Apropå fördomar…

Hej! Jag är ute på lunch men jag tänkte bara säga att…
Eftersom jag är homosexuell så är stil och yta mycket viktigt för mig. Ja, jag är oerhört noga med att matcha det som matchas kan (det vill säga det mesta). Är jag ute och handlar picknickvin iklädd rosa byxor (hello homo) så väljer jag naturligtvis rosévin. (Igår hade jag, iklädd mina gula jeans, således valt vitt.)
Jag behöver nog inte ens påpeka att den lila t-shirten (som ser blå ut på bild) på ett mycket elegant vis matchar mitt lila iPhone-skydd.
Fördomar eller rena rama sanningar – vem vet?

Förevigt ung

Ja ja, jag lider av en något tidig 40-årskris. Jag sitter här med mitt gråa hårstrå ovanför vänster öra, med rynkorna som inte längre går att dölja genom att inte le, med gubbfläsket som vägrar brinna fastän jag äter som en fågel och rör på mig så mycket jag hinner. Jag stönar ju ta mig tusan till och med så där som gubbar gör när de reser sig upp!
Därför borde jag kanske bli glad över att personalen på systembolaget envisas med att fråga mig om min ålder, men det blir jag inte. Jag blir bara irriterad.
Inte nog med att jag, för att få köpa mig en flaska mumsigt rödtjut till lördagens middag, måste ta omvägen till alkobutiken när jag är ute och snabbhandlar lunch – jag måste dessutom stå ut med att att bli ifrågasatt. När jag väser: ”herregud, jag blir 35 i år!” iakttar de mig med misstänksamheten lysande ur ögonen. Jag är en ung (nåja) man som inte ljuger om saker och ting och jag vill inte bli ifrågasatt av någon. ”Jag gör bara mitt jobb”, skulle de såklart pipa om jag hade mod nog att slå näven i bordet. ”Och du gör det uppenbarligen inte särskilt bra”, skulle jag fräsa tillbaka. ”Se på mina rynkor. Se på mitt fläsk! Och tror du verkligen att en nittonåring kilar in och köper en DYR flaska KOSHERvin? Herregud!”
Jag vet inte vad ungdomarna dricker numera, men när jag var under 25 drack jag det billigaste tyska vita vinet jag kunde hitta.

Så här såg jag ut när jag var 19. Jag syns inte så väl, jag vet, men detta är den enda bilden jag har i datorn som jag är helt säker på att föreställer en 19-årig Kim. Den är knäppt för ett konstprojekt i en fotografs villa i Saltsjöbaden 1994.
Ja, han försökte ligga med mig.
Nej, han skulle inte försöka idag, ty jag är inte 19 längre.

Önskeinlägget: När nyttjar jag vitt vin och när nyttjar jag rött vin

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer det femte inlägget i serien, önskat av
Ponte – mannen med den mest sexuellt explicita bloggen i Sverige.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!

När nyttjar jag vitt vin och när nyttjar jag rött vin
Jag är mycket glad i vin – det har nog inte undgått någon. Det var en blåsig höstdag 1994, jag var 19 år ung, då jag först förstod det stora i ett glas mustigt rödvin. Efter den kvällen blev det ofta lite rödtjut till maten men snart kände jag att det var dags att utforska de vita vinerna. Till min stora sorg upptäckte jag snabbt att vitt vin inte var för mig.
1. Man får alltid, alltid dålig andedräkt av vitt vin. Gäller alla.
2. Jag tycker mig alltid, oavsett prisklass och ursprungsland, kunna ana en smak av avgaser. Särskilt tyskt vitt vin smakar… miljöförstöring. *Rys*
Ändock! Det vita vinet har ett par fördelar. För det första blir man inte lika trött och dåsig, som av rött. Man får heller inte blå tänder, vilket ju är väldigt positivt om man befinner sig bland okända och gärna vill visa ett brett smil medan man minglar runt i hopp om att få till det.
Är man på en het date så uppstår såklart ett stort dilemma: taskig andedräkt eller blå tänder? Förhoppningsvis finns, oavsett val av vin, tandborste att tillgå.
Kortfattat: vitt vin är att föredra då man håller människorna omkring sig på armlängds avstånd. Då yta är allt. Rött vin funkar bäst vid mer intima tillfällen. Då det blåa på tänderna snabbt försvinner tack vare en hetings ivriga tungvirvlande.
Favoritvinet då? Daltons röda, och nej, att vinet är israeliskt har inget med saken att göra – det är helt enkelt det smarrigaste vin jag smakat. Det bara försvinner i munnen. Rund, ljuvlig smak. Aaah. Finns dessvärre inte på systemet, men jag ska se om jag kan göra något åt saken.
Bonusanekdot: rosévin fungerar enbart under sommarmånaderna. En varm och slö eftermiddag på balkongen eller i parken sitter ett glas rosé riktigt fint men i allmänhet är det för saftaktigt för min smak.

Dag 5

Dag 5 var lördag, dvs “judisk söndag”, och en mellandag.
Vi cyklade ner till Tel Avivs äldsta kvarter Neve-Tzedek. Väldigt mysigt. Y berättade en massa historier om allt vi såg. Han var mycket påläst och hade dessutom skrivit ut en massa sidor från nätet veckan innan jag kom, så att han verkligen skulle veta allt.
Vi slog oss ner på en uteservering och drack gin & tonic. Y åt en tallrik damiga kakor. Hahaha. Jag hade mycket kul åt det. Goda var de inte heller.
Väldigt kul att cykla i Tel Aviv förresten. Man cyklar mycket fritt och överallt. Frihetskänsla.






Vi tänkte ta oss in i den stora, ståtliga synagogan men den var stängd. Cyklade hem och handlade mitt nya favoritvin Dalton – väldigt “rund” smak. Skrattade åt det faktum att jag beskrev ett vin som “runt”, men det smakar verkligen runt.
Sedan såg vi nog mest på tv hela kvällen.