Etikett: familjärt
ESC: Äpplet faller långt från päronträdet, eller hur det nu heter
Jag och min bror har ingenting gemensamt.
Zero. Nada.
Bara samma mor.
Och aldrig blir det tydligare än i MF-sammanhang.
Medan jag igår kväll satt och kräktes (nästan bokstavligt) över The Playtones skitlåt så pep mobilen och bror skrev ”jag gillar den här”.
Helt galet.
Återkommer med min veckolista.
Privat: Tog flyget till Helsingfors i fredags [Bildextra]
God dag.
I fredags morse blixtpackade jag min väska, åkte till jobbet och på eftermiddagen flög jag till den finska huvudstaden och jag hade en mycket trevlig, gemytlig helg med delar av familjen.
Kortfattat om Finland innan mitt enorma bildextra tar vid:
Bra med landet: medborgarna är inte lika skitnödigt PK som här hemma. Du får ha en åsikt och du får yttra dig. Medborgarna är heller inte lika rädda för förändring – de välkomnar den. Medan man här i Sverige dividerar och jiddrar i tio år om ett hus eller en tunnel ska byggas så säger man i Finland: let’s do it! Det går framåt. Det är härligt! Det händer saker! Här hemma ska det demonstreras och protesteras och det är sååå tradigt. Slappna av, är mitt råd.
Dåligt med landet: Människorna är ganska fula och glåmiga. Detta beror naturligtvis på den (i jämförelse) minimala invandringen.
Hej Arlanda.
Nylandad.
Onnis tunga.
Överallt finns en hund att kramas med.
Mor hade stickat tröja, mössa och halsduk på nio små dagar.
Hufvudstadsbladet.
Vad är då detta?
Ostbröd. Mums.
Morgon hos föräldrarna. Runebergs dag och flaggdag.
Hos syster Therese. Många barn och mycket stim och stoj, larm och brus.
Systerdottern är en kopia (k-o-p-i-a) av systern min.
Ser lillsyrran köra bil för första gången någonsin. Klick klick, sa kameran.
Älska tvåspråkighet. Och fylligt rödvin.
Posering, smil och stickat.
Eurovisionprogram på TV. Anneli Saaristo – sicken dominatrix.
Fantastiska Sata Salamaa.
Därefter var det dags för svenska Melodifestivalen, deltävling 1. Härligt.
Och så lite Maria Montazami med finsk textremsa.
Syrran läser så gärna vad jag har på hjärtat.
Vinteridyll. Här bor syster med make, många barn + vilda hunden Vilma.
Barnfamilj.
Finland är ett porrigt och inte det minsta politiskt korrekt land.
Lättklädda, hårt blekta damer finns överallt. Kvinnan är ett sexobjekt men kom ihåg: landet har kvinnlig president och kvinnlig statsminister. Kanske dags att slappna av lite med PK-hetsen här hemma?
Vart jag mig än i världen vänder så blir jag väckt av en hund med leksak i trut och bus i blick. Säg hej till Vilma.
Självklart bakade vi söndagspizza. Ena halvan vegetarisk – andra inte.
Fyra gånger vilda Vilma.
Vintersöndag + vintergrabb.
Hundar och grabbfjolla.
Vilmas damiga baktassar. Så ladyaktiga.
Igår kväll sa jag ”no hej då, Finland” och flög hem.
(I Finland säger man ”no” i början av varje mening – oavsett om man talar svenska eller finska.)
Konst: Året var 1981
”Jul”: Afton
Så det blev ju en trivsam afton.
Efter lite jobb kom Dansken över och jag bjöd på lyckad middag… Buffé får man nog säga. En blandning av ”en vegetarians dröm”, lite finskt och lite Mellanöstern.
Vi såg Sarah Silvermans ”Jesus Is Magic” och skrattade högt och rått.
Och jag fick julklappar av Dansken – själv hade jag så klart inga att ge tillbaka eftersom vi ju inte skulle fira jul. Men han jobbar i modeindustrin och ville väl ge mig något som höjer mina aktier på den förhatliga singelmarknaden.
Trots både dödsbud (i min släkt står vi varandra så nära att vi hör på omvägar när någon ska dö) och ostädat, inte det minsta juligt hem, så hade vi en underbart trivsam afton och när Dansken började säga saker som ”jag är så tacksam över att du är min vän och jag älskar dig” så var det dags att bädda åt honom i soffan.
Men innan dess DJ:ade vi friskt på Facebook. Ni förstår; Dansken är en grabb som konstant levererar. Han har oneliners så det räcker och blir över. Jag bjuder på ett axplock:
