Månad: mars 2008

Fredagsdate

Jag ska träffa herr Liba klockan 16:00.
Mycket spontant (jag har ingen tid att förlora).
Återkommer jag ej innan kvällen är över vet ni vem ni ska efterlysa – Libanesen. Hoppas vi hörs.
Update: Klockan är nu 17:31 och jag är hemma igen. Herr Liba var en mycket trevlig och smart person. Han berättade om sin uppväxt och allt var mycket dramatiskt. Mitt huvud blev alldeles virrigt så nu måste jag sortera all information resten av kvällen.

Gubben i mig

Han stannade mitt i det ivriga promenerandet och tittade på mig med konstig blick.
“Du börjar bli gråhårig”, sa han efter ett tag – triumferande och nästan lite skadeglatt.
Jag var chockad. En pinsam tystnad byggde murar mellan oss.
“Tror du att det fastnar på bild?”, flämtade jag.
Det gjorde det.

Regler för lördag

På lördag har jag spontan mellotillställning i hemmet.
Tre regler måste följas!
1. Man ska vara tyst under låtarna.
2. Man måste rösta minst 2 ggr på Nordman. Varför man ska rösta på en så sugig låt kan ni gott spekulera i.
3. Man ska jubla när Charlotte sjunger Hero på Lino (dit vi ska direkt efter Andra Chansen). Det är nog mkt hemligt men jag läste just i hennes blogg:
“Ska köra den på Lördag kväll på ”Lino” i Stockholm, i Täby Centrum på söndag eftermiddag och på Patricia på kvällen!”
Charlotte kör hårt på gaypubliken. Helt rätt. You go, girlie girl!

Bästa tiden på dygnet…

…är nu. Det är guld värt att komma till jobbet och få vara alldeles ensam på kontoret i några timmar. Kaffe, nyheter och härligt lugn start på dagen utan tjo och tjim.
Man kan säga att dygnet avslutas på samma sätt. Sebbe lägger sig vid 21-21:30 och då sitter jag och ugglar ett tag i min ensamhet (han håller dock koll på mig så klart – så fort jag rör mig ser jag hans lilla huvud titta upp). Lugn och ro är g-u-l-d och det jag behöver mest i livet.
Det bästa som yrkesmässigt hänt på flera år inträffade i måndags. Min före detta chef återvände efter fyra år (dessvärre inte som chefchef utan snarare som… kontorsmadam). Det är så underbart. Jag har gnällt ganska mycket över saker och ting, som ni vet, och jag njuter av det faktum att saker som varit på tapeten (ganska bokstavligt) i tre år (!) endast krävde ett påpekande från min sida + tre dagar (!!!) för denna superkvinna att åtgärda. I LOVE HER.
Dessutom älskar vi människor som man arbetat jämsides med och som av egen kraft tagit sig uppåt. Det är då det blir bra. Ledargestalterna liksom utkristalliseras automatiskt.