Medborgare!
Nu är vi igång. Gårdagskvällen var ett redigt äventyr!
Bauhaus! Jag känner mig inte riktigt hemma på ställen som detta men jag gör så gott jag kan.
1. Färg är ju i alla fall kul. 2. But you ain’t foolin’ no one.
När jag ser en vacker färg så vill jag äta upp den.
1. Helt otippat gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare: åt falafel i Högdalen. Skräniga ungdomsgäng rände runt på torget och käftade med a-lagarna. Fördomar är som sagt rena rama sanningar. 2. Inte nog med Bauhaus och Högdalen – jag var även på villavisning med granngrabbarna! Trots att jag inte vill att de ska flytta så tänker jag positivt: jag ser mig och Sebbe ila runt i en somrig, grön trädgård. Åh, så skönt!
Månad: maj 2011
Dagens hår
– Hej Kim. Varför har du återigen gjort en Britta och rakat av dig håret?
– Jo förstår du, jag ska ju renovera och då har jag varken tid eller lust att hålla på och puffa med håret. Dessutom har jag ju en förebild i Äntligen hemma-Björn! Ja, som renoverare så är han definitivt min stora förebild.
– Men ditt hår är ju your finest feature. Saknar du det inte?
– Tack, jag vet. Mitt hår är verkligen det bästa jag har – rent fysiskt – speciellt med tanke på att de flesta män i min skyhöga ålder knappt har något kvar, men jag vet ju att det växer som ogräs. Det är tillbaka i full prakt redan om ett par veckor.
– Aha.
Videoblogg: Sebbe: Livet just nu – inte alls illa
Inte ens 30 spänn ”svindlar” jag
När jag lämnade in jobbmobiltelefonräkningen så insåg jag att jag en dag (förmodligen en extremt tidig morgon) köpt en SMS-biljett till tunnelbanan* via just jobbmobilen (30 kronor). Självklart fick jag jättedåligt samvete och jag kände mig som en sådan som utnyttjar allt och alla och snor pennor och kaffepaket (dricker inte ens bryggkaffe) på kontoret. Kände mig helt enkelt usel.
Självklart berättade jag då för fru Chef om mitt misstag.
Jag vill ju inte att det ska finnas några tveksamheter att gräva fram när jag blir storfräsare…
Ni förstår ju själva vilken reko och hyvens medborgare jag är! Säkert till stor del på grund av Oprah.
Det var dagens tips till karriärister och politiker. Från mig till dig.
Detta påminner mig förresten om när jag för femton år sedan hade en ”fling” i London. Jag ringde honom från jobbet en gång och dagen därpå berättade jag det för min dåvarande chef. ”Du kan ju dra av det på min lön.” Trots att huvudkontoret låg i… London. Och trots att hundratals samtal i veckan gick till London. Ha ha ha. Det var lite väl töntigt kan jag känna idag.
*Envisas med att inte köpa månadskort eftersom jag annars måste piska mig själv till att sätta mig på cykeln istället för på tuben.
Inte bara bögen bölade när Oprah tog farväl
Klart bögen bölade när han såg sista Oprah-avsnittet.
Åh, så fint det var!
Hon säger så många kloka saker, denna donna. Jag suger åt mig som en fnasig, torr svamp.
Och blir en bättre människa.
Det var då.
Det var verkligen då.
Fin publik.
Vi kan alla maila Oprah. Vi är alla hennes vänner.
Kommer sakna den eleganta studion.
Inte bara bögen bölade.
Dags att säga hej då…
…Men det sa hon ej. Oprah sa så klart: ”Until we meet again”.
Och därefter sa hon till hunden: ”We did it!”
Inte ett öga var torrt.
Tack Oprah för denna fantastiska tid!
Kolla detta klipp:
Relaterade länkar: SvD