Jag fick en raket i brevlådan

Igår fann jag en kassam-raket på hallmattan – eller ja, åtminstone en del av en raket. Det är de påhittiga israeliterna som förvandlar terroristers raketer till konst.
This piece was fashioned from the remains of Palestinian rockets fired at Sderot and other Israeli communities during the Gaza war in January 2009.
Konstverket har formats efter Israels karta och orden som har ristats in på hebreiska lyder ”Am Israel Chai” (Israels folk lever). עם ישׂראל חי
Raketerna blir också fredsrosor som elegant växer ur den israeliska myllan. Mycket vackert. (Se nedan.)
För övrigt skvallrar Rapport denna morgon om att ”Israel efter tre år häver blockeringarna och släpper in lastbilarna till Gaza”. Detta är, som alltid när det gäller svensk press, inte hela sanningen:
Under 2009 slussades exakt 30.576 lastbilar med 738.576 ton förnödenheter in. 10.544 Gazabor med anhöriga fick vård i Israel, och 4.883 ton medicin och utrustning skickades till Gaza. Och då är inte Israels bränsleleveranser och el inräknade. (Fred i Mellanöstern)


Och så här ser de flygande raketerna ut innan de förvandlas till konst:
kassam
Comments closed.

Klädd för succé

Mina röda skor gör succé på jobbet.
Så pass att en chefsperson vill köpa likadana till sin sambo. ”Men inte röda”, sa hon, ”eftersom han vill kunna ha dem på jobbet.”
Så är jag då opassande klädd för min arbetsplats?
Nej. De röda horiga skorna passar mycket bra i den här branschen.
Nåväl. Nu blir det positiva veckan här. Allt gnäll och jämmer ska ut i det höstlika (nu trillade jag nästan dit) vädret.
Vet ni hur många hunkar det är som passerar på gatan utanför? Jättemånga! I tid och otid, när jag tittar ut, så flämtar jag ”ööh!” eller ”aah!” eller ”mmmmmhm!”
Fantastiskt är det att fylla på the wank bank medan jag arbetar och håvar in cash till både min egen och samhällets skattkista.

Dagens mail

Veckan börjar inte så bra… Sånt här måste vi alla stå ut med och det är väldigt jobbigt när det är måndag och lite, lite uppskattning och romantik skulle sitta fint.
I LOVE SUCK UR DICK
/Man, 46.
Ja, det är lite som när den där flickan berättade för mig att hon chattade. Hon var en smula nedstämd och skrev det. ”Vad du behöver är inte uppskattning, fina ord och romantik”, dundrade en karl. ”Vad du behöver är min stora feta kuk!”

Allt detta för att nåt ljushuvud fick för sig att trixa med tiden

Ju mer jag tänker på det desto mer tvär och ilsk blir jag.
Tid är tid och inget man kan förhandla om.
Här sitter jag och väntar på tuben, ja, jag missade ju just mitt tåg eftersom jag på grund av klockvrideriet är fullständigt ur balans. Jag ser ut som ett vrak och är på dåligt humör eftersom jag inte klarar av stressiga morgnar. Vad händer när jag är på dåligt humör? Jo, jag är småotrevlig och sprider inga positiva energier omkring mig. Jag slarvar i mitt yrke. Jag hoppar av min hälsosamma livsstil då jag känner sug efter tröst och flott och följderna ser vi framför oss: fetma och hjärt- och kärlsjukdomar och inte minst arbetslöshet.
För vad?
En lousy liten timme som nån fick för sig att mixtra med.
Jag ser fru Samhälle sitta där och med bakåtböjt huvud skratta vulgärt så de läppstiftsindränkta (hugg)tänderna syns. ”Grabben har det har det lite för gott just nu”, väser hon.
När man, som jag, har sömnproblem och äntligen har kommit i fas och funnit en rytm som är långt ifrån idealisk men som ändå funkar, så är det helt åt helvete att behöva ställa om sig. Igen. Och igen. Och igen.
Vad kostar detta sattyg samhället i både rena pengar (sjukdom, sena ankomster, urspårade tåg (pga trött, ouppmärksam personal)) och allmänt sureri? Och tänk så fula och trötta alla är idag! Ogifta blir de vi, och därmed olyckliga suputer som kommer att kosta oss alla enorma mängder pengar och resurser.
Och vad händer med grabbar som är för fula för att få komma till? De blir huliganer och vandaler. De sabbar, klottrar och förstör.
FÖR EN LITEN TIMJÄVEL!
Läs mer om detta onödiga fenomen, som ej används överallt i världen, på Wikipedia.
Läs även andra bloggares åsikter om
SvD DN Syd Exp AB