Kategori: Personligt

Nya tider (igen)

Förändringarnas vindar blåser just nu i mitt arma liv, på flera områden. Den största förändringen är dock att jag ska flytta – från ena sidan stan till den andra. Närmare bestämt 13 kilometer österut.

Jag önskade mig en större bostad till ett lägre pris och jag fann just det. Därmed lämnar jag innerstan och det känns faktiskt helt rätt.

Allting har gått mycket snabbt. Det är så skönt när det bara flyter på! I torsdags var jag på ett möte, i fredags fick jag ett erbjudande och igår måndag blev jag ”godkänd” som hyresgäst.
I helgen var jag och snokade i den nya stadsdelen och utanför det nya bostadshuset. Det var mycket idylliskt och fridfullt. Och rent och fint. Inga huliganer syntes till.

I morgon ska jag åka för att ta mig en första titt på lägenheten och om inga jättekonstiga saker sker så flyttar jag ganska snart. Jag har redan börjat packa faktiskt. Min hund tycker att jag beter mig lite märkligt.

Jag räknade just ut att jag har bott på 16 adresser i mitt liv, och den nya blir min sjuttonde. Fem adresser i Stockholm, fem i Helsingfors och sju på annat håll.
Som längst har jag bott på samma adress i elva år, och det var min sista adress i Stockholm. Här där jag just nu skriver dessa rader har jag bott i sex år och jag har trivts väldigt bra, men jag är lite klar… Jag har trampat längs samma gator alldeles tillräckligt många gånger.
Nu blir det spännande med någonting helt nytt.
Jag återkommer i ämnet.

Illustration: AI

Träsk-ända? Järvenpää

Den finska staden Järvenpää heter på svenska Träskända och i hela mitt liv har jag uttalat det fel. Jag har sagt ”tre-schen-da”, men när jag lyssnade på ett finlandssvenskt radioprogram så sa de ”träsk-ända” och det är ju logiskt om man vet vad ”järven-pää” betyder på finska.

Så otroligt pinsamt.
Så vansinnigt uruselt av mig.
Jag skäms.

Har i och för sig förmodligen aldrig uttalat Träskända högt, då jag aldrig haft anledning och jag har aldrig ens besökt staden, men när jag har läst det så har jag läst ”tre-schen-da”.
SKÄMMIGT.
Undrar vilka andra ord och ortsnamn jag ränner runt och uttalar fel.

Nu har jag lättat mitt hjärta så nu vänder jag blad och går vidare i livet. Dock med blossande kinder. 

Nöjd med det lilla…

Min lycklige vän är nybliven sambo så jag fick en stekpanna som han inte behövde (och jag verkligen behövde). Vilken skillnad det var att steka ägg! Min gamla var verkligen sliten. Denna är dessutom betydligt mindre, vilket är passande för ett singelhushåll.

Min vän fick en kärlekspartner men jag fick en stekpanna.
”Frying pans are forevEEER!”
(Nej, de är ju faktiskt inte det.)

Jag fick även ett vardagsrumsbord som jag länge beundrat. Det är lågt och vitt och robust och det har sina skavanker. Raspigt och så, vilket ger bordet karaktär. Det har nog varit med om både det ena och det andra. Lite som jag alltså.

Den älskade stekpannan.

Foto: AI respektive jag.

SVARA I TELEFON!

Varför blir det så här hela tiden? ALLTID (nästan).
Jag skulle ringa ett samtal för att kolla att en faktura blivit betald på korrekt sätt då jag fått nys om att vissa bankuppgifter hos mottagaren förändrats (bla bla, ointressant). För att inte stressa över det så bestämde jag mig alltså för att ringa. Bara för att dubbelkolla och få ro i själen.

Kollade noga upp öppettiderna. Kundtjänsten håller öppet två dagar i veckan, tre timmar åt gången. *himlar med ögonen*
Okej. De öppnar klockan 12 på fredagar. (Vad är det för töntig tid?)
Laddar. Svettas p.g.a. telefonskräck. Slår in numret redan fem i så att jag bara ska kunna trycka på en ringknappen klockan TOLV:NOLLNOLL för att slippa köa.

En röst säger på tre språk: ”Fredagen den 14:e november är kundtjänsten stängd.”
Jag sliter inte mitt hår, eftersom jag är rädd om det, men jag svär. Oj, vad jag svär. Eftersom jag är en så lugn och mysig människa så kan ni inte föreställa er hurdan jag är när jag är rasande.

Om de har öppet två dagar i veckan, i sammanlagt sex små timmar, så KAN DE INTE HA NÅGON SOM SVARAR I TELEFON ENS DÅ?
VAD ÄR DETTA FÖR FUCKING JÄVLA SKIT? (Så låter jag när jag svär och jag gör det aldrig på finska. Det skulle bli alldeles för vulgärt.)

Jag kände att jag inte ville ge upp. Jag ville inte sitta hela helgen med ångest och ilska i kroppen så jag chansade. Jag skickade ett mail! Och jag var INTE otrevlig eller arg. Snarare mycket artig och nästan överhärlig i tonen.

45 minuter senare fick jag svar. WOW.
(Allt är i sin ordning! Jag kan sluta stressa.)

MEN! Det jobbar alltså folk där, så VARFÖR KAN DE DÅ INTE SVARA I TELEFONJÄVELN?

Foto: AI

Suomenkielinen viikko, osa 3

Suomenkielinen teemaviikko jatkuu…

Eilinen oli hyvin naispainotteinen päivä.
Ensin ”vaimoni” piipahti kun oli menossa paikasta A paikkaan B. Sen jälkeen neiti A toi leivottuaan leipää ja hänen ”limput” on toisesta maailmasta. Huhhuh. Ihanan ”fluffy”.
Lopuksi vielä pikkusisko soitti ja juttelimme kauan elämästä ja kaikesta siihen liittyvästä.

Onhan se mukavaa, että tällaisella väsyneellä hinuriäijällä on elämässään niin monta fiksua ja pirtsakkaa daamia!

Mietin muuten, että tästä (katso kuva) voisi tulla minun kuudes tatuointinini. Ihailemani daamini Marilynin käsialalla. (Kirjasta ”Fragment”, muistaakseni ”Fragments” englanniksi. Suosittelen. Ostin sen ajat sitten, kun sen julkaistiin 2010, mutta luin sen vasta äskettäin.)

Hänenkin elämässä oli punainen lanka se ikuinen yksinäisyyden tunne. Tiedän tunteen liiankin hyvin.
Onneksi sitten on niitä ihania naisia elämässäni. Pusuja kaikille naispuolisille henkilöille.

ÄLKÄÄ ANTAKO MIESTEN TEITÄ MÄÄRÄILLÄ.

Mikään ei ärsytä niin, kun joku äijä yrittää sinua rajoitella. Siitäkin on meikäläisellä kokemusta. Parempi sitten olla vapaa ja yksin ja tehdä ihan mitä lystää.

Nyt jatkan lukemista ja hörpin kupin kaffeeta.
Mukavaa päivää toivotan Sinulle.