Det är gott att komma till jobbet på måndag morgon och hitta trevlig gåva från Favoritflatan.
Puss på henne.
Det som inte är bra är att jag har fruktansvärt ont i högernäven; handleden är svullen och bultar som tusan. Antar att jag jobbade lite för mycket i helgen (och då menar jag ”arbetade framför datorn” och inget perverst, som ni förmodligen tror). Det bultar och bankar och nej, jag är (tack och lov) inte 20 längre.
Jag hade stora problem när jag skulle klä på mig i morse och jag kunde knappt låsa ytterdörren.
Nåväl. Idag ska farbror försöka jobba med vänster hand. Det vill säga superlångsamt och taffligt.
Etikett: kollegor
Bowlingen i bilder
Jag bara älskar damskor – en liten fetisch jag har. Kvällen började med Bobos buffé på kontoret. Smarrigt och jag åt så mycket att jag inte ens fick i mig alkohol (fatta).
Därefter kilade vi ner till bowlinghallen på Kungsgatan; äntligen fick jag vara bra på någonting. Förutom bowling är jag bra på – håll i er nu – luftgevärsskytte!
Kloten flög och käglorna föll.
Medborgarna jublade.
Många svettiga fingrar har pillat i de där hålen.
Succé.
Vi traskade vidare till – återigen är det dags för er att hålla i er – Karlsson & Co. Ha ha ha. En mötesplats för mogna heterosexuella.
Här vill jag poängtera att jag avskyr så kallade heteroklubbar. Den fientliga, negativa stämningen ligger i luften och jag får ont i magen. Den som inte ränner på homoklubbar vet inte vad den går miste om! Try it och du kommer att älska den avslappnade, trevliga atmosfären.
Jag plus personalchef. Älskar henne.
Jag älskar det än så länge liberala, goa Stockholm.
Kollegan är en puma. Karlarna raggade så klart på henne medan jag raggade på dem.
Jag med min nyaste och yngsta kollega. Puss på henne.
Här försökte jag vara lite konstnärlig.
Mycket trevlig kväll; jag älskar mina kollegor vänner. För att arbeta på mitt jobb måste man inte ha någon fräsig utbildning, men man måste vara på ett visst sätt. Ett slags liberalt, öppensinnat sätt. Och sådana människor älskar jag ju och därför har jag funnit mina bästa vänner genom jobbet.
Kvällen slutade med att jag – trött på heteroklubbens fientliga stämning – drog till homoklubben vid Slussen. Njöt av finemangfin atmosfär, goda drinkar och underbar musik. Dessa två spelades på raken: njut och njut.
Hurtigt värre och tack så mycket
Hur många hurtiga poäng får jag för följande: när min vän tog vägen förbi McDonalds på hemvägen från favoritkrogen så åkte jag hem och svängde ihop en linssoppa som jag sedan glupskt kastade i mig på nattgrenen innan jag lade mig mellan mina eleganta, nymanglade* lakan?
Ganska många va?
För övrigt vill jag bara, så där apropå ingenting, tacka Moder Jord för att jag trivs på min arbetsplats och med mina oerhört fina kollegor. Tackar ödmjukt. Jag har gjort det förr men jag gör det igen. Tusen tack.
Det blev så tydligt igen igår, på supermötet vi hade på kvällen.
Vi kan inte alltid bara gnälla, önska och kräva – ibland måste vi även tacka, bocka och niga!
*Okej, det var ett skämt. Jag stryker inte ens, annat än någon skjorta då och då.
Lunch (jag vet att ni undrar)
Kollegorna glor som vanligt. De säger: ”Mmm, så smarrigt det ser ut” och ”Åh, vad du är nyttig!”
Själva ilar de runt med sina värdelösa färdigrätter och blir feta, finniga och sjuka.
”Men jag orkar inte fixa maten själv”, gnäller de.
”Men hur svårt ÄR det?”, replikerar jag rappt. ”Du trippar ner till butiken och handlar grönsaker för dagarna tre. Sedan skär du rappt upp en ny, fräsch och tasty lurre varje dag!”
Så här ser den ut, lunchen:
Någon typ av sallad. Just nu ruccola. Paprika, zucchini, någon typ av lök (sallads-), någon typ av tomat (cocktail-), champinjoner, någon typ av ost (mozzarella).
Oerhört fräsig lunch: god, nyttig och billig.
Blandat om gym, höst och människor
Onsdag morgon och efter ett svettigt besök på gymmet sitter jag som en sol på arbetsplatsen.
Apropå sol så var gårdagen årets vackraste dag; det är bara att acceptera. Nu blir det grått och brunt och förhoppningsvis så småningom vitt.
Så jag satt och trampade på gymmet och bredvid mig satt en supermuskulös man iklädd slyniga, tighta trikåer och han flåsade och stönade på ett sätt jag aldrig tidigare hört en man flåsa och stöna (mycket intressant). När jag lite senare gick upp en våning för att lyfta skrot så satt en annan lika flåsig och stönig man bredvid mig. Oj oj oj.
Jag avslutade med att ro mig i hamn och duschade och åkte till jobbet.
Extra tidig var jag då jag ville hinna chittchatta med kollegan (”favoritflatan”) innan dagens hets och stress satte igång.
Häromsistens sa jag till henne: ”det är så härligt att komma hit på värdelöst morgonhumör och se dig sitta här; genast blir jag på bättre humör. Ja, du vet, du är en av de få människor som jag faktiskt gillar”.
Människan är ju i regel ett as (look around you), men de få homo sapiens som förtjänar att höra att de är reko och hyvens får ofta höra det från mig.
I förrgår – efter den där shoppingrundan med Africa – så sms:ade jag: ”vi borde verkligen ses oftare. Jag gillar ju dig!”
Sån är jag – full av kärlek och känslosamma uttryck för dem som förtjänar det! De övriga ignorerar jag så gott jag kan.
Jag glömde glasögonen hemma och kontorsbelysningen är fortfarande inte fixad, så jag ser knappt vad jag skriver. Hoppas det viktiga framgår ändå.
Den vackra, vackra gårdagen.
Gårdagens vackra, vackra post.