God dag.
I fredags morse blixtpackade jag min väska, åkte till jobbet och på eftermiddagen flög jag till den finska huvudstaden och jag hade en mycket trevlig, gemytlig helg med delar av familjen.
Kortfattat om Finland innan mitt enorma bildextra tar vid:
Bra med landet: medborgarna är inte lika skitnödigt PK som här hemma. Du får ha en åsikt och du får yttra dig. Medborgarna är heller inte lika rädda för förändring – de välkomnar den. Medan man här i Sverige dividerar och jiddrar i tio år om ett hus eller en tunnel ska byggas så säger man i Finland: let’s do it! Det går framåt. Det är härligt! Det händer saker! Här hemma ska det demonstreras och protesteras och det är sååå tradigt. Slappna av, är mitt råd.
Dåligt med landet: Människorna är ganska fula och glåmiga. Detta beror naturligtvis på den (i jämförelse) minimala invandringen.
Hej Arlanda.
Nylandad.
Onnis tunga.
Överallt finns en hund att kramas med.
Mor hade stickat tröja, mössa och halsduk på nio små dagar.
Hufvudstadsbladet.
Vad är då detta?
Ostbröd. Mums.
Morgon hos föräldrarna. Runebergs dag och flaggdag.
Hos syster Therese. Många barn och mycket stim och stoj, larm och brus.
Systerdottern är en kopia (k-o-p-i-a) av systern min.
Ser lillsyrran köra bil för första gången någonsin. Klick klick, sa kameran.
Älska tvåspråkighet. Och fylligt rödvin.
Posering, smil och stickat.
Eurovisionprogram på TV. Anneli Saaristo – sicken dominatrix.
Fantastiska Sata Salamaa.
Därefter var det dags för svenska Melodifestivalen, deltävling 1. Härligt.
Och så lite Maria Montazami med finsk textremsa.
Syrran läser så gärna vad jag har på hjärtat.
Vinteridyll. Här bor syster med make, många barn + vilda hunden Vilma.
Barnfamilj.
Finland är ett porrigt och inte det minsta politiskt korrekt land.
Lättklädda, hårt blekta damer finns överallt. Kvinnan är ett sexobjekt men kom ihåg: landet har kvinnlig president och kvinnlig statsminister. Kanske dags att slappna av lite med PK-hetsen här hemma?
Vart jag mig än i världen vänder så blir jag väckt av en hund med leksak i trut och bus i blick. Säg hej till Vilma.
Självklart bakade vi söndagspizza. Ena halvan vegetarisk – andra inte.
Fyra gånger vilda Vilma.
Vintersöndag + vintergrabb.
Hundar och grabbfjolla.
Vilmas damiga baktassar. Så ladyaktiga.
Igår kväll sa jag ”no hej då, Finland” och flög hem.
(I Finland säger man ”no” i början av varje mening – oavsett om man talar svenska eller finska.)
Etikett: Finland
Samhälle: Utan språket är vi djur
Inte undra på att Svenne lider av svåra vanföreställningar – han förstår väl inte vad han läser.
Och efter nioårig grundskola sitter han fortfarande och sliter med särskrivningar och versaler. Och finns det egentligen någon skillnad mellan , och . ?
Länk.
ESC: Kväll hos sån där förortsinvandrare med parabol
Förresten, eftersom jag igår var hos en sån där invandrare som bor i förorten och har en parabol på balkongen och därmed tusentals tv-kanaler, så hade jag möjlighet att se finska uttagningen till Eurovision (tredje semin tror jag det var). Det var så uselt att jag blev provocerad. Värdelösa låtar (de enda som hade potential röstades ut), budgetproduktion på hela alltet (säkert inte mer än 100 €). Ja, vokalisterna var klädda i antingen 90-tals-raffiga kläder – eller jeans och flanellaktig skjorta.
Ja, som sagt, jag blev så upprörd att jag gömde huvudet i händerna och slutligen blev det bara för mycket, så jag åkte hem.
Låt med potential (ny produktion, ny sångerska, nya plagg):
Småtrevlig dänga med fruktansvärt ointressant sångare:
Musik: En fin låt som säkert min finske far gillar
Vi var så konstiga
Bra krönika om sverigefinnar i tidningen Stockholm City:
Den som inte förstår, som säger att sverigefinländare väl är som svenskar, har ett kort minne. När hundratusentals människor i 20-årsåldern kom till Sverige inom loppet av ett par år på 60- och 70-talen lät det annorlunda. Enligt diskrimineringsombudsman Katri Linna talades det då om sverigefinnar som i dag om muslimer.
Jo tack, jag minns. Och jag minns de hotfulla telefonsamtal som kom.
Många som i dag är i 30årsåldern minns hur det kunde vara skämmigt när mamma pratade finska på tunnelbanan. De raljanta ”yksi kaksi”-kommentarerna. Hur man kröp ihop av kollektiv skam om en full finne härjade på stan.
Jo tack, jag hatade det. Och jag minns.
Och när Palme mördades sades det i hemmet: ”Jesus Kristus! Bara det inte var en finne som sköt!”
Läs hela krönikan här.
Comments off.