Stäng en dörr och öppna en jättestor port

Oj, vilken vecka det har varit!
Som jag nog har nämnt så var mitt anställningskontrakt på väg att löpa ut och jag ville inte lämna firman och firman ville inte bli av med mig heller (sa han ödmjukt och sanningsenligt). Jag blev då tipsad om en annan position under ett annat tak (och faktiskt i en annan stad: Esbo). Jag blev intervjuad följande dag och jag fick jobbet på studs.
Jag är MYCKET EXALTERAD över detta.

I fredags var min sista arbetsdag på numera före detta arbetsplatsen och jag klädde upp mig lite extra (se bild). På grund av nervositet hade jag legat sömnlös under natten men lite concealer och extra uppspärrade ögon fick mig att se reko och hyvens ut.

Det blev en känslomässigt rik dag då jag starkt ogillar avslut och avsked. Det fikades och avtackades och det blev presenter och allt sånt där. Det var fint.

Spärra upp ögonen!

Det var väldigt skönt att komma hem i fredags eftermiddag, med ännu ett väl utfört arbetsförhållande i bagaget och ett nytt på kommande. Jag kastade upp fötterna på bordet och njöt av känslan. Tänk att jag så här mitt i livet skulle komma att byta spår och verkligen tycka om min nya bransch!

Jag är nu ledig i en vecka innan jag börjar på min nya arbetsplats och passligt nog så är det ju höstlovstider, så jag ser det som ett sådant.

Vi slappar på en brygga i Mejlans.

Ingen kaka till kaffet

Idag kom en väninna över och med sig hade hon två av sina barn samt en av sina hundar. Det blev LIVAT.
Jag som levt ensam med hund under större delen av mitt liv och verkligen inte har bott med något barn sedan min egen barndom, blev en smula överväldigad.

Plötsligt var hallen belamrad med scootrar, ryggsäckar, skor, hjälmar. Vardagsrumsbordet var kamouflerat av medhavda lördagsgodispåsar och läskburkar. Oj, jistanes. ”Jag är inte van vid sånt här”, mumlade jag.

De två små gossarna frågade också vid ett tillfälle om jag inte har ”några kakor eller saft”.
Haha. Jag har aldrig nåt sånt hemma. ”Detta är inget barnhushåll”, svarade jag.

Senare lämnade jag och väninnan barn och hundar hemma och promenerade till Kampens köpcentrum för att fika. Obs. Jag fikar ungefär en gång vart tredje år och jag började analysera detta när jag så småningom vandrade hemåt.

Fantastiskt gott. ”Chailatte: Kryddigt sötat te med kardemumma, nejlika, kanel och ångspunnen mjölk.”

Grejen är den att jag är ju inte mycket för sötsaker. Jag känner mig aldrig sugen på någon ”smarrig bakelse”. Aldrig någonsin.
När jag sedan (som idag) äter en underbar chokladmuffins så njuter jag ju riktigt ordentligt, men varför skulle jag så att säga göra mig själv sugen på någonting (onyttigt) som jag egentligen inte är sugen på, men som jag njuter av när jag väl smakar? Det vore ju dumt.

Jag kan känna ett extremt sug efter salt. Jag älskar salt. Men sött? Icke.
Livet är jobbigt nog så som det är, så varför tvinga fram ännu ett beroende?
Så nej.
Jag nöjer mig med att fika ungefär en gång vart tredje år och då njuter jag av en muffins eller liknande.
Det här med ”en kaka till (vardags-) kaffet” existerar inte i min värld.

Skivrecension: Melanie C – Oemotståndligt gung och mycket schvung!

Idag släppte Sporty Spice sitt åttonde (!) studioalbum. Jag har varit ett stort fan ända sedan Spice Girls och jag har med stort intresse följt Melanie C:s karriär genom åren. Första soloalbumet kom för hela 21 år sedan. Vem hade kunnat tro att en kryddflicka skulle bli så långvarig?

På detta självbetitlade alster bjuds vi på mer danspop än tidigare. Nog har Melanie alltid hoppat mellan musikstilarna men så här dansant har hon inte varit tidigare; inte rakt igenom ett helt album så som här.

Fem låtar hann släppas innan själva albumet äntligen gjordes tillgängligt. Jag vet inte om man kan kalla dem regelrätta singlar – musikbranchen har förändrats så mycket de senaste tio eller så åren. Jag vet knappt varken ut eller in längre. Låtar bara släpps, eller ”droppas” som ungdomarna väl säger.
Men nu är hur som helst hela skivan här (säger man förresten ”skiva” fortfarande?) och nedan kan du ta del av mina väldigt viktiga tankar om låtarna.

Snyggt omslag för en gångs skull.
  1. Who I Am 4/5
    Detta var första smakprovet som släpptes redan i mars. Vokalisten har i intervjuer berättat att hon desperat sökte sitt rätta jag (och fann det genom att blicka tillbaka) och det är väl just detta som denna låt handlar om. Bra inledning som fungerar som en fräsig introduktion till detta album. Snygg video också.
  2. Blame It on Me 4/5
    Andra ”singeln” kom i slutet av maj och denna dansanta dänga är ju störtskön. Jag måste dock inflika att jag starkt ogillar den mossiga videon.
  3. Good Enough 5/5
    Oj, här kommer en riktig pärla. Basgången i bakgrunden. Den smygande sången. Melankolin. Styrkan. Heja! Väldigt 90-tal och alldeles underbart!
  4. Escape 3/5
    Tempot skruvas ner och det blir lite R&B:igt och småsmörigt. Ingen favorit.
  5. Overload 5/5
    Fem dagar innan skivsläppet fick vi denna femte låt som försmak och jag gick igång på ”Overload” redan vid första lyssningen. Väldigt svängigt och det är lätt att nynna med. Lite reggaekänsla.
  6. Fearless 5/5
    Här har vi fjärde ”singeln” som på vissa sätt påminner om superhitten ”Never Be The Same Again” från debutalbumet ”Northern Star”. Då med Lisa Left Eye Lopes. Denna gång samarbetar Melanie med en för mig okänd tös vid namn Nadia Rose. Det tog mig ganska många lyssningar innan jag föll pladask för denna ”grooviga”, sköna låt. Oemotståndligt gung och schvung.
  7. Here I Am 5/5
    Detta är en härlig så kallad ”self-empowering” låt med feta gospelkörer. Rapp takt och fin melodi. Mycket rar text. Denna kommer jag att lyssna på när jag känner mig en smula låg. Toppenbra!
  8. Nowhere to Run 3/5
    Denna ballad känns en smula anonym men jag ger den en trea. Tror att låten kommer att komma till sin rätt när jag spelar den medan jag läser igenom texten. En bit för en ensam höstkväll, helt enkelt.
  9. In and Out of Love 5/5
    Tredje singeln/videon från albumet var denna pärla som jag genast förälskade mig i. Simpel och rak pop med härliga små detaljer i produktionen.
  10. End of Everything 5/5
    Skivan avslutas med en lugn och lite lätt introvert ballad. Melanies röst kommer till sin rätt. Låter som en filmlåt. Bra avrundning!

Det finns en så kallad ”fysisk” deluxe-utgåva av albumet (detta moderna språkbruk, alltså!), som innehåller tre bonusspår (Self Love, Into You samt Touch Me) och tre remixar men dem har jag ännu inte hört.
Jag avskyr så kallade bonusspår och ännu mer hatar jag (rent ut sagt) remixar i slutet av album.
Ett album ska vara ett hederligt gammalt gott album med 10-12 låtar och inget annat trams. Ogillar även starkt album med runt 17 spår*. Vidrigt! Därför tackar jag Melanie C för att detta fina självbetitlade album innehåller endast tio låtar.
Bonusspåren kommer jag att ladda ner när jag är sugen på någonting nytt.

*Ja, jag talar om dig, Madonna, och ditt kaotiska album Rebel Heart (där titelspåret inte ens finns med på den så kallade ”standardutgåvan”).