Kosher

Jag sitter här och har korkat upp mitt koshervin. Mycket sött – som vin från Israel brukar vara. Shiri Maimon sjunger vackert i bakgrunden. Lean Shelo Telchi – Vart du än går. Jag ska ingenstans, min vän, svarar jag. Undrar när vi får en vacker sång om fred i Melodifestivalen. På hebreiska. Snart hoppas jag. Kanske bör jag skippa Mello ikväll och istället bläddra lite i Tanach. Jag har redan skaffat mig en shofar – ett vädurshorn – som jag ska blåsa i under Rosh hashana. Menoran – den sjuarmade ljusstaken – är numera den enda framplockade staken i detta annars så perversa hem.
Ni minns kanske att jag för en dryg månad sedan efterlyste lite information om judendomen. Då visste jag inte mycket. Nu vet jag en massa. Det är bra att ha en pojkvän bekant med en annan bakgrund.

Jag såg nästan ljuset

Jag var så bakis idag att jag trodde jag skulle avlida. På riktigt. Var på solskenspromenad med Sebbe vid nio och mådde fint. Sedan handlade jag och åt frukost. Sedan blev jag bakis. Varför är det så att man först mår bra och sedan blir rådålig? Efter en plågsam lekstund fick jag äntligen vila ett par timmar. Vred mig och ville kräkas och när jag väl somnade vaknade jag två gånger av att jag inte andades. Hemskt.
Nu står maten i ugnen och vi har varit på skogspromenad. Om några timmar ska man in i dimman igen.. Mellofest på hög nivå. Elin Lantos “Money” är enda låten som fastnat i mitt huvud – gick överraskande och trallade på den i skogen. Så med en bra scenshow kanske den kan vara trevlig ändå.

Lilla gumman

Jag trotsade min trötthet igår och gick på klubb. Stället har 20-årsgräns tror jag (max, kanske 18 till och med) och jag hänger där ofta. Härregu, jag har till och med en drink uppkallad efter mig.
Dörrvakten: Och hur gammal är du då? (Med “lilla-gumman-gå-hem-och-lek-med-dockor-röst”.)
Jag: Trettiotvå. (Med min djupaste basstämma.)
Dörrvakten: Välkommen.
Jag: Tack.