Modeminnen: hur Levi’s förändrade mitt liv

Det var ingen som förstod att jag var fjolla…

Nu när jag har börjat titta på tv (vilket jag började med då jag låg på sjukhus i samband med min omtalade operation) så har det slagit mig hur mycket – och värdelös! – reklam som visas. Dagens reklamfilmer är så otroligt tradiga, visst är de?
Samtalade om detta med min så kallade ”fruga” och vi började vandra längs minnenas berömda aveny. Kommer ni ihåg hur fantastiska reklamfilmerna för Levi’s var på nittiotalet? De var ”edgy”, finurliga och sexiga på ett smakfullt vis.

Detta fick mig att vandra ännu längre längs den där avenyn. För oss som gick på högstadiet i slutet av åttiotalet, början på nittiotalet, fanns en – och endast en – statussymbol: Levi’s. Närmare bestämt Levi’s 501.
Som en udda fågel var jag så klart utstött – kanske inte mobbad, utan just utstött – och mina arma föräldrar märkte ju det.
En dag tog de med mig till en fräsig Levi’s-butik och jag fick plocka på mig. Det blev nog tre par jeans (blå, svarta och vita, vill jag minnas), några tischor och ett par tröjor. Samt en patetisk snusnäsduk som jag bar omväxlande runt pannan och runt halsen. (Jag ber om förlåtelse för denna modemiss.)
Och vips var jag ”inne”. Tack vare Levi’s.

Jag har aldrig varit någon mode- eller märkesslav utan jag vill bara se ”kosher” ut, men Levi’s har en särskild plats i mitt än så länge bultande hjärta. Jag vet på rak arm inte om jag har några kläder från Levi’s i min garderob just nu. Jag har väldigt mycket från Calvin Klein men det beror på att mitt ex arbetade för dem, så jag fick fin rabatt.
Men har ni tänkt på det här med kvalitet? Numera går alla kläder sönder (även de dyrare). Jag har hål i skrevet i nästan alla mina jeans, men hade jag hål i mina Levi’s-jeans på nittiotalet? Aldrig någonsin. De är sedan länge kasserade men det beror enbart på grund att jag växte ur dem.

Jag lyssnade på podden Slaget efter tolv och de talade om ”snabbmode” och någon viktigpetter sa att varje person får köpa max fem plagg per år ”för klimatet”. Jag kan avslöja att jag inte köper ens fem plagg per år. Snarare noll. Jag köpte nya vinterskor i november (35 € på Mikseli i Östra Centrum) och när köpte jag senast något plagg? Jag minns inte. För flera år sedan. Jag har vad jag behöver.
För länge sedan, i Stockholm, hade jag en vän som jag på bloggen har kallat ”Dansken”. Han arbetade i ”branschen” och blev min ”personal shopper”. En gång presenterade han ett par byxor för mig och de passade på min konstiga kropp så jag köpte dem i många färger. Svarta, blå, gröna, gula, lila. Dem bär jag än idag. (De är inte jeans, så därför inga hål i skrevet. Så vad är det med dagens usla kvalitet på just jeans?)

Vi avrundar med denna fina reklamsnutt:

Tänk om folk kunde knipa näbb om sånt de inte vet någonting om

Jag lyssnade på en podd och blev som vanligt upprörd.
Jag ska inte ens göra reklam för den, men låt oss säga som så att det är en politisk podd där de talar om sådant som händer i vår samtid.
I detta avsnitt tog det bland annat upp Israels medverkande i Eurovision Song Contest (ESC) (så överraskande – människor verkar ju vara besatta av detta ämne).

Det satt en programledare och tre gäster i studion och för det första visste de inte att det heter just ESC. En gäst sa ”Eurovischions schlagerfestival, eller Eurovischion heter det kanske numera”. Samtliga medverkande gjorde stor sak av hur mycket de ogillar denna tävling som kallades ”en styggelse” och ”trams” och allt vad det var.

Det blev snabbt uppenbart att de inte hade någon aning om hur ESC fungerar eller vad ESC har för regler. De var inte helt emot Israels deltagande men de tyckte att det var ”problematiskt” och de – som så många andra oinsatta – jämförde Hamas (d.v.s. ”Palestinas”) krig mot Israel med Rysslands fullskaliga attack mot Ukraina. Dessa begåvade, utbildade annars så intelligenta människor kunde inte skilja på äpplen och päron.

Deltagarlandet Ryssland attackerade ett annat deltagarland. Deltagarlandet Israel försvarade sig mot en bestialisk attack av islamister som vill mörda varenda jude och ta över hela världen och sprida sin sinnessjuka ideologi till vartenda litet hörn på detta sorgliga klot.

De förstod inte att Ryssland och Belarus portades från ESC på grund av att de inte hade ”fria nyhetssändningar” på respektive tv-kanal som skulle sända ESC.
Det är ett villkor.
Ett annat villkor är för övrigt att varje land måste visa samtliga deltagande bidrag men sopiga, dysfunktionella arabstater – som skulle kunna vara med i världens bästa musiktävling – får inte vara med då de inte skulle visa Israels bidrag. Så barnsliga är de.
Ni minns förmodligen inte att när Israel vann ESC för första gången år 1978 (Itzar Cohen med klassikern ”A-Ba-Ni-Bi”) så, just när det stod klart att Israel skulle vinna så avslutade Jordanien sändningen och meddelade att tvåan Belgien hade vunnit. (Apropå att de är så sinnessjukt besatta och barnsliga, menar jag.)

I flera poddar har jag på sistone för övrigt hört att Israel vunnit ESC tre gånger. (Till och med en så kallad ”expert” påstod detta.) Det stämmer inte. Israel har vunnit fyra gånger: 1978, 1979, 1998, 2018.
Det var bara lite bonusinformation.

Självklart ska Israel få deltaga i ESC i år också. Allt detta tröttsamma jollrande om att landet borde uteslutas är bara ett sätt av de besatta att gadda ihop sig mot Världens Jude – Staten Israel.
Det är ju nämligen samma snack varje år. Krig eller ej.
Finner du inte denna besatthet en smula problematisk så lider du förmodligen av ett litet antisemitiskt problem.

UMK 2024 (inlägget uppdateras)

Skärmdump: UMK, Instagram

Igår presenterades så äntligen de tävlande i årets uttagning till Eurovision Song Contest, UMK – Tävlingen för ny musik. Som ESC-fanatiker var jag mycket uppspelt och jag hoppades på mycket mer än vad vi blev serverade.
Jag känner endast till ett av namnen – Mikael Gabriel. Jag vet ingenting om honom eller vad han gör för typ av musik men namnet är bekant.

När nu låtarna släpps, en efter en, så kommer jag att skriva några rader om dem allt eftersom. Detta inlägg kommer således att uppdateras kontinuerligt.
Betygskala: 1-5.

  1. Cyan Kicks ”Dancing With Demons” 1/5
    Har aldrig hört talas om denna orkester och låten säger mig absolut ingenting. Verkligen noll. Hade kunnat representera Finland för 15 år sedan eller så, då när Hanna Pakarinen gjorde en liknande låt på hemmaplan efter Lordis vinst (jag gillade faktiskt ”Leave Me Alone”).
    Hittills är jag mycket besviken men låt oss inte kasta in handduken ännu. Sex låtar kvar.
  2. Sexmane ”Mania” 1,5/5
    Jaha, då fick vi ännu en sopig låt (med en vokalist som jag inte vet någonting om – och som jag helt spontant inte ens vill veta någonting om). Gapig, intetsägande refräng, ett horribelt och omotiverat gitarrsolo. Får dock pluspoäng för text på finska samt att melodin i verserna är helt behaglig. Men jistanes, vad det ser mörkt ut just nu…
  3. Sara Siipola ”Paskana” 5/5
    Nu börjar det likna nåt! Wow! Vilken fin melodi och vilken röst! Här har vi äntligen en vinnarkandidat.
  4. Jesse Markin ”Glow” 0/5
    Helt intetsägande. Och han vill ju inte ens åka till ESC då han hatar Israel så mycket. Joten, ei jatkoon.
  5. WindowsMan95 ”No Rules” 2/5
    Jag förstår grejen. Jag förstår att det vara kul retro och kul. Idén är faktiskt kul. Jag älskar nittiotalet (nästan lika mycket som jag älskar åttiotalet). Men låten håller inte. Då blir det bara tramsigt.
  6. Sini Sabotage ”Kuori mua” 3/5
    Nu blev det lite modernare tongångar med ytterligare en för mig okänd vokalist, som jag nu ändå har läst in mig på. Kan inte säga att jag tokälskar låten men jag gungar med lite ändå. Kanske kan den växa hos mig med tiden.
  7. Mikael Gabriel x nublu ”Vox Populi” 2/5
    Äntligen släpptes den sjunde och sista låten. Kanske den mest efterlängtade. En enorm besvikelse. Jobbigt dunk och tradig rap.

    Slutuppdaterat.

Sari Essayah kopierade mig alldeles nyss

Så lustigt. Jag kom hem från kvällsrundan med Blake och slog på tv:n. (Som jag berättade igår så har jag chockerande nog börjat titta på tv!)

Det var presidentvalsdebatt på Yle1. Just då var det kandidaten från Kristdemokraterna och hon sa EXAKT samma som jag skrev på sociala medier några timmar tidigare. Om Israel så klart. Ni kan scrolla och se, om ni är intresserade. Hon kopierade mig helt exakt, så nu drabbades jag nästan av storhetsvansinne.

Det var det här med Israel kontra Ukraina kontra Ryssland kontra islamistvärlden. (De som ockuperar hela världen numera, ni vet, med en massa galna vanföreställningar som vi normalbegåvade förväntas ta till oss och acceptera. Not gonna happen, om du frågar mig.)

Här vill jag då inflika att jag aldrig kommer att rösta på denna KD-kvinna då jag finner henne väldigt skrämmande. (Bedrövliga KD i Finland är inte alls som kosher KD i Sverige. På samma sätt som förfärliga svenska MP inte alls är lika förfärligt här. Ja, ni vet vad jag menar. Man kan faktiskt inte dra likhetstecken. Även om svenska socialdemokraterna älskar sitt ”systerparti” Fatah, som inte är det minsta bättre än Hamas. Allt handlar om att utrota det judiska folket, men inte ens detta kan ju alla bänga människor fatta.) (”Fatta”, ”Fatah”, där fick jag till det nu igen.)

Men hon sa ju exakt vad jag sa. Kanske följer hon mig på sociala medier och blir inspirerad. 😮

Men. Allvarligt nu. Hur SINNESJUKT (mitt favoritord, återigen) är det inte att när man ska välja president i Finland så jollrar man om den minimala lilla landremsan som heter Israel? Denna besatthet kan ju inte vara helt frisk!

Ett litet, litet streck på kartan. –>

Sinnessjukt. (Där kom det där ordet igen.)

Men det talas så klart inte om att vi alla sponsrar dem som vill utplåna det judiska folket. Miljardbistånd år ut och år in och sedan har folk och fä åsikter om hur israelerna hanterar sitt försvar.

Knäppt.

(Mina sociala kanaler är ”publika”, så det är bara att söka på mitt namn för att ta del av godsakerna.)