I afton bestämde jag mig för att bli av med mina två gråa hårstrån. Sagt och gjort; nu har jag en elegant guldbrun hårfärg. Gemene man ser ingen skillnad, men det gör jag och det är huvudsaken i mitt Nya Hälsosammare Liv Med Positiv Livssyn Och Allt. Jag var tvungen att censurera inte bara mig själv, utan även tavlan jag har på väggen. Annars raderas förmodligen bilderna från pryda Photobucket. Hoppas ni inte känner er lurade på ett par schyssta lökar och en oväntat hårig fitta.
Månad: januari 2010
Jag är den sista juden – Treblinka (1942-1943)
Jag hade tänkt läsa denna bok på den kommande tågresan, men jag kunde inte hålla mig. Köpte den igår och nu är den läst och jag känner mig tom.
Jag är den sista juden – Treblinka (1942-1943) av Chil Rajchman, översatt till svenska av Salomon Schulman, innehåller Rajchmans anteckningar från färden till Treblinka, från vistelsen i detta helvete och från flykten därifrån.
Jag brukar ha svårt att koncentrera mig när jag läser men i detta fall kändes det nästan som om jag själv befann mig på plats. Mycket… verkligt. Men samtidigt så fruktansvärt overkligt.
Rajchmans anteckningar är ofta korta men ändå detaljerade och jag känner redan nu att jag måste läsa om vissa partier för att kunna ta in vad jag faktiskt läste.
Hur kunde detta ske? Hur!? Har inte så mycket mer att tillägga. Läs boken. Den är endast 137 sidor kort – men ändå så enorm.
Framför mig sätter sig en äldre kvinna. Jag klipper hennes hår och hon ber mig att jag ska uppfylla hennes sista önskan inför döden: jag ska klippa hennes hår långsamt, för efter henne, bredvid min vän, står hennes unga dotter och hon vill gå tillsammans med henne in i döden. Jag bemödar mig om att ge kvinnan tid samtidigt som jag ber min vän påskynda klippningen av flickans hår. Så att båda tillsammans ska kunna gå in i kammaren.
Jag vill uppfylla den äldre damens sista begäran, men tyvärr skriker mördaren åt mig och utdelar en pisksnärt över mitt huvud. Jag måste böja mig och kan inte uppehålla kvinnan längre. Hon måste löpa utan sin dotter…
Dagens retro
För femton år sedan. Femton! Jag var tjugo år ung och ute på europeiska äventyr. I en pool i Alicante svalkade jag min smala, hårlösa pojkkropp (ja, ordvalet är det rätta). Inte en endaste liten valk fanns. Inte en antydan till gubbfetma. I munnen satt ännu samtliga tänder kvar och rotfyllningar visste jag ingenting om. Inte om stela nackar heller, eller hälsporrar eller antidepressiva. Brunbränd och smäcker plaskade jag runt med ett koppel av spanska hunkar runt mig. Den stiligaste av dem alla hette Jesus. Alla ville ha honom; kvinnor och män dansade sina parningsdanser för honom men han brydde sig ej – Jesus hade siktet inställt på den nordiske gossen.
Medan solen kysste min oförstörda kropp dagdrömde jag om min fantastiska framtid. Det där underbara jobbet som skulle bli mitt och hunken jag skulle gifta mig med (ej Jesus eftersom han titulerade sig som bisexuell och en sådan man skulle jag aldrig stå ut med i längden – I love the gays). Jag drömde om den elegant men personligt inredda trean på Södermalm och jag visste med all säkerhet att jag femton år senare skulle vara en både lycklig och lyckad ung man.
Jag visste verkligen ingenting. Nada! Men det var kul så länge det varade.
Dagens läsvärda länkar – Förintelsens minnesdag
Det är Förintelsens minnesdag och länkarna är därför fler än på länge. Efter att ha läst dem allihop ska jag nu läsa ut en av böckerna jag köpte igår. Återkommer till den senare.
Ta även en titt på förintelsemuseet Yad Vashems hemsida. Jag var där en halv dag förra året men nämnde det bara som hastigast. Det var fasansfullt och oerhört ångestframkallande. Men viktigt.
- – Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda. (Är karln helt bäng?)
Comments closed.
Sexy MILF
Apropå pattbrudar.
Samantha var såklart min favorit, men Sabrina gnäggade henne i hälarna. Den italienska puman släppte nyligen ett samlingsalbum och hon passade då på att spela in en ljuvlig cover på Cardigans ”Erase/Rewind”. Fantastisk säger jag. Love it.
Förresten så har de forna rivalerna spelat in en gemensam bit! Ja, en cover på den där kända gamla dängan ”Call Me”.
Sabrina Salerno är verkligen en superpuma. En riktig MILF. Mums, säger jag bara. Snygg video också – helt i min smak.
(Ja, det märks tydligt att de var inspirerade av Kylies ”Can’t Get You Out Of My Head” både när de producerade låten och när de spelade in videon.)
Uppdatering: jag verkligen älskar ett par saker i denna video! Först och främst hennes lilla ”hand move” 00:31 in i klippet, när hon sjunger ”…difference it makes”. 00:43 kommer nästa fina rörelse då hon pekar så vackert medan hon sjunger ”…before”. Hahaha. Underbart! Under-bart! Humor! Hu-mor!