Etikett: tunnelbana

’Positiva veckan’ får en helt ny innebörd

Varje dag jag kommer fram till jobbet utan att ha mött en självmordsbombare på vägen är en bra dag.
God morgon, Lilla Bagdad.
Jag är så jävvla förbannad.
Mycket konstig stämning i Stockholms tunnelbana denna morgon. Tyst. Eftersom jag är 30+ så uppskattar jag tystnad – men inte den här typen av tystnad.
Fatta att kliva in i denna stämning iklädd slöja.
Horribelt.
Sov superdåligt. Så klart. Varje gång fru Sömn knackade på dörren så såg jag medborgarna fly i panik.
Jävla as.
Comments off.

Nationella Kikkidagen

Hej och välkomna till Nationella Kikkidagen. Låt oss fira denna superdonna!
Jag smygstartade igår kväll och fortsatte på morgonens snöiga tur till jobbet.
Låt mig citera min tweet:

Kl 06:42 den 24 nov 2010: i Sthlms tunnelbana står en smäcker grabb och lyssnar på ”Varför är kärleken röd?”.

Vi gör det igen. Och igen. Och igen:

Naturligtvis ska vi säga God Morgon också.

Svävande hund och superhet hunk (Note to self)

Jag måste skriva ner min absurda dröm.
Sebbe och jag var ute och gick i solskenet. Plötsligt lyfte han upp sina fyra små tassar och svävade några meter; som en hårig fjäril (minus fladdrandet med vingarna). Det såg så sött ut i drömmen så nu bestämde jag mig för att skriva ner det för att aldrig glömma.
Det var tydligen helt normalt och allt var i sin ordning – i drömmarnas värld kunde hundar helt enkelt sväva fram.
Ha ha.
En annan sak som jag måste skriva ner för att aldrig glömma är att nyss när vi tog tuben till kontoret så, på centralen, reste sig en man i röd luvtröja upp. Han vände sig om och gick mot dörrarna och han var så stilig. Han var så stilig. Han var förmodligen den stiligaste man jag någonsin sett. Åh, det är tungt att vara ensamstående och inte få leva ut alla tusentals lustar som plågar kroppen.
Fan!
Avslutningsvis… Dagens mail:

You are similar to a small brown bear cub.
I have written you because you the pleasant and nice guy and at you a positive profile.
If want write to me and we will communicate.
/Gosse, 25, Stockholm

Jahapp.

30-dagarsutmaningen, dag 6

Lugn och ro, tack.
Lugn och ro, tack.

Efter en lång paus är 30-dagarsutmaningen tillbaka.
Dag 6: Det du känner för att skriva om
Okej, då gör jag väl det då. Jag känner inte för det egentligen, men jag känner att jag måste.
Sluta locka på främlingars hundar!
Jag har berört ämnet flera gånger, men igår kväll hände det igen. Sebbe och jag satt på tuben och vi kokade i värmen. Han lade sig på golvet och eftersom vi skulle åka hela 11 stationer så var det bra tänkt av honom att ta sig en snabb tupplur. Då klev en semestersalongsberusad karl på och han slog sig ned snett bakom oss. Snart började det – det där smackande ljudet som betyder ”kom” på hundspråk. Sebbe for upp och såg sig omkring men han rörde sig ej ur fläcken eftersom jag har uppfostrat honom så – på tuben sitter man still och med medmänniskornas intresse i sinnet så interagerar man ej med främlingar.
På nästa station klev en man och hans dotter på och de satte sig på andra sidan gången. Inte många sekunder hann passera innan dottern började klappa med händerna i knät – och även det betyder ”kom” på hundspråk. Sebbe hade just lagt sig ned igen och nu for han upp och undrade vad det var som stod på.
Då började även den första människan smacka och locka.
Vid det här laget var det inte bara hettan som kokade i mig.
Jag ville, men vågade så klart inte, säga till eftersom det lätt kan resultera i en kniv i ryggen (Sverige 2010).
Därför uppmanar jag så här på avstånd medborgarna att sluta locka på okända hundar. Och inte minst: uppfostra era barn som jag uppfostrat min hund: på tunnelbanan sitter man still och tyst och åker från a till b. Tack.