes vad jag är förutsägbar.

MINA 25 MEST SPELADE ARTISTER

ritmo de amor kylie minogue
Mycket Kylie blev det!
  1. Kylie Minogue
  2. Madonna
  3. Britney Spears
  4. Pet Shop Boys
  5. Dana International
  6. Carola
  7. Roxette
  8. Antti Tuisku
  9. Laura Voutilainen
  10. Björk
  11. Lady Gaga
  12. Eva Dahlgren
  13. Céline Dion
  14. Sandra
  15. Eurythmics
  16. Sanni
  17. Janet Jackson
  18. Melanie C
  19. Paula Koivuniemi
  20. Orup
  21. Kikka
  22. Kaija Koo
  23. Cher
  24. Sugababes
  25. BWO

MINA 25 MEST SPELADE LÅTAR

  1. Madonna & Maluma ”Medellín”
  2. Ann-Louise Hanson ”Kärleken finns kvar”
  3. Madonna ”I Rise”
  4. Britney Spears ”Alien”
  5. Babsan ”Ge mig en spanjor”
  6. Kylie Minogue ”Sincerely Yours”
  7. Laura Voutilainen ”Sun ois hyvä tietää”
  8. Netta ”Bassa Sababa”
  9. Andreas Lundstedt ”Aldrig aldrig”
  10. Madonna ”Funana”
  11. Kylie Minogue ”Shelby ’68”
  12. Madonna ”Hold Tight”
  13. Britney Spears ”Slumber Party”
  14. Britney Spears ”Til It’s Gone”
  15. Kylie Minogue ”A Lifetime To Repair”
  16. Madonna & Quavo ”Future”
  17. Sanni ”Hei kevät”
  18. Kylie Minogue ”Radio On”
  19. Madonna ”Devil Pray”
  20. Madonna ”Girl Gone Wild”
  21. Britney Spears ”Man On The Moon”
  22. Kylie Minogue ”Stop Me From Falling”
  23. Serhat ”Say Na Na Na”
  24. Valentina Monetta ”Maybe (Forse)”
  25. Britney Spears ”Now That I Found You”

När jag inte mår bra kan jag inte lyssna på musik.
Som synes ovan så mår jag idag bättre än vad jag har gjort på många år!

Musiken i december

Eftersom alla är så oerhört intresserade av min värdelösa musiksmak så publicerar jag mina månatliga listor (enligt Last-FM).
Följande lyssnade jag mest på under den gångna månaden.

ARTISTER

  1. Roxette
  2. Eva Dahlgren
  3. Kylie Minogue
  4. Eurythmics
  5. Sandra
  6. Britney Spears
  7. A-ha
  8. Laura Voutilainen
  9. Enigma
  10. Carola

LÅTAR

  1. Kylie Minogue ”Every Day’s Like Christmas” (A Stock Aitken Waterman Remix)
  2. Lena Philipsson ”Kärleken är evig”
  3. Roxette ”Fading Like A Flower (Every Time You Leave)”
  4. Kylie Minogue ”What Kind Of Fool? (Heard All That Before)”
  5. Oscar Zia ”Kyss mig i slo-mo”
  6. Roxette ”Things Will Never Be The Same”
  7. Roxette ”Anyone”
  8. Roxette ”Milk And Toast And Honey”
  9. Roxette ”Queen of Rain”
  10. Roxette ”Almost Unreal”

Jag är inte kommunist, men…

madonna like a prayer maxi single
Som barn arbetade jag för min veckopeng – som jag så klart spenderade på skivor.

I köpcentret som jag för tillfället arbetar i finns en avdelning – eller snarare en hörna – med begagnade leksaker och nu kanske du blir förvånad och förvirrad men låt mig till att börja med lugna dig: jag har inte blivit kommunist!

Men. När jag ser ”mindre bemedlade” familjer besöka denna ”hörna” så gör det ont i hjärtat. Så pass att det bränner i mina ögon.
Jag ser dessa barn som blir så lyckliga över att få något begagnat småsunkigt gosedjur eller en docka som saknar en arm. Eller kanske en barbie som någon har klippt av håret på.
Dessa barn blir så tacksamma över så lite och jag tänker att världen är så orättvis.

Men. Å andra sidan är ju glädjen och lyckan densamma. Dessa barn känner ju ren lycka och de vet ej hur det känns att leva i överflöd eller hur det är att få allt man pekar på och ändå ha ett tomrum inuti. Ett hål som inte går att fylla.
Det kanske inte alls är ”synd” om dessa barn – de kanske är de verkliga vinnarna? De kanske lär sig att uppskatta saker och ting? De kanske redan tidigt förstår det som undertecknad förstod först i vuxen ålder – att det lilla i det livet är det stora?

Jag vet inte.
Men.
Det gör ont i mig.

Klimat schlimat

så jävla irriterad

Åh nej, nu måste jag skriva av mig igen. Jag halkade in på en podd om ”barnfrihet” (vet ej hur det gick till) och jag blev PROVOCERAD.

Det tog inte lång tid innan dessa fnittriga jäntor började tala om att det inte är bra att skaffa barn ”för klimatets skull” och de använde hjärndöda uttryck som: ”Det finns fortfarande folk som inte ’tror på klimatet’!” (Vad f*n betyder det?) Och naturligtvis började de jollra om att allt, allt, allt är Den Vite Mannens eviga j*vla fel. Och de började räkna upp alla roliga saker de skulle göra för ”den miljon kronor som ett barn kostar fram till att det fyller 16”. Och ”det är ju bättre för klimatet” så klart.

Nä, hörni. Skaffa en massa barn om ni vill det och tänk inte på det där j*vla ”klimatet”!

Är jag förresten själv barnFRI eller barnLÖS? Jag vet faktiskt inte. Jag fyller 45 om sex dagar (jag vet att det är svårt att tro!), så det tåget har förmodligen lämnat stationen. Men jag vet att jag skulle bli/ha blivit en festlig och lagom strikt pappa och ja, jag blev lite upprörd när jag för två-tre år sedan fick veta att mitt livs enda ”intima” flickvän hade blivit gravid men valt abort. Vilket jag då alltså fick veta drygt 20 år senare och insåg i samma ögonblick att jag hade kunnat ha ett vuxet barn. Men det är en annan diskussion, så vi tar det nån annan gång.

Men det här med ”klimatet” alltså. Jistanes. ”Skaffa inte barn för det heliga klimatets skull”, liksom. Bullshit.

Så, jag har inte barn, jag har inte bil eller ens körkort, jag är vegetarian sedan 20+ år och senast jag kollade min lokala matbutiks app så framgick det att jag under det senaste året har köpt en (1) plastpåse (denna nya dödssynd) – så hur många klimatpoäng får jag för det?
Och tänk att jag trots dessa miljoner klimatpoäng ändå inte har gått med i den där förfärliga klimatsekten och jag har inte drabbats av denna vansinniga masspsykos.

Ni kanske minns att förra gången denna masshysteri var aktuell så skulle vi sluta använda vanlig hårspray. Detta för att rädda planeten. Istället använde vi lydigt såna där vidriga pumpflaskor och vad fick vi för det? Fult, frissigt hår och här är vi nu med samma hysteri.

Skärp er och sätt fler glin till världen om ni så vill!
Jag blir så trött på alla dessa extrema jollrande människor som ”skäms för människan” och ”allt är mannens fel” och ”allt för klimatet”.
Tvi vale.