Miri Mesika

Min nya kärlek är den israeliska sångerskan/musikalartisten Miri Mesika – en snärta född 1978. Miri upptäcktes av ett bolag och skrev snabbt kontrakt på hela fem album, vilket är mycket ovanligt för en så pass ung och oetablerad artist. Hittills har två plattor kommit och jag lyssnar just nu febrilt på den första (självbetitlade).
Här finns ett stort gäng låtar skrivna av Miris väninna Keren Peles – en annan strålande sångerska med bl.a. den feta hiten Itay (om en herre vid namn Itay och hans kärlekssvek) i bagaget.
Miri Mesika innehåller lite lågmäld pop med texter om kärlekssorg och saknad. Den inledande November är en snabbare sak och en stor favorit. Singeln Le’Sham (vilket betyder “dit”) är dock bäst i test.

Monkey Love

Jag såg ett ljuvligt program på Animal Planet igår. Det handlade bl.a. om apor och man fick se hur teamet testade deras intellekt. Aporna var så söta och smarta att jag inte kunde hålla mig från “aaa”- och “ååå”-ljud gång på gång på gång.
En apa använde redskap för att komma åt honung som hällts i ett smalt litet rör med plastfolie som lock. Först slog apan två stenar mot varandra och alla trodde att han var ute på fel spår men det visade sig att han gjorde så för att skapa en mindre, och mycket vass, sten för att den skulle rymmas i det smala röret (åååh!). Därefter, när han fått hål i plasten, tog han en kvist som han skalade och sedan förde ner genom det lilla hålet. Där satt han sedan lycklig och doppade kvisten i honungen och slickade ivrigt i sig den söta sörjan.
Aporna fick också “köpa” verktyg och fick de fel blev de sura och kastade det felaktiga verktyget på “köpmannen”.
Oerhört rart!
Fler apor i världen.

Vet hut

Jag är kanske lite rabiat när det gäller detta ämne men det skiter jag fullständigt i. Jag var ute i vårsolen och strosade med Sebbe. Fåglarna sjöng och allt var vackert. Ja, förutom allt skräp som ligger överfuckingallt. Vad exakt är det som får vissa människor att tycka att det är helt okej att slänga skräp i naturen? Vad är det för fel på dem?
Och just när jag gick omkring och funderade över detta kom en klump ungdomar från ingenstans. De rörde sig så där töntigt kaxigt som bara osäkra tonåringar och rappare kan göra. En av dem klädde av en glass (säkerligen snattad, vi vet ju hur ungdomar är) och han kastade pappret på marken. Han + alla hans vänner tycker uppenbarligen att det är okej att göra så. Jag kände genast att jag hatar honom. Jag föraktar honom och jag önskar honom en massa eländes elände i livet. Folk som gör som han borde spärras in. De borde få arbeta som slavar på livstid.
I HATE THEM!
Jag föraktar mig själv för att jag är så feg att jag inte vågar säga till. En vacker dag kommer jag dock göra det och då kommer jag få en kniv i ryggen. Vi vet ju hurdana ungdomar är nuförtiden. Stryk ska de ha. Och deras värdelösa föräldrar som inte lär dem att VETA HUT!