Melodifestivalen – Sida 2

Några spridda skurar från veckan som gick

Jag kollade på Melodifestivalen från mitt födelseår och jag undrar varför vi inte klär oss så här längre.

Bild 1. Programledaren har världens största fluga. Underbart.
Bild 2. Denne dirigents outfit. Wow.
Bild 3. Kolla publiken. Så stylish.

Och nu kommer melodi nummer två som heter ”En mysig vals”. Tänk så gulligt. Allt var bättre förr. Tycker så synd om dagens ungdomar som inte fick uppleva denna tidsepok. Då, när allt var bra och folk var normalbegåvade.
I slutet av programmet lottade de ut tre kassettbandspelare. Jistanes, vilka tider!

Skärmdumpar från YouTube. Melodifestivalen 1974.

Förstår ni vilken skräpkultur detta är?
Brukar inte gilla Utrikesbyrån på SVT (lite för lalligt för min smak) men detta avsnitt är sevärt.
(Och nu tycker jag att varenda huckleklädd kvinna i (det än så länge fria) Europa tar av sig detta människofientliga ”plagg” i solidaritet med de modiga kvinnorna i Iran.)
Hur kan människor vara så här primitiva?

Länk: https://www.svtplay.se/…/utrik…/slojpolisens-comeback…

Jag såg filmen Mångalen för första gången på väldigt många år. Hade nästan glömt hur bra den är – och hur fantastisk Cher är. Jistanes, vad hon spelar bra.

Första gången jag såg filmen var tillsammans med min första kärlek i vår gemensamma bostad i Vasastan, Stockholm. Filmen (på VHS) hade vi hyrt runt hörnet. (Tänk vilka tider då man hyrde film.)
Det var höst och löven virvlade och vi var nykära, unga och vackra och jag kommer alltid att förknippa filmen med honom och med just den kvällen. (Undrar om han kommer ihåg?)

En favoritfilm helt enkelt.

Ibland blir jag ”anklagad” för att vara för nostalgisk och sentimental, men det är ju minnena som gör livet. Som gör oss till de personer vi är.
Så det är väl bara fint att uppskatta det förflutna.

True Crime

Jag har börjat kolla på en massa true crime (på youtube), och jag undrar vad det är för fel på folk.
Först var det ett program där mor och dotter förgiftade övriga familjemedlemmar, en efter en. Vilka sinnessjuka dårar.
Därefter var det en jättevidrig kvinna som mördat sin man.
Vidare en ung man som spenderat närmare 300 000 dollar av sina familjemedlemmars pengar på en bulgarisk ”cam girl”. Så han sköt sedan far, mor och bror.
Det sista programmet jag såg handlade om en ung man som hade allt ”going for him” men sedan bröt han sin flickväns nacke och la henne på grillen. Ja, ni hör ju.

I slutet, när han är ensam i förhörsrummet och inser att han ska sitta inlåst i resten av sitt liv, och han pratar för sig själv, är bland det naknaste och mest ångestfyllda jag sett.

Lägger en länk här, från 33:45 in i klippet: https://youtu.be/L0H6xYwMQnk?si=ouwkI5A-p0K7WQJ7&t=2030

Det är också intressant i dessa program när nån kunnig person förklarar varför förhörsledarna ställer just en viss fråga på just exakt ett visst sätt. De är verkligen bra på det de gör. Så mycket psykologi i det hela.

Stolt finländare med ryggrad

Jag vill bara uttrycka hur stolt jag är över att vara finländare. Ni vet en sån där med ryggrad och ”sisu”.
Jag pratade med en vän som berättade att hennes släkting, som bor i Sverige, alltid skämdes över sin finskhet, men nu när hon senast var på besök i Hemlandet så var tongången annorlunda, ty ”nu blev vi helt plötsligt storebror”. Så hon omfamnade sin finskhet. Och jag kan relatera.

Jag minns den där känslan som jag hade som barn. Vi finländare sågs som andra klassens medborgare och folk slog upp oss i telefonkatalogen (konstiga, avslöjande efternamn) och hotade oss.
Hemskt var det.
Men nu, med lite kött på benen, så är jag så stolt över min finnighet.

Folk ÄR faktiskt lite smartare här än i Födelselandet. Och trevligare. Inte lika plastiga och ytliga.
Jag vill uppmana alla mina finländska vänner som är spridda här och där, att återvända hem. Ni behövs här.

Med vänligt hälsning,
En stolt finländare. Med ryggrad.

Att bli berörd av ”simpel” popmusik

Skärmbild, Dana International ”Ding Dong”. /YouTube

För några dagar sedan då jag var ute med min hund så hade jag årets (katastrof-kassa) Melodifestivallåtar på ”shuffle” och jag fick en ny favorit. Ja, hon har åkt ur hela tävlingen, men denna berör mig så. Jag är ju en mycket känslig man. Jag gillar att bli BERÖRD.

Ida-Lova sjunger jättevackert och jag älskar när hon tar de där låga tonerna. Som när hon sjunger ”I en djungel av betong, kan ingen tysta ner vår sång”. Hon går SÅ långt ner med sången (eftersom ingen ändå kan tysta den). Så vackert. Konst, helt enkelt. Pop Art, som man säger på utrikiska.
Jag älskar när kvinnor sjunger så där lågt. (Kanske en av anledningarna till att jag älskar Madonna. Hon sjunger ofta väldigt lågt.)

Fantastisk text. ”Vi ska dansa sönder all vår ångest”. Jag kan relatera, även om jag inte är någon dansare, eftersom jag är vokalist, men jag förstår vad hon menar.
Och ”Vi lever så vi dör”. Briljant, liksom. Konst. Pop Art.
”Alla frågar vem man är – är det någon ens som vet?”
”Vi skriker allt vi kan – nu räddar vi varann.”

En mycket fin text och en fin vokalist (hon var nog lite nervös i MF, debutant som hon var, så jag rekommenderar studioversionen).

Ida-Lova. Länk.

År 1998 när Dana International vann Eurovision så grät jag av lycka. Kolla detta klipp från ESC i (min favoritstad) Tel Aviv 2019, där Dana gästar. Vilken fantastisk presentation hon får.
Programledaren pratar om att Dana fick honom att komma ut ur garderoben osv. Så vackert. (Vissa människor gör avtryck, som Dana.) Själv har jag aldrig befunnit mig i nån garderob. Jag visste som barn att ”jag är gay och så var det med den saken” och ”om jag inte accepterar och respekterar mig själv så vem ska göra det då?” Det var aldrig nån ”issue”, helt enkelt.

Men vet ni hur mycket Eurovision har betytt för mig? Så enormt mycket. För att det är bra musik och olika språk och kulturer och ganska mycket ”glammigt”. Jag gillar det. Så är det bara.
Jag satt ensam på kammaren och bara lyssnade, tittade och njöt. Och jag gör den än idag, som den medelålders herre jag är.

På sistone har jag skrivit en hel del gay-grejer på sociala medier och det beror på denna ”backlash” som de fruktansvärda, vänsterextrema ”woke”-ungdomarna har åstadkommit.
Det finns bara HBT och inga andra bokstäver och absolut inga +tecken. Jag är H, och så var det med den saken.
Det finns en massa fantastiska HBT-personer på youtube som jollrar om detta. Vi är så trötta på woke-eriet. (Kolla in Blaire White, Arielle Scarcella, The Offensive Tranny och många fler. Men börja där, vetja.)

Men nu. Lyssna på Danas introduktion. Jag blir berörd. BE-RÖRD.

Dana International. Länk.

Tack! Cha Cha Cha till Liverpool!

Vilken kväll det blev! Som Eurovision-fanatiker blev jag så lycklig över att rätt låt äntligen fick vinna den finländska uttagningen. Trots mitt enorma intresse för denna tävling – och trots mina finländska gener – så har mitt intresse för UMK (och tidigare versioner av uttagningen här i Finland) varit minst sagt svalt. De senaste åren har UMK verkligen kammat till sig, men först i år fick min favorit vinna. Och som han vann! Underbara Käärijä med den briljanta biten ”Cha Cha Cha”.

Direkt när låten släpptes i slutet av januari så blev ”Cha Cha Cha” en enorm favorit i ESC-kretsar runt om i Europa, och ja, i hela världen! Jag skrev om detta i ett tidigare inlägg. (Kolla in skärmdumparna från kommentarsfältet på YouTube – och i natt har de ju blivit ännu fler, så klart.)

Vad tyckte jag då om kvällens hela startfält?

Robin Packalen ”Girls Like You”
Låten är mycket bättre när man ser den charmerande unge mannen. Studioversionen känns platt. Lite ”desperat” nummer. Lite rörigt, så att säga. Generisk låt som hade kunnat framföras av vilken pop-kis som helst.
Placering: 4
Min placering: 6
KUUMAA ”Ylivoimanen”
En väldigt bra låt, som doftar lite Kent. Helt trevligt framförande men killarna känns rätt trista. Och torra. Och verkligen inte torra bakom öronen.
Placering: 5
Min placering: 2
Käärijä ”Cha Cha Cha”
Se texten ovan. Finlands bästa låt någonsin i ESC! Jag överdriver INTE!
Placering: 1
Min placering: 1
Keira ”No Business On The Dancefloor”
Till skillnad från Packalen så är Keiras låt bättre när man bara hör henne. Hon känns som en kompetent tös, men hon saknar DET. Hon saknar charmen. Hon är ingen stjärna, helt enkelt. Men med tiden – och med lite mer erfarenhet – så kanske hon kan bli en superstar.
Placering: 3
Min placering: 5
Benjamin ”Hoida mut”
Homoerotisk åttiotalsdoftande pop. Bra. Ingen stor vokalist, men snyggt nummer. Härligt sensuell text.
Placering: 7
Min placering: 3
Lxandra ”Nothing To Lose”
Kompetent ballad framförd av kompetent vokalist, men låten bara pågår och pågår och jag finner den så oerhört sömnig.
Placering: 6
Min placering: 7
Portion Boys ”Samaa taivasta katsotaan”
Rednex-fast-rockigare, skulle jag säga. En feelgood-låt med fiffig text om européernas olikheter. Fin melodi och bra drag, men jag tröttnade efter fem-sex lyssningar.
Placering: 2
Min placering: 4

Här bjuder jag på mitt filmade klipp av vinnarögonblicket.

Gårdagskvällen bjöd ju dessutom på Melodifestivalens fjärde deltävling – och äntligen bjöds vi på flera mycket bra låtar!
Tack, älskade Födelseland, för att ni skickade Loreen direkt till finalen. ”Tattoo” är helt enkelt toppen!
Jag gillade ytterligare några låtar i denna delfinal, vilket var kul med tanke på att MF har varit ett sådant dåligt kaos i år, vilket jag skrev om här.

Jag återkommer med en grundlig genomgång av årets Melodifestivalen i samband med finalen om två veckor.

Dubbla skärmar. Bråda tider för oss ESC-fanatiker!

CHA CHA CHA & TATTOO

I afton smäller det äntligen.
Som vi har väntat på UMK – Finlands uttagning till Eurovision Song Contest!
Jag har inte gjort någon hemlighet av att jag stormälskar Käärijä och hans fantastiska bit ”Cha Cha Cha”. Folk och fä tror ju lätt att låten bara handlar om att supa, men om man verkligen lyssnar och tar in texten på riktigt så inser man snabbt att låten har ett mycket djupare budskap än så.

Nu, efter att Melodifestivalen helt har förvandlats till ett barnprogram med outhärdlig musik (vilket jag skrev om här) och extremt tradiga och töntiga sketcher, så dyker nu äntligen en smula KVALITET upp på scen.
Det är Loreen som är tillbaka med ”Tattoo”. Hittills har jag ju bara hört det lilla klippet på Svt Play, men jag älskar vad jag hör. Vilken superdänga!

Jag återkommer med fullständiga rapporter efter såväl UMK- som MF-finalen.

Här kan du se min video om de tävlande låtarna i UMK.

Uppmaning!

Suomi! Tänä iltana äänestämme Käärijää. ”Cha Cha Cha” voi voittaa koko Euroviisut. Luottakaa minuun – minä osaan nämä asiat!
Finland! I afton röstar vi på Käärijä. ”Cha Cha Cha” kan vinna hela Eurovision. Lita på mig – jag kan det här!

— — — — — — — — — — — — — —

Sverige! I afton röstar vi på Loreen. ”Tattoo” kan vinna hela Eurovision. Lita på mig – jag kan det här!
Ruotsi! Tänä iltana äänestämme Loreenia. ”Tattoo” voi voittaa koko Euroviisut. Luottakaa minuun – minä osaan nämä asiat!

Osorterade tankar och far död i två år

Osorterade tankar, torsdag kväll.

Två år utan min fantastiske far. Det känns fortfarande overkligt att han är borta (men bara fysiskt). Det var mitt livs värsta dag och största chock. Sorgbearbetningskursen i nov-dec hjälpte som sagt. Rekommenderas.

Annars då?
Jag tar min läkemedelscocktail och den hjälper en aning mot smärtorna men mest blir jag bara så fruktansvärt trött. Ungefär en och en halv timme efter intag så kan jag inte hålla ögonen öppna och måste sova ett par timmar. Det gör ju ingenting (snarare tvärtom) när jag tar kvällsdosen, men det är okul att bli så vansinnigt trött efter morgondosen. Men jag klagar inte. Jag bara konstaterar. Jag blir även yr och sluddrig. Inga piller hjälper dock gällande benen som domnar. Idag var jag SÅ HÄR nära att ramla rakt in i en livsfarlig stolpe då benet gav vika när jag försökte ta mig över en snöhög (väldigt galet plogat då samtliga portar in på gården är blockerade av snö, upplogad från gatan). Ser fram emot operationen och just nu har jag nästa läkartid i augusti (jistanes, vilka köer).

På lördag blir det dubbla melodifestivaler, med finländska finalen och svenska deltävlingen nummer 4, som plötsligt känns lite upphetsande efter att jag hört Loreens fantastiska bit ”Tattoo”.
”Cha Cha Cha” – framförd av den konstnärlige Käärijä – måste vinna här i Finland. Måste, måste, måste.

Jag har fått dille på nåt så simpelt som vita bönor i tomatsås. 85 cent per burk på S-Market. Gott, nytt, förmånligt. Det hela började med att vi åt denna delikata rätt i Spanien under årsskiftet och jag kom inte ihåg när jag senast hade ätit detta. Kanske i skolbespisningen? Eller på nåt hotell i London för många år sedan. Gott är det i alla fall.

Nu säger jag god natt. Ögonlocken börjar kännas väldigt tunga efter medicinerna.