Efter ännu en helg som ensamstående så kan jag konstatera att det går bättre för andra.
En god vän har under de två senaste dygnen fått både nytt, flashigt jobb och ny pojkvän*.
SMS:n har haglat in: ”Got the job!” och ”Got the man!” och jag är glad och jag gratulerar.
Fatta.
Så hang in there.
Vad som helst kan hända – och gör det.
*Okej, potentiell.
Etikett: vänner
Blandat om gym, höst och människor
Onsdag morgon och efter ett svettigt besök på gymmet sitter jag som en sol på arbetsplatsen.
Apropå sol så var gårdagen årets vackraste dag; det är bara att acceptera. Nu blir det grått och brunt och förhoppningsvis så småningom vitt.
Så jag satt och trampade på gymmet och bredvid mig satt en supermuskulös man iklädd slyniga, tighta trikåer och han flåsade och stönade på ett sätt jag aldrig tidigare hört en man flåsa och stöna (mycket intressant). När jag lite senare gick upp en våning för att lyfta skrot så satt en annan lika flåsig och stönig man bredvid mig. Oj oj oj.
Jag avslutade med att ro mig i hamn och duschade och åkte till jobbet.
Extra tidig var jag då jag ville hinna chittchatta med kollegan (”favoritflatan”) innan dagens hets och stress satte igång.
Häromsistens sa jag till henne: ”det är så härligt att komma hit på värdelöst morgonhumör och se dig sitta här; genast blir jag på bättre humör. Ja, du vet, du är en av de få människor som jag faktiskt gillar”.
Människan är ju i regel ett as (look around you), men de få homo sapiens som förtjänar att höra att de är reko och hyvens får ofta höra det från mig.
I förrgår – efter den där shoppingrundan med Africa – så sms:ade jag: ”vi borde verkligen ses oftare. Jag gillar ju dig!”
Sån är jag – full av kärlek och känslosamma uttryck för dem som förtjänar det! De övriga ignorerar jag så gott jag kan.
Jag glömde glasögonen hemma och kontorsbelysningen är fortfarande inte fixad, så jag ser knappt vad jag skriver. Hoppas det viktiga framgår ändå.
Den vackra, vackra gårdagen.
Gårdagens vackra, vackra post.
Valsnack
Söndag men fredag
Idag kom Sebbe och hämtade mig på jobbet – han sov borta i natt eftersom en vän ville ha sällskap då han kände sig ensam då pojkvännen var upptagen med annat (än honom) i TVÅ hela dagar…
Hur som helst så dök Sebbe upp på kontoret, åt lite quornpytt och lade sig sedan på golvet och tog en tuppis – han har haft en mycket händelserik helg med jobb, middagsbesök hos vän och så slutligen övernattning hos annan vän. Då blir man trött. Och just därför sover han nu, när vi väl kommit hem.
Själv ugglar jag och lyssnar på Tina Turner. Och ser fram emot morgondagen: ledig dag + måndag = nystart på en miljard vis. Jag har till och med inhandlat hela min nya (första) träningsoutfit.
Vänta bara.
Lördag för dig, torsdag för mig
Arbetsdag 6/7 pågår för fullt och Sebbe och jag har just varit ute på lunchpromenad med Dansken – ja, han som är som ett uppfriskande lyckopiller vilken gråmulen dag som helst.
Har du en tradig novembertisdag på gång så ringer du Dansken och genast känns allt så mycket roligare – ja, rentav uthärdligt.
Jag passade på att slinka in i en butik och eftersom jag starkt ogillar att shoppa så är jag alltid mycket målmedveten när jag väl gör det.
Fem minuter senare kom jag ut med det jag ville ha och behövde: en svart, enkel tröja och träningsbyxor. Okej, jag säger det igen:
t-r-ä-n-i-n-g-s-b-y-x-o-r.
För säkerhets skull extra stora, eftersom jag inte vill visa för mycket av mig själv för vem som helst.
Många glada skratt och en promenad (se nedan) senare återvände vi till kontoret och nu tupplurar herr Sebbe och när jag är färdigarbetad ska vi ila iväg till herr Urinvägsinfektion (ja, Dansken kallar honom så eftersom när Dansken för första (enda?) gången träffade honom på en av mina många, välbesökta tillställningar, så led han av just detta problem).
