En turkiska tycker till

Träffade nyss en turkiska som berättade om läget i det tidigare rätt så sekulära och demokratiska Turkiet. Att de måste flytta från turistorten där de lever och arbetar, då turisterna har slutat komma (”bara några ryssar kvar här och där”) och att det känns oroligt överlag i landet. Alla är ”rädda” och ”alla bara väntar på vad som ska hända härnäst” och till och med att ”alla ser så deprimerade ut numera”.
Detta har så klart att göra med att Turkiet islamiseras i ett rasande tempo och att den demokrati som fanns skrotas.

Just sayin’. Skjut inte mig för att jag citerar.

(Turkiskan var egentligen finska som i många herrans år har bott i Turkiet och numera till och med har turkiskt medborgarskap, så – åtminstone enligt svenska mått mätt – är hon ju lika mycket turk som alla andra turkar och inte det minsta finsk. Även om hon själv så klart presenterade sig som ”en finska som bor i Turkiet”. Så som varje normalbegåvad människa skulle göra. (Så dock ej i Sverige som ju inga svenskar har, men där alla ändå är svenskar på nåt märkligt vis.) Men ändå.)

Läs också: Queers och islamkritiker har något gemensamt

Galenpannornas sammansvärjning

De skogstokiga turkarna blir galnare för var dag som går.
Detta påminner mig om en lång historia en israelisk vän drog för mig när vi sågs i Tel Aviv i somras.
Turkiska huliganer (javisst) sökte upp honom och andra israeler på Facebook och hotade dem både online och via telefon. Inklusive klassiker som ”jag vet var du bor” och ”heter inte din syster XY?”
Det är tydligen turkarnas nya melodi: att gulla med Iran på dagarna och att jaga israeler på Facebook på nätterna.
Och ändå älskar Svenne att semestra i Turkiet.

#KulLiv