Kylie ”Tension”

Kylie Minogue ”Tension”.

Kylies sextonde (!) album släpps på fredag och låtarna finns nu överallt på nätet. Jag försökte in i det sista att inte lyssna. Men vad kan jag säga? Jag är en enkel, svag man.
Så jag lyssnar på repeat.
Här är mina utlåtanden om låtarna.

  1. Padam Padam 5/5
    Supersingeln som vi alla känner till. Kylies största sedan ”Can’t Get You Out of My Head”. På alla vis episk. Detta överanvända ord. Men här kommer det till sin rätt.
  2. Hold On To Now 3/5
    Ett ganska typiskt albumspår. Poppigt och kompetent, men kommer inte att hamna på nån Kylie-topp-50-lista.
  3. Things We Do For Love 5/5
    När jag först hörde denna så störde det mig att jag inte kom ihåg vilken låt denna påminner om (första raderna i refrängen). Svaret är: Gabrielles ”Should I Stay”. Eftersom låtarna i helhet är helt och totalt olika så stör det mig inte.
    Således en full femma. Jag gillar ju både Gabrielle och Kylie.
  4. Tension 3/5
    Singel nummer två. Som jag sa i en australisk podcast för ett tag sedan: jag gillar denna låt men det stör mig att jag inte riktigt kan sjunga med. Låten är lite ”kylig” och för mig är Kylie VÄRME.
  5. One More Time 2/5
    Hatar inte. Men låter som en b-sida. Albumets svaga länk. Även om jag gillar pianoplingandet.
  6. You Still Get Me High 5/5
    Börjar lugnt men poppar sedan till sig. Där i det lugna hörs Kylies röst. Den som jag älskar. Den som är sentimental och eftertänksam.
  7. Hands 2/5
    Nej. Inget för mig. Och den där rappen i början (vem det nu än är som ”berikar” oss med den) stör mig så klart, eftersom jag hatar rap och hip hop-crap.
    En tvåa ändå, eftersom jag gillar melodin som Kylie sjunger.
  8. Green Light 2/5
    Saxofonen räddar denna dussinlåt. Denna hade kunnat höra hemma på förra albumet ”Disco”. Eller som en b-sida.
  9. Vegas High 5/5
    Riktigt bra. Kylie ska ju snart ha en ”residency” i Las Vegas, så detta är ju passande. Jag stormgillar den något ”sentimentala” melodin. Detta är så att säga inte party, utan lite mer melankoliskt. Och det går ju vi finländare igång på.
  10. 10 Out Of 10 4/5
    En duett med någon som jag inte känner till, som heter Oliver Heldens. Jag gillar denna också. Och den är så VÄLDIGT Pet Shop Boys. Lyssna så förstår du.
  11. Story 3/5
    Jag är kluven. Jag gillar när låtar går ”upp och ner” i sången. Eftersom jag gillar klara och tydliga melodier. Jag tror dock att texten är bättre än melodin.

    Bonusspår på den deluxiga utgåvan:
  12. Love Train (Återkommer)
  13. Just Imagine (Har hört demon. Återkommer.)
  14. Somebody To Love (Återkommer)

Kylie Minogue är vår tids mest underskattade VOKALIST.
Jag älskar hennes röst. Den har en lugnande effekt på mig.

Visste inte att en bög vann ESC 1961

Kollade helt ”random” på Eurovision 1961.

Och så dök en underbar fransos upp som sjöng för Luxemburg.
Jean-Claude Pascal. Och han gick och vann.

Jag talar dessvärre inte franska (eftersom jag var korkad och läste tyska istället) (ångrar det som tusan) men tydligen sjöng han om samkönad kärlek:

”The song tells the story of a thwarted love between the singer and his lover (”they would like to separate us, they would like to hinder us / from being happy”). The lyrics go on about how the relationship is rejected by others but will finally be possible (”but the time will come. […] and I will be able to love you without anybody in town talking about it. […] [God] gave us the right to happiness and joy.”). Later, Pascal explained that the song was about a homosexual relationship and the difficulties it faced.” (Wikipedia)

Vilken man. Redan 1961. Nittonhundrasextioett.

Var inte medveten om detta.

Jag vill bara ta Jean-Claude i mina armar, men han är ju dessvärre död nu, så jag hyllar honom lite så här i efterhand, så länge jag kan.

Och just därför föraktar jag dessa grönhåriga, aggressiva, näsringsprydda HBT(bokstav bokstav bokstav plustecken)-aktivister som inte är H. Eller B. Eller ens T. Som bara vill ha lite uppmärksamhet då de är en smula uttråkade och aldrig har fått kämpa för nåt.

Dessa som drar ett löjets skimmer över oss romantiska, normalbegåvade HBT-personer.
Se på Jean-Claude Pascal. Och mig. Lär er av oss helt normala, normalbegåvade, romantiska och monogama bögar.

”He was the first French soldier to enter Strasbourg in November 1944, while the German Army was still in the process of evacuating the city. For this, he received the Croix de Guerre in 1945.”

Ser man på. En liten, romantisk fjolla.

Hela texten på engelska:

We, the lovers – they want to separate us
They would like to prevent us from being happy
We, the lovers – it seems that it’s hell
That watches us or else the iron and the fire

It’s true, the idiots and the evil ones
Harm us, do bad things to us
However nothing is more obvious than love
We, the lovers, we can do nothing against them
They are a thousand and we are two, the lovers

But the hour is going to ring on the least difficult nights
And I could love you without them talking about it downtown
It’s promised, it’s written down

We, the lovers – the sun shines for us
And we sleep on the knees of the Good Lord
We, the lovers – He gave us the right
To be happy and to be joyful together

Then, the without-loves, the mis-loved
It will be necessary that we pay back
Those who have never been condemned
We, the lovers, we’re going to live without you
For the sky is with us, the lovers

Eleganta damer och mitt hat för mysbyxor

Min förmiddag med illustration och foton, varsågoda.

Jag var hos tandläkaren igen då tänderna måste vara i skick inför mina efterlängtade operationer. Tre tandrelaterade besök denna vecka. Det går undan!
Tänk att jag fick på mig svarta solglasögon där jag låg. Varför har ingen tänkt på detta tidigare? Det har ju alltid varit lite jobbigt att ligga där och gapa och inte veta var man ska fixera blicken. Så simpelt och så fiffigt!

Sedan tog jag bussen hemåt och klev av vid Författarparken, vilket kändes passande. Är ju inte författare, men ändå en skrivande person. 💁🏻‍♂️

Men en annan sak! Jag såg två så coola kvinnor. En igår och en idag.

Först var det en äldre dam som ville hälsa på Blake. Hon var så himla elegant. Röd kjol och röd jacka och röd hatt och omsorgsfullt lagd make up. Hon gick där med sin käpp och var så himla… elegant.

Igår var det en superpuma som klev av bussen. Hon var mörkhyad och chic. En svart, kort jacka och röda, tajta läderbyxor. Kilometerlånga spiror. I öronen bar hon stora röda plattor med nåt slags mönster. Kort afrofrisyr. (Således ingen sån där töntig, billig peruk.) Hon påminde mig om Grace Jones.

Alltså… Hon var så himla cool. COOL.

Med detta vill jag säga något som jag har sagt en miljard gånger tidigare: det skadar aldrig att klä upp sig en smula. Det är en fröjd för ögat att se människor som lägger lite tid och energi på hur de presenterar sig för världen. (Man mår själv bättre och får rakare rygg, och människorna man möter blir glada. Win-win.) Kan inte alla bara lämna dessa förfärliga mysbyxor hemma i soffan där de hör hemma?

Jag tecknade nyss dessa bägge damer (se ovan) trots att jag verkligen inte är någon tecknare, eftersom jag mer är en skrivande person. 💁🏻‍♂️

På samma sätt som jag inte är någon dansare, då jag är vokalist. 💁🏻‍♂️

Trevlig helg.

Shabbat Shalom och Gott Nytt, Supersött Judiskt År tillönskas alla mina underbara judiska vänner och bekanta.

Självupptagna snöflingor

multicolored paint drippings
Photo by Alexander Grey on Pexels.com

Så här håller de på, de självupptagna snöflingorna.

Ponera:
Två biologiska kvinnor (som är ett par) besöker en gaybar och blir upprörda när bartendern hälsar dem välkomna med ”Hello ladies!”
Ty… ”Vi är inte damer, utan vi är ’ickebinära'”. Så då lipas det ut framför en kamera. Dessutom klagan över att baren var full av ”vita män”. Ständigt detta rumsrena hat mot oss ”vita män”.
Alltså, denna nya generation… Det är nåt fel i huvudet på dem. De vill bara ha uppmärksamhet och de drar ett löjets skimmer över oss verkliga HBT-personer. Lustigt också att dessa ”icke-kvinnor” kallar varandra för ”fru”.
En tar sig för pannan.

Inte konstigt att en normalbegåvad bögfarbror blir mer och mer konservativ för var dag som går.

För övrigt rekommenderar jag Brad Polumbos kanal på youtube.

Se själva. –>

Irritationsmoment på nätet

Den som får dessa idiotgrejer att försvinna från internet får ett specialpris av mig:

– Få ”godkänn alla kakor” att försvinna från varenda jäkla sajt man besöker (igår skulle jag in på en myndighetssida och var tvungen att ”godkänna” tre gånger! Inte undra på att så många i dagens dårhussamhälle lider av musarm).

– Bara radera alla dessa töntiga, intetsägande videoklipp som automatiskt sätter igång att snurra på alla dessa nyhetssajter. De är så fruktansvärt irriterande.

– Få väck alla onödiga rutor som dyker upp. ”Prenumerera på vårt nyhetsbrev” o.s.v. Ingen vill mottaga fler mail!

– Och så detta stressande moment: du läser någonting med stort intresse och *plopp* dyker det upp nån ruta: ”…Mer rekommenderad läsning för dig…” Bara lägg av! Låt mig läsa i fred eller så stänger jag ner fönstret!

– Sist men inte minst: samma genre som ovan. Detta stressande! Du kan kolla på nåt klipp här eller där (eller se på gammaldags teve, vilket jag ju bara gör under Eurovision, men jag vet ändå att det är så här på gammelteve) och dessa bedrövliga rutor dyker upp om ”nästa program” eller ”missa inte ’det och det’ nästa vecka”. KAN VI INTE BARA FÅ LEVA I NUET!?

En sista sak om dessa förfärliga rutor. Har ni också märkt att ibland är det svårt att läsa den faktiska artikeln? Den försvinner i mängden och ibland kan man inte ens klicka bort den. Man KAN alltså INTE läsa den publicerade artikeln!

Snälla, gör nåt.
Tack på förhand.

Sign. Gnällgubbe med musarm

Tänk på blodtrycket!