Det är nya tider

Det lönar sig att säga ifrån.
Jag gjorde det.
Det ledde till att nästa gång jag såg personen ifråga blev jag både tilltalad vid namn + tillfrågad om min åsikt om en sak.
Jag som så länge varit både namnlös och osynlig.
Jag fortsätter således min “Jag tar ingen skit (längre)-kampanj”.

Kampen – dag 1

Här sitter jag nyduschad efter att först ha promenerat i mycket rask takt hem från jobbet (det tog 62 minuter och jag hade tur med rödljusen) och sedan långsamstrosat med Sebbe i en timme.

Jag ställde mig på vågen och grät nästan blod då jag insåg att jag är fetare än någonsin.
Nu är kampen mot helveteskilona påbörjad.
IDAG BÖRJAR ALLVARET!
Jag trodde inte jag skulle gå upp i vikt av att sluta snusa men det gjorde jag tydligen. Och jag hatar det. Jag föraktar inte rultiga människor på något sätt men jag mår dåligt psykiskt (och fysiskt) om jag inte är i någorlunda form.
Dessutom är jag singel i en ytterst utseendefixerad värld.

Run faggot run

Det var inte meningen att ett par fina vänner skulle komma över igår.

Och det var inte meningen att vinet skulle flöda (över mig).
Men trevligt var det.
Det jobbigaste just nu är att de ligger hemma och sover medan jag jobbar.
Trots vintertid höll jag på att försova mig så det var bara att ta Sebbe under armen och springa.

En försvunnen bok ersätts – med ränta

En sak har stört mig sedan 1997: jag lånade ut en bok till en kille jag dejtade (som jag sedan inte ville träffa mer då han var för damig – ni vet: jag gillar ju skogshuggarkarlar). På grund av visst drama fick jag aldrig tillbaka boken som jag hade stor glädje av under mina då täta vistelser i London. Idag, efter tio års väntan på att få boken tillbaka, beställde jag ett nytt exemplar på nätet och till min stora glädje hade det kommit en del 2. Väntar ihärdigt på att dessa två självbiografier ska ramla ner på hallmattan min.

Återkommer i ämnet.

Diverse

Gårdagen var förresten bra. Trevligt sällskap och härligt att storhandlandet numera går i maratontakt. Sebbe var glad över att få åka bil hem.

Min vackre vän som legat på sjukhus fick åka hem, vilket gladde mig. Jag blir så orolig hela tiden.
Natten var konstig dock. Låg vaken till tre. Mådde… märkligt. Bläddrade i mobilen och plötsligt var huvudkudden blöt av tårar och jag vet inte riktigt varför.
Sedan sov jag i tre timmar.
Nu rävar jag på jobbet. Tackar Herren för att vi har CNN då SVT visar sport och TV4 visar barnprogram. Seriös morgon-tv, tack! “Glittra med Gittan” kan vi göra ikväll.