Jag kan konstatera att Zipperfolket börjat bete sig som huliganerna på Patricia – de slänger ut folk på måfå bara för att kunna släppa in nya, färska som de kan mjölka på pengar.
Nej tack, säger jag. Efter sammanlagt tre besök så gör jag slut. Vilken tur att kärleken aldrig slog till.
Aha, du tror att jag skämtar, ditt lilla as – låt mig då påpeka att när jag gjorde slut med Patricia så var det slut för alltid. Patricia existerar liksom inte längre i mitt medvetande. Och jag är inte den ende som dumpat slynan – ingen besöker ju henne längre.
Så fuck you Zipper bitch. Jag håller mig till Torget – där är jag alltid välkommen.
Etikett: irritationsmoment
Som gubben i lådan
Igår fick ett oväntat möte mig på dåligt humör och när jag nu satt här hemma i soffan och kände mig ensam, eländig och svag så kom det ett SMS från ex-maken i fjärran, heligt land. Tänk att han alltid vet när han ska dyka upp. Och vad han ska säga… Eller inte. Äsch, jag vet inte.
Ska se vidare på Desperate Housewives och känna lite.
(Ex-maken är exhibitionist och har ingenting emot att jag viker ut honom. Det var ju bland annat därför vi var så bra ihop.)
Riktiga män gymmar och motionerar när de känner sig aggressiva
Eftersom jag kände mig aggressiv när jag vaknade (bara så där, halv fyra) så gick jag först en långis med Sebbe och därefter gymmade jag och efter den pärsen motionerade jag till jobbet.
Jag kan kort konstatera att kalorierna jag smällde i mig under söndagens ångestfrossa nu har lämnat min kropp.
Det känns skönt.
När jag kom fram till kontoret så mötte jag den sprudlande Favoritflatan och hon gjorde sitt bästa för att bota mina aggressioner. Det gick väl sisådär så nu ska jag ta tag i dagens arbete och så säger jag högt för mig själv: bring it on.
Insändaren – Extended (Original) Version.
Med eller utan fjädrar
Svar till Snezana (Metro 13/10). Du, och många med dig, missar poängen. Oavsett om en människa ”går runt med fjädrar i stjärten” så förtjänar han eller hon lika mycket respekt som alla andra. Vi ska inte bedöma våra medmänniskor efter hur de ser ut, utan hur de är som människor. På samma sätt förtjänar en kvinna med millimeterkort kjol samma respekt som en dam i elegant långklänning.
Sedan det här med att ”vi alla tycker olika”. Vad är det du ska tycka om? Varför ska du överhuvudtaget tycka någonting om något som på intet vis påverkar dig? Bara för att jag (homo) inte förstår eller uppskattar raggarbilskulturen så ställer jag mig inte på gatan och skriker ”dö!” varje gång raggarna kör runt längs stadens gator och torg. Jag låter dem – respektfullt – hållas.
HBT-människor paraderar för att de vill visa andra att de finns, och för att bevisa för sig själva att de inte är ensamma (underbar känsla). Prideparaden äger rum EN dag per år. Övriga dagar är som en enda lång orgie i heterosexualitet – den faller mig ej på läppen, så jag pysslar med annat under tiden.
Kim Milrell
Och den som undrar vad det var som fick mig att se rött och att klockan 06:45 igår morse skriva mitt livs andra insändare (ska bli min nya grej), kan läsa denna lilla text:
Länk: Metro PDF
Är lite hård mot mig själv
Jag har inte tränat på tre dagar (igår motionerade jag hem från jobbet, men det räknas inte). De två senaste nätterna har jag bara sovit ett par timmar – har därför inte orkat släpa mig upp extra tidigt för att pinna iväg till gymmet.
Ganska självklart, men ändå har jag dåligt samvete och jag känner mig lite som en lat och oduglig herre.
I söndags då? Jo, då hade jag allt så bra planerat: Sebbe var hos granngossarna medan jag var på möte (läs om det här) och därefter skulle jag ila vidare till gymmet. När jag väl kom dit, och ända ner till omklädningsrummet, så insåg jag att jag hade glömt mitt lås (till skåpet) hemma. Jag blev mycket, mycket tvär och irriterad och strosade vidare hem till Sebbe och granngossarna och drack världens smarrigaste kaffe. Fastän jag inte uppskattar sötsaker så slog jag till och fick i mig två fluffiga mums-mumsar (80×2 kalorier).
Det tar jag igen genom att äta min sedvanliga, slanka sallad till lunch på jobbet.
Fyra dagar av fem äter jag samma ljuva sallad (på fredagar brukar jag toka till det genom att äta medhavd varm matlåda).
Och så här ser det ut där jag sitter och sliter hela dagarna. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År efter år. Jag sliter och jag njuter då jag drar in cash till både mig och staten.
På bordet har jag:
En PC och en Mac, tre mobiltelefoner + två fasta, ett glas vatten (mitt favoritglas är tungt, brett och högt), NiQuitin sugtabletter, Försvarets hudsalva (glömmer jag en av mina många salvor hemma så går jag och köper en ny – den är ett måste), anteckningsblock + (gärna fungerande) penna, servetter.
Detta var dagens högklassiga inlägg.
Varsågoda.