En rasande karl ringer till jobbet.
”Vad fan är det här för dumheter?”, gastar han i luren, ”jag ringer 08288484 och hamnar hos er, era jävla idioter!”
Jag kollar numret på hitta.se och vart fyllekajan ville komma ser ni ju nedan…
Etikett: jobbrelaterat
Kontraster
Om ni undrar vad jag gör så kan jag avslöja att jag städar + sippar på ett glas champagne.
December är ju – rent ekonomiskt – en mycket bra månad för de medborgare som inte har en massa onödiga lediga dagar och inte firar jul (och inte spenderar en massa cash på diverse krimskrams).
Rekommenderas.
Okej, okej. Jag fick flaskan. Av någon som tycker att jag verkligen förtjänar den. ”För att jag är jag.”
Comments off.
Dagens positiva: Jobbet!
Livet just nu
Lite allmänt om läget i livet just nu.
Jag insåg just att jag har endast en helledig dag i december. Och den var i söndags. Vilken tur att jag älskar att arbeta och håva in cash till både mig själv och till statskassan! DET ÄR KUL ATT BETALA SKATT.
I de så kallade mellandagarna träder jag in i min nya roll som Twitterredaktör. Är det inte flott, så säg! ”Du har ett så brett och bra uttryck”, sa uppdragsgivaren.
Armen mår bättre men är ännu inte helt bra. Jag har slarvat lite med pillren, får jag väl erkänna. En har ju så mycket att tänka på nuförtiden.
Julen, som jag som vanligt inte firar, ska jag tillbringa dels på jobbet, dels tillsammans med övergiven utländsk, långbent vän. Ja, hans ben är långa som styltor och smala som finska pinnar. Vi ska äta vegetariskt ”jul”bord med smarriga judiska inslag och dricka en massa sprit. Vi ska spela musik på hög volym (”I love the svensk schlager”, som grabben brukar säga) och skvallra om eländesåret 2010.
Nyår/eländig ålderdomsfödelsedag ska spenderas med Lyckliga Paret och ett gäng andra i luxuös stuga utanför stan. Ser fram emot det. Innerst inne hoppas jag att någon i det där gänget är fjolla och singel, ty jag har behov av både det ena och det andra och läget börjar bli akut.
För övrigt skiner solen lite blygsamt över huvudstaden.
Comments off.
Ingen vanlig dag på jobbet
Snacket går.
TV och radio står på i alla rum. Svenska nyhetssändningar blandas med utländska.
”Men du som varit mycket i Israel”, säger någon, ”där är man ju rädd hela tiden.”
”Nej, det är det man inte är. Jag känner mig alltid väldigt trygg när jag är där, ty myndigheterna är vana och har stenkoll och när inget annat hjälper, efter år av terrorattacker, så bygger man helt sonika ett stängsel/en mur för att skydda medborgarna. Under tiden sitter Svenne i sin, tror han, trygga lilla nordiska bubbla och fördömer och bojkottar. Han skickar ”fredliga” skepp fulla med terrorister och ryter och stormar. Snacket blir lite annorlunda när det är hans egna barn som riskerar att sprängas i bitar.”
Frågor på det? Nej, jag tänkte väl inte det.
I PK-Sverige måste ännu en rad läggas till: nej, jag hatar inte muslimer och nej, jag tror inte att varje muslim är en potentiell terrorist.
Vi måste kunna prata om saker utan att någon ropar ”rasse”.
Comments off.