Etikett: tunnelbana

Morning!

Visst blir detta en underbar dag!?
Uppdatering: Ovanstående skrev jag för att inte somna om… Vilket jag gjorde ändå.
Nu är jag på jobbet och jag kan konstatera att sommartiden gjort mig så förvirrad att jag i tunnelbanespärren glömmer att plocka fram access-kortet. Jag bara går. Vilket slutar med en duns och en förvånad svordom.
Uppdatering 2: Favoritflatan är hemma efter två veckor i New York. Hon sken upp som en sol och gallskrek: ”Ge mig en kram!” Hon är så fin och jag är så lättad över att hennes resa gått bra. Jag knaprade på naglarna i ren oro!
Sedan sa hon: ”Har du gått ner i vikt?” Puss på henne.

I miss Monchichi

Det finns en kvinna som är mycket sugen på mig. (Tro det eller ej.)
Vi åker med samma morgontub och hon ler och fnittrar och kastar med håret. Ja, hon kommer nära mig varje morgon.
Hon är mycket vacker och har en fin figur. Indisk härkomst, gissar jag på.
Jag är dock inte intresserad.
Saknar tiden då det var Monchichimannen som gjorde mina morgnar. Vart tog han vägen?

Lite hat

Hej. Nu åker jag tunnelbana igen.
När du reser dig upp på tunnelbanan, så att subban bredvid dig ska kunna ta sig till dörrarna utan att riva med sig halva inredningen, så förtjänar du – om inte en kyss – så åtminstone ett tack. Eller kanske ett litet leende. Eller vad fan, en blick åtminstone. Men nej. Inte i vårt fantastiska Sverige.
Jag kräks på ohyfsade människor. Hör ni det? KRÄKS!
Hoppas hon drabbas av vestibulit.

Det heterosexuella samlaget ligger i luften

Här är min rapport från gårdagens tunnelbaneresa.
Hej. Jag står på tunnelbanan. Till höger om mig står ett kelande par i medelåldern och till vänster ett yngre råhånglande par. Deras förspel är intensivt och man bara vet att han har ribba och att hennes fina lilla fitta är fuktig. Det smaskas ordentligt kan jag avslöja. Då och då kvider hon till. ”Mmhh!” ”Brööl!” svarar han.
Jaha, nu kliver de av – nu blir det åka av hemma på hallgolvet. Ha kul så länge det varar – akten lär bli kort.
Bakom mig sitter en ung kvinna med barnvagn. Hon har kört in vagnen i gången istället för att lämna den vid dörrarna. Barnet skriker inte men ändå sitter morsan och viftar frenetiskt med sin bjällra. Dong-dong-dong-kling. Dong-dong-dong-kling.
Åh, nu är det något ljushuvud som plockar fram ett munspel. Så vackert. Dong-dong-dong-kling och munspels”musik” på det.
Snett mittemot mig sitter en kvinna runt 40. Hon glor på mig och hon ler lite inbjudande. Jag vet inte om det är mig eller min hund hon har siktat in sig på.
Har ni tänkt på att under helgerna existerar inga regler i kollektivtrafiken? Att ta sig från a till b (en tripp på 12 små minuter) blir en händelse i sig – en hej-kom-och-hjälp-mig-händelse.
Vore jag inte miljöpartist och om jag hade körkort så skulle jag ta bilen. (Det går inte att promenera på helgerna eftersom gatorna är fulla av långsamma flanörer som vaggar från höger till vänster.)