Etikett: fördomar

Ibland säger jag saker

Jag: Har du sett den där ENORMA hunden som går omkring här utanför, med en karl?
Chef: Ja! Den är såå stor! Som en häst! Och ägaren är gay.
Jag: Hur vet du det?
Chef: Han bor ju här i huset, tillsammans med sin kille!
Jag: Men… Varför har han kille? Han är ju ganska ful!
Chef: :-O
…
Chef: Men han är väldigt trevlig! Det är ju det, Kim!
Jag: Pffft!

Jag vet hur det känns

Nu ska jag vara lite icke-pk igen.
När jag och Sebbe var ute och motionerade så mötte vi två smällfeta unga brudar. Den ena av dem höll en cigarett i den ena handen och en pizzakartong i den andra.
Jag tänkte: vad gör du med dig själv? Varför hatar du dig själv så hårt?
Mådde lite illa av det hela. Själv får jag fruktansvärd ångest när jag går runt med en pizza. Ännu värre är det med en påse chips eller dylikt. En gång när jag var nere hos libanesen och köpte mellochirre så bad jag om en plastpåse och jag fick en. Genomskinlig! Fy så hemskt det var att promenera hem med den i näven.
Alla såg. Alla tänkte: rultan ska gå hem och tröstäta. Vilken tur att det är måndag i morgon; nystart och hälsosamt leverne. Som vanligt.

Finalvecka! Samtliga inlägg bär mellorubrik!

Jag är inte bättre själv

Jag har skrivit flera gånger om hur jag irriterar mig på exempelvis taxichaufförer som tar för givet att jag är en heterosexuell man (i och med att jag nu avslöjat att jag vill RUK:a med Ann-Louise Hansson så kanske vi måste börja kalla mig bisexuell? Eller nej. Det låter så tråkigt och lagom-lagom.) då de frågar mig om nattklubben jag besökt var full av “sköna brudar”.
Jag är dock inte bättre själv.
Det finns en dam som jag ofta träffar på diverse festliga tillställningar. Varje gång frågar jag hur det går med karlarna och jag har ALDRIG tänkt på att hon kanske är lesbisk. Häromdagen råkade jag se damen i fråga på det där gaycommunityt och hon kallar sig “queer”. Hon är alltså inte hetero, utan snarare… “öppen för det mesta”.
Härligt, tycker jag.
Jag ska bättra mig. Jag ska försöka att inte ta förgivet att alla brudar jag träffar är sugna på karlar (även om jag har mycket svårt att förstå hur man inte kan vara det).
Nu ska jag, hör och häpna, gå på Pride.
Japp!
Den där saken som min vän levererade till kontoret mitt var en dagbiljett till Pride Park. Jag har varit på Stockholm Pride varje år sedan 1998, och innan dess var jag till och med med på de så kallade Frigörelseveckorna (ni hör ju hur gammal jag är) men i år blir det bara en kväll för min del – schlagerkvällen. Woohoo.

Jag är lite Charlotte Perrelli-aktig. Slänger med håret så där som hon gjorde när hon vann i Jerusalem 1999.
(Eftersom ni är smarta så förstår ni att det är min systers hår. Hon ligger i en soffa bakom mig. Jag har dock photoshoppat bort hennes vackra kropp.)