Jag avgår

“Jag ska festa som en tonåring” deklarerade jag när jag gick från jobbet i fredags. I efterhand tycker jag att jag lyckades ganska bra.
I fredags träffade jag min vän Stoffe på favorithaket. Trevligt, trevligt. I lördags hade jag besök av kamrater. Mello och sedan Lino.
Tyvärr blir jag ju väldigt trött numera och orkar inte vara på lokal hela natten trots bra musik och trevligt sällskap. Jag blir inte ens så där full-trött utan bara trött-trött. I lördags när jag åkte t-bana hem kände jag iofs att jag ville kräkas och jag kräks verkligen väldigt, väldigt sällan. En gång vart femte år eller så. Jag insåg att det var säkrast att kliva av t-banan och promenera hem istället så det gjorde jag.
Idag känns det som om jag sprungit ett maraton (inte för att jag någonsin skulle göra det). Varenda muskel gråter och ömmar. Jag har funderat och funderat och kommit fram till att jag måste acceptera att min storhetstid som festprisse är över. Jag försökte blåsa liv i festblåsan ett par gånger, dock utan särskilt lyckat resultat. Tack, det var en trevlig tid vi hade tillsammans men nu måste jag låta dig gå. Jag sitter hellre hemma med Sebbe. Jag avgår. Jag abdikerar. Nu får någon annan ta över (Jompa, är du redo?).
En festprisses uppgång och fall är härmed ett konstaterande.
Party-Kimman 1994-2007 RIP

Upp med nävarna, kört hårt, ni ska se att det går

Jag ligger nog på topp tio över de sämsta kallpratarna. På den punkten är jag verkligen värdo. Mötte nyss en äldre kvinna som förmodligen även hon hör hemma på topp tio. Jag + en man + damen stod och väntade på att komma in i tvättstugan. Tystnad.
Plötsligt sa damen hurtigt; “Men vad det har börjat blåsa, hörrni!”
Jag: “…Verkligen…”

Discoteca

Jag är småberusad men hello, jag måste säga, om Melodifestivalen;
– After Darks låt är så mycket “Go West” att det inte ens är kul.
Andreas Johnsons låt är… kass. Verkligen värdelös*.
Bäst är Veronas “La Musica”. Hurra!
Vamos a la discoteca.
* Alltså jag menar verkligen VÄRDELÖST kass.

Dagens lunch

Jag är ju en vän av matlådan men då och då handlar jag en färdigrätt till lunch. Idag blev det en Bosporen Vegan från Bosphorus.
Denna lilla låda inhandlade jag på Hemköp och jag blev faktiskt mätt (vilket inte är så vanligt i mitt fall). Måltiden innehåller merci köfte (smarrigt), saksuka (smaskens), vinbladsdolmar (ljuvligt gott), kisir (okej), grönbullar (mycket goda, innehållande potatis, bulgur, broccoli, spenat, soltorkad tomat samt kryddor + citron), sallad samt soltorkad tomat.
Priset ligger på 69 kr och är lite magstarkt i mitt tycke men jag blev inte bara mätt – jag blev även glad av den granna maten som dessutom har lågt GI-värde, är kalorisnål och fiberrik.

Skräp

Jag är en vän av ordning. “Ordning och reda, hyfs och fason” är mitt motto. Mitt mantra. Det värsta jag vet är folk som slänger skräp i naturen, det har jag bloggat om många, många gånger. Jag har även nämnt den där (moderaten) jag dejtade för många år sedan som kastade ett tomt ciggpaket (rökare – usch) på gatan med motiveringen; “det skapar jobb”. (Nej, jag dejtade honom inte efter det.)
Ett tag hade jag ovanan att städa krogtoaletter. Alltså när jag var där som gäst. Faktiskt helt sant och ett litet skämt bland mina vänner. Jag tyckte helt enkelt att det var pinsamt om det låg papper och annat på golvet när jag lämnade muggen så jag såg till att det var fräscht när jag gick därifrån. Har dock slutat med detta.
Mitt nya irritationsmoment är hurtiga lärare som tvingar ut eleverna på tråkiga tipsrundor i skogen. De plockar inte ner sina lappar som de med sina spetsiga lärarfingrar häftat upp på gråtande träd och chockade stolpar och jag ser lapparna varje dag. Gamla Kim M skulle ha plockat ner och slängt dem i soporna (papper för sig och plast för sig så klart…) men Kim M a’ la 2007 orkar inte. Jag kan inte gå och städa efter folk längre.
Nu har jag noterat att vissa inplastade lappar fallit till marken men jag låter dem ligga. Vänligen; sätter du upp tipsrundelappar i skogen tar du ner dem när rundan är över.
För övrigt, och även detta har jag nämnt tidigare, stör jag mig på katt-och-råtta-leken när det gäller klotter och sabotage. Man ser en krossad ruta en kväll. Dagen efter är den lagad. Samma kväll är den åter krossad. Morgonen därpå lagad. Vad är poängen? Låt allting förfalla en gång för alla så huliganerna ser hur trevligt det ser ut med klotter och krossade rutor. Sedan kan man lugnt och stilla fräscha till allting igen. Bara en tanke. För hur länge kan man fortsätta med denna eviga cirkel?