Etikett: irritationsmoment

Alla har vi våra problem


Svenne åker på uppfriskande, avkopplande vintersemester till huliganlandet Egypten – ni vet landet där de tycker att det är hyvens, reko och helt i sin ordning att mörda homosexuella – och nu poserar Svennes bortskämda ungar med ledsna miner på kvällstidningarnas sidor. De gnäller över att de inte får bada. ”Det har varit hajar, någon har blivit uppäten”.
Några kilometer bort förföljs och plågas Egyptens kristna minoritet, men det har varken Svenne eller ungarna någon aning om.
De kom för att bada.
Comments off.
Länkar: AB, DN, SvD

Dagens mail (aka Dagens as)

Och så kommer veckans första mail på det där communityt. Och det står ”sexig!”
Det visar sig naturligtvis att denne verbale man är ”förlovad” och bara ska ha och ha och ha.
AAARGH.
”Men får jag inte ge komplimanger då?” undrade han sedan. ”Nej, det får du inte för det är ett slöseri med tid och resurser och om min kärleksperson satt på nätet och kallade okända män ”sexiga” så skulle jag dump his sore ass”.
Nej, jag loggar in på isracommunityt istället. Där finns verbala singelmän. De skriver inte ”sexy!” utan de skriver ”wow, how are you?” och ”you’re cute, what’s up?”, vilket ju får ses som långa, välutvecklade meningar när det kommer till nätdejting.
Jag lever i fel världsdel, jag vet. Jag kan inte flytta någonstans just nu eftersom min hund älskar vinter och kyla och hatar sol och värme.
Monogami är det enda rätta.
Allt annat är trams. Om man älskar någon vill man inte se honom/henne bli påsatt av någon annan.
Man vill heller inte jollra runt med någon annan än den man har kär.
Människoasen är rädda för att ”missa något” men vad det inte fattar är att de missar det enda rätta. Det enda som är värt någonting: en regelrätt, tidvis stormig, monogam kärleksrelation.
Alltid måste jag bli förbannad; alltid är det nåt.
Varenda dag. Vecka ut och vecka in.
Punkt och slut.

Tack för att du respekterar mig

Om du undrar varför jag gillar vintern så kan jag avslöja att det till stor del beror på att årstiden är smidig för oss som inte vill visa ansiktet för främmande kvinnor.
Jag känner mig konstant kränkt av deras våta blickar och jag älskar att få bylsa på mig riktigt ordentligt så att damerna inte kan se mina (uppenbarligen) upphetsande kroppskonturer.
Tack och pris!
Jag ser hur dessa kvinnor får något vilt i blicken så fort de ser mig och jag känner mig konstant som ett stycke kött. Lammkött.
Jag säger nej tack till att agera sexuell fantasi.
Tanken på att Britt-Marie fantiserar om mig medan hon genomför ett våldsamt, heterosexuellt samlag med Göran får det att vrida sig i magen min.
Nej tack.
Jag vill inte visa mitt ansikte för dessa frustrerade kvinnor. Jag vill inte visa min kropp och jag vill heller inte ta dem i hand då jag vet var de där händerna har varit.
Iiik.

Jag jobbar medan Sebbe skuttar i snön

Tjenixen.
Ni har helg – jag jobbar niodagarsvecka.
Jag trivs men är lite bitter över att jag drar in cash till statskassan för att vi ska kunna ge bistånd och bidrag till alla de där underutvecklade länderna som tycker att det är härligt och riktigt att hänga icke-heterosexuella.
Hur kan man inte bli bitter i denna värld?
Nåväl.
Jag sitter ensam på kontoret och sliter (nåja) och när jag kommer hem så ska jag jobba med vår nya, eleganta tjänst.
Sebbe är bortrest, förstår ni.
Ja, han ilar runt på landet; okopplad, lycklig och sorgfri skuttar han harlikt runt i de enorma snömassorna medan Det Lyckliga Bögparet fotograferar honom. Ja, jag vill ju inte missa något så jag skickade med en kamera. 🙂
Därefter tar Sebbe en lur medan grabbarna lagar smarrig middag. De slår sig ner och hugger in; de sippar i sig mustigt rött vin och ögonen tindrar.
Sådant ska livet vara.