Etikett: tunnelbana

Onsdag 11:17

Klockan är drygt elva och jag har vaknat, rakat trynet, duschat, varit ute med Sebbe, druckit en proteinshake med vaniljsmak.

Sent igår när jag var på väg hem till Hundvakten + sambo fick jag ett sånt där leende. Jag var på väg ut ur t-banan och en yngling som gick framför mig var just på väg att släppa svängdörren vid spärrarna då han kastade en blick bakåt, ryggade tillbaka och höll upp dörren åt mig. Han fyrade av ett bländande leende och jag pep; “tack”. Jag blir så glad av sånt.
Sen kunde jag så klart inte somna (inte pga leendet alltså). Det är just därför mina dagar som kvällsarbetare äro räknade. Jag blir fucked up.

Låt mig vara

Äntligen hemma. På tunnelbanan blev jag antastad av en kenyansk kvinna. Hon ville att jag skulle följa med henne hem. Trodde först att hon smekte mig på låret men insåg sedan att det var hennes paraply. Därmed inte sagt att det inte var hennes intention. Jag var tvungen att gömma mig för henne när jag bytte tunnelbana vid Gullmarsplan.

Jobbigt.

Irriterande tunnelbanemoment

* I-landsproblem, jag vet, men visst är det enormt frustrerande när tåget kryper fram.
* Gamlingar som aldrig verkar lära sig att de inte har tid att leta efter en bra plats utan bör sätta sig på den första lediga annars FLYGER DE RUNT I VAGNEN SOM PINGISBOLLAR.
* Folk överlag som går fram och tillbaka för att hitta en plats som behagar. Som om det skulle spela någon roll. Det lyser ur ögonen på dem. Som små djur; “waaah, vaaar är min plaaaats!!”
* Alla slags försäljare och musikanter.
* Folk som talar med reskamrat eller i mobiltelefon (vanligast) om sina ytterst privata angelägenheter. Som sex.
* Folk som blänger och viskar om en och tror att man är så krokad att man inte förstår att det är så det ligger till.
* Påverkade människor (alla).
* T-baneförare som säger “glöm nu inte att le åt varandra” och dylikt (ge mig en orsak att le så gör jag det säkert).
* Gapiga tonåringar.
* Alla andra gapiga.
* Folk som äter!