Kategori: Djur och deras rättigheter

Var tionde julskinka har magsår

poor pig
Eftersom jag försöker dra mitt strå till den berömda stacken beställde jag ett pack Grön God Jul-broschyrer från Djurens rätt. Jag har lagt en stor hög på jobbet för att få mina kollegor att inse att de inte måste äta kött bara för att det är julmat på tapeten.
I denna broschyr finns recept på vegetariska alternativ på Janssons frestelse, senaps”sill” och andra läckerheter.
Jag kanske ställer mig utanför Hemköp i eftermiddag och delar ut ett gäng. Man vet aldrig.
Dessutom kan vi i broschyren läsa om grisarnas väg till julbordet:
Några dagar efter födseln kastreras hangrisarna utan bedövning (fatta!). Efter fyra veckor slits de från sin mor (trauma). Den naturliga tiden för avvänjning hos grisar är ca 17 veckor, och de stannar hos suggan betydligt längre än så.
Grisar som lever under naturliga förhållanden ägnar hälften av sin vakna tid åt att beta och böka. I livsmedelsindustrin däremot sitter de inspärrade i trånga boxar i stora, bullriga lokaler med betonggolv. De får mat två-tre gånger per dag och detta är dagens höjdpunkt. Däremellan har grisarna ingenting att göra. Trängsel och stress ger dem beteendestörningar och var tionde gris som slaktas har magsår!
På slakteriet bedövas grisarna med koldioxid – en gas som ger starka kvävningskänslor och som grisarna försöker fly ifrån. Efter bedövningen hängs de upp i bakbenen, halsen skärs upp och de förblöder.
Tänk på detta när du sitter vid julbordet och tycker att livet är så fantastiskt och maten ack så smarrig.
Se dina nära och kära hänga i benen och få halsen avskuren.
Lycka till.
Du kan beställa broschyren på djurensratt.se. Du får en massa som du kan sprida bland dina vänner och ovänner.

Tyskens besök slutade med en blöt fläck i soffan

sebbe

Gårdagen var bra, stressig och händelserik (för att vara november). Beskar och photoshoppade 89 bilder på morgonkvisten och därefter satt jag i fem timmar och försökte få ordning på en FTP-grej. Till slut gav jag upp och åkte hem. Tysken och Tyska Eva kom förbi och det var så trevligt att se dem igen. Tysken hade skaffat Jesushår och jag var lite avis. Eva hade blivit könsmogen och Sebbe visade för första gången sina heterosexuella tendenser. Jag vill naturligtvis inte – likt en förälder om sitt barn – veta att han har en sexualitet, men det har han. Han försökte sätta på Eva gång på gång på gång men hon var inte på humör. Varför är det förresten så? Varför vill hanhundar pippa hela tiden och honhundar inte?

Sebbes uppvaktning slutade till min förfäran med en blöt fläck i soffan.
Jag vill inte veta.
På kvällen ringde Italienaren. “Jag ville bara höra din röst”, sa han. Visst älskar vi när de säger så!?
Det var fullmåne i natt och jag kunde inte sova. Jag vred och vände på mig och lade mig till slut i soffan och lyssnade på musik. Snart hörde jag ett pipande ljud. Det var Sebbe som inte ville sova ensam så jag lyfte upp honom och vi sov låg sked. Jag var förresten tvungen att klippa page på honom igen (se bild). Han sprang in i en buske och när han kom ut var han täckt av en massa såna där tistelaktiga saker som fastnar i pälsen och endast kan klippas bort.
Tack för gårdagens ord! Låt mig kommentera dem.
Klurig Har jag hört de senaste 33 åren. Jag accepterar det men tycker ju själv att jag är rätt simpel.
Äkta Ja!
Charmig Åh. Jag kan nog vara charmerande. När det behövs.
Känslosam Ja. Tidvis för känslosam.
Sinnlig Jamenvisst!
Romantisk Oh ja. Romantik är.. bäst.
Godhjärtad Jag vill tro det.
Karismatisk Detta ord skulle jag nog aldrig använda om mig själv.
Underhållande Trevligt att jag kan underhålla!
Ärlig Ja, det är jag faktiskt. Inte alltid så populärt.
Asfaltsblomma Verkligen! Hur risigt livet än är reser jag mig ur eländet.
Underbar Ett favoritord.
Modig Jag har insett på senare år att jag till motsats till vad jag trott är rätt modig.
Vis Ja! Erfarenheterna har gjort mig vis.
Trovärdig Åh. Det var fint att höra.

Mat och motion

Det var väl den perfektaste av perfekta höstdagar.

Jag promenerade genom city och över öarna och broarna och solen sken och träden var gula och röda och kepsen höll solstrålarna borta från ögonen mina. Jag gick snabbt, snabbt och kände fläsket skaka. “Av, av, loss, loss”, väste jag medan jag promenerade hela vägen hem.
Väl hemma hade jag en kryddig vegfärs som väntade och jag hade tänkt äta den med fullkornspasta men istället fick jag den udda idén att byta ut pastan mot… brysselkål. Ja, skratta ni, men det var faktiskt väldigt gott!
Nu vilar jag och Sebbe lite men snart ska vi bylsa på oss, ta iPoden i fickan och ge oss ut och vandra den där för mig i lördags ännu okända rundan.
Jag lyssnar gärna på Danas Cinque Milla när jag motionerar. Blir på bra humör och så är ju låten snabb och perfekt för raska promenader. Humor är när en transsexuell sångerska sjunger “I have a party in my house, I serve bananas, bananas, bananas, potatoes… and some co-co-cock”.

Tack för att du äter vegbacon istället

Jag hade tänkt blogga om det i morse när jag läst mailet jag fått från Peta men jag blev så ledsen att jag inte orkade.
Sedan fick jag ett fint mail från veggiemind.com:
Hej Kim,
Jag tycker du ska lägga till din välgjorda blogg/hemsida
på VeggieToppen – www.veggiemind.com/veggietoppen
Den platsar verkligen där.
Och nu såg jag att Expressen skriver om det så jag känner att jag måste uppmärksamma grisarna igen.
Det finns inga “fina” slakterier. En människa som slaktar kan helt enkelt inte vara en reko person. Det rimmar illa. Så nästa gång du sätter tänderna i grisen tänker du på hur slaktarna torterat stackaren, hur de petat in saker i ögonen, kört upp en stav i stussen för att få grisen att “stå still”, hur de för skojs skull sprayat färg i ansiktet på den osv. osv. osv.
Nu måste jag återigen gråta en skvätt. Med Sebbevofs i famnen min.
Rädda grisarna, hojtar han. Just do it!