Carl Bildts sinnessjuka tweet

”Even Israel…”
En tar sig för pannan.

Calle fick i förrgår kväll jättemycket pisk för sin sinnessjuka tweet.
Att olje-Calle hatar Israel är ju ingen nyhet, men att t.o.m. han skulle sjunka så lågt…
Alla med lite, lite koll vet att Israel nästan alltid är FÖRST med att erbjuda hjälp (och FÖRST på plats).
Israel hjälper överallt i världen, i grannländerna, ja t.o.m. fienderna får hjälp av lilla Israel.
Fint att se att även normalbegåvade människor, som kanske (galet nog) inte älskar Israel, himlade med ögonen och frågade Calle vad han höll på med.

Läs tråden på twitter.

Tala svenska!

Idag blev det så där tokigt igen, flera gånger.
Alltså att finlandssvenskar i butiken där jag arbetar just nu, talade svenska sinsemellan och sedan finska till mig.

Och alltid blir de lika glada och förvånade när jag svarar på brötig stockholmsk västgötska.
Vid ett tillfälle var samtliga (!) i butiken svenskspråkiga. Mitt öra snappar upp allt!
Då printade jag dessa för min namnbricka->.
Det kändes så himla komiskt alltihop.
”Vi talar även svenska här hos oss”, kvittrade jag sedan.

Språk är lajbans. Ett språk är ett helt eget universum, som jag brukar säga.
Och i Finland talar vi svenska. Också.

Det var även ett par grabbar från Sverige som talade värmländska (eller nåt) med varandra och sedan kämpade med finskan med mig. De blev lyckliga när jag svarade på svenska.

Min chef blev lite imponerad.

Det verkar bo fler svenskspråkiga i Åggelby där jag arbetar nu, än i slummen där jag jobbade tidigare. Bra så.
Mindre arabiska. Mer svenska.

Äntligen jobb igen!

Idag tog så äntligen min ”coronasemester” slut och jag fick hänga namnskylten runt halsen och arbeta. Så himla skönt.
Jag var nervös i morse men allt gick över förväntan bra.
Nu jobbar jag i de något ”finare” kvarteren och slipper den förfärliga slummen där jag arbetade i vintras. Restiden halverades dessutom.
Kollegorna mycket trevliga.
Kom just hem – trött men mycket lycklig.

Retro: Pet Shop Boys – Electric

I min PSB-serie har vi nu kommit fram till albumet Electric från 2013. Här har den levande legenden Stuart Price producerat och det hörs. Som albumtiteln skvallrar om så bjuds vi på ett klubbigt och… elektriskt sound.

  1. Axis 3/5
    Albumet inleds med en nästan helt instrumental redig dansdänga. Ett lite modigt val. Skön låt om man är på det festligare humöret. Jag gillar låten när jag hör den, men det är inte så att jag aktivt sätter på den.
  2. Bolshy 5/5
    Dansdunket fortsätter. Nu med en massa ryska inslag. Gillar mycket! Klistrig refräng.
  3. Love is a Bourgeois Construct 5/5
    Albumets bästa låt nu, med en väldigt Pet Shop Boysig låttitel och text. Melodin är magiskt bra och låten andas Very i allmänhet och Go West i synnerhet.
  4. Fluorescent 4/5
    Något mörkare, dovare känsla. Lite mystisk låt och ett så kallat albumspår; dock ej att förväxla med utfyllnad. Bra!
  5. Inside a Dream 3/5
    Något lugnare tempo, om man nu kan säga så i sammanhanget. Mer tillbakalutat. Ingen favorit, men en fin text.
  6. The Last to Die 5/5
    Melankoliskt, vackert, bitterljuvt och väldigt PSB. Helt klart en full femma.
  7. Shouting in the Evening 4/5
    Den här låten glömmer jag ofta bort. Förmodligen på att den inte innehåller så mycket sång. Ett intensivt nattklubbsvevande.
  8. Thursday 4/5
    Poppigt samarbete med någon söting med kyssvänliga läppar som kallar sig Example. Låten hade platsat på PSB:s allra första album. West End Girls-vibbar.
  9. Vocal 5/5
    Skivan avrundas kaxigt med singeln Vocal. Lite mer tillgänglig än de flesta andra låtar på detta korta album (vilket är bra – jag avskyr nutida album med 17-18 spår). Mycket svängigt och bra.

BETYG: PET SHOP BOYS – ELECTRIC: 4,22

95 dagar senare

För 95 dagar sedan tog covid-19 mitt jobb ifrån mig. Nu är dock denna fas äntligen över.

Åkte för att skriva på anställningskontrakt.
På ”gamla jobbet på nya stället” fick vi inte skrivaren att fungera. Till slut sprang jag till biblioteket. Har ej skrivit ut nåt på biblioteket tidigare.
Först logga in på en dator. Visste inte ens att mitt bibliotekskort har en pinkod. Således hela proceduren med ”jag har glömt mina inloggningsuppgifter”. Välja ny kod.
Logga in på datorn som visade error. Försökte byta dator men jag var ju redan inloggad på den första och nekades.
Svor högt trots skyltar med ”tyst” i stora bokstäver på tre språk.
Klickade hysteriskt på allt jag kom åt. Plötsligt fungerade webbläsaren.
Logga in på gmail. Måste bekräfta min identitet pga inloggning från ny dator. Ange mobilnummer. Bekräfta identitet via mobil.
In på gmail. Leta fram dokument. Skriv ut. Fråga efter printern. Gratis print: 5 ark. Jag har 6. Gå till infodisken. Ladda mitt lånekort med 40 cent. (Vad är det här för modernt?) Gå tillbaka. Logga in på printern. (Say what? Kan vi åka till månen också?)
Ur högtalarna: ”Biblioteket har stängt.”
Skriv ut. Äntligen! TACK!
Spring tillbaka till jobbet. Signera kontraktet. ✔️

Nya lokalerna är så himla fräscha! Nygamla chefen hade redan börjat planera plats för min hund.  Jag är ansvarig för böcker och sociala medier även denna gång.
Resvägen halveras. Jag kan promenera till Böle och åka EN station med tåget. På hemvägen kan jag smidigt göra mina inköp på Mall of Tripla. Känns suveränt skönt. Om två veckor får jag äntligen hänga namnskylten runt min hals igen, och bli en normal medborgare.