När jag var tio år var jag oerhört kär i JR och när jag googlar får jag veta att JR spelar i en kvintett (med oerhört töntigt namn) + ansökt om att få bygga ut sitt garage. Ansökan blev beviljad av kommunen. That’s it. Han är säkert jättelycklig och så vidare men en liten del av mig vill åka och hämta honom och ta med honom på ett äventyr han sent skulle glömma.
Månad: februari 2007
He’s up and he’s ready
Som jag sa; när onsdagen kommer är livet prima igen. Skål och välkommen.
För kallt för att promenera till jobbet idag, vilket leder till problem; skrev en gång om en väns vänner som aldrig kommer ihåg mig och nu har jag upptäckt att två av dem flyttat till mina trakter. Ser dem på perrongen titt som tätt nämligen. Hoppas det snart är varmt nog att skippa tuben och därmed minimera risken att behöva träffa folk jag inte vill träffa.
För det första; jag hatar, hatar att på tunnelbanan träffa någon jag känner ytligt. För det andra; jag vill inte prata med någon som kanske inte känner igen mig för tusende gången (den tiden då jag bytte utseende varje månad är sedan länge förbi). För det tredje; jag vill inte tala med någon överhuvudtaget kl. 06:30 på morgonen.
Jag fortsätter således gömma mig för två rultiga lesbianer och är lycklig över att jag har luva på jackan.
Sådan herre sådan hund?
Det blev en skogspromenad med oväntade inslag. Vi gick längre bort än någonsin tidigare och plötsligt hade jag ingen aning om var vi var någonstans. Vi kom fram till ett bostadsområde som var något utöver det vanliga. Det påminde lite om något slags ghetto. Fast inte trashigt – snarare chict. Eller ett miljövänligt område befolkat av konstnärer. Fick en känsla av att vi befann oss i Amsterdam. Det visade sig snart att vi inte var långt hemifrån – vi hade gått runt en lång vända i skogen och kommit ut på ett ställe vi aldrig vistats på tidigare.
Sedan träffade vi tre små okopplade hundar av diverse raser. De var samtliga ungefär lika stora som Sebbe och jag märkte genast att en av dem, Tomas som jag fick veta att han hette, var lite extra intresserad av Sebbe. Innan jag visste ordet av hade de satt igång att jucka loss. Ja, Tomas satte på Sebbe och båda såg mycket nöjda ut. Doggystyle – väldigt bokstavligt. Jag visste inte vad jag skulle göra. Ägaren till de andra hundarna kom fram och flämtade; “Hon löper väl inte!?” “Nej”, fnittrade jag, “det är en kille”.
Nog så. Vi gick hemåt och ca 20 minuter senare när jag vände mig om och undrade vad Sebbe sysslade med (jag hade luva på mig och såg inte så mycket) insåg jag att de tre hundarna hade hunnit ikapp oss och vad gjorde Tomas och Sebbe? Javisst. De pippade igen. Tre gånger hann de med innan jag fick hem Sebbe. Knullmaja!
Lördag hela veckan
Svankvinnan utlöste detta inlägg
Det var roligt att läsa intervjun med Svankvinnan. Jag förstår henne. Djur är trevligare än människor, precis som jag alltid hävdat.
I lördags bevittnade jag ett bråk mellan två sådana där heterosexuella machomän, ni vet (endast heterosexuella machomän befinner sig på den låga nivån).
Man 1: Jävla neger! Åk hem.
Man 2: Jävla bögjävel! Vad säger du!?
Sedan slogs de tills en kvinna gick emellan.
Jag är mycket rädd för sådana människor.
Kvinnor och fjollor är de som för samhället framåt.
För övrigt var ingen av männen vare sig “neger” eller “bögjävel”.