Jag avgår

“Jag ska festa som en tonåring” deklarerade jag när jag gick från jobbet i fredags. I efterhand tycker jag att jag lyckades ganska bra.
I fredags träffade jag min vän Stoffe på favorithaket. Trevligt, trevligt. I lördags hade jag besök av kamrater. Mello och sedan Lino.
Tyvärr blir jag ju väldigt trött numera och orkar inte vara på lokal hela natten trots bra musik och trevligt sällskap. Jag blir inte ens så där full-trött utan bara trött-trött. I lördags när jag åkte t-bana hem kände jag iofs att jag ville kräkas och jag kräks verkligen väldigt, väldigt sällan. En gång vart femte år eller så. Jag insåg att det var säkrast att kliva av t-banan och promenera hem istället så det gjorde jag.
Idag känns det som om jag sprungit ett maraton (inte för att jag någonsin skulle göra det). Varenda muskel gråter och ömmar. Jag har funderat och funderat och kommit fram till att jag måste acceptera att min storhetstid som festprisse är över. Jag försökte blåsa liv i festblåsan ett par gånger, dock utan särskilt lyckat resultat. Tack, det var en trevlig tid vi hade tillsammans men nu måste jag låta dig gå. Jag sitter hellre hemma med Sebbe. Jag avgår. Jag abdikerar. Nu får någon annan ta över (Jompa, är du redo?).
En festprisses uppgång och fall är härmed ett konstaterande.
Party-Kimman 1994-2007 RIP

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.