Ganska ofta inkommer mail med frågan “Vem är du?”
Svar:
Jag är stockholmare, svensk, finsk, skandinav, nordbo, västgöte, europé, stenbock, son, lillebror, storebror, gudfar, hundägare, gay, miljöpartist, singel, arbetande, schlagerbög, blåögd, vegetarian, 30+, sopsorterare, kontrollmänniska, popfjolla, humoristisk, internetälskare, tänkande, osäker, lat, omtänksam, glasögonorm, fotgängare, astmatiker, rödvinsnjutare, simmare, DN-läsare, kul, exhibitionist, telefonfobiker, lagom, mycket, Illustrerad vetenskap-prenumerant, cyklist, oimponerad, våghalsig, storstadsälskare, föränderlig, jordnära, rättvis, sökare, onyfiken (tyvärr), noggrann, slarvig, latino lover, orolig, ärlig, dansant, väluppfostrad, kärlekskrank, kärleksfull, omhändertagande, storfotad, introvert, nyhetsberoende, snobballergisk, observant, cigaretthatare samt språkintresserad.
Dvs. ganska ordinär.
Månad: februari 2007
Spöken eller inbrottstjuvar?
Jag sitter här på jobbet och hör tydligt någon tala till vänster om mig men när jag vänder mig om finns det ingen där. Detta har hänt förut och jag är alldeles ensam på hela kontoret. “Vem där, vem där”, ropar jag snart.
Kanske är jag en smula paranoid efter dagen då det var inbrott på förra jobbet. Även då var jag ensam på kontoret. Jag tyckte mig höra dörren slå igen och rätt vad det var stod två män och tittade på mig. De stod i korridoren och glodde in i rummet där jag satt. Jag satt paralyserad i nästan en timme innan jag fick för mig att ringa min chef.
Hemskt var det. Hemskt.
Mitt största handikapp
Det jobbigaste med mig är att jag inte kan tala inför en grupp. Det spelar ingen roll om samtliga närvarande står mig nära/är mina vänner. Är de fler än tre blir jag sluten som en mussla, svettas och säger absolut ingenting. Att jag sedan kan hålla låda för samtliga personer en och en eller för ett par av dem samtidigt spelar ingen roll. Då kan jag till och med vara en ledare. Jag vet inte varför det är så eller varifrån det kommer men det har varit så så länge jag kan minnas. Detta har lett till ångest under hela mitt liv. Ångest, plågor och sömnlösa nätter. Jag har läst böcker i ämnet, jag har gått i kognitiv terapi och jag har medicinerats men ingenting hjälper och jag är så oändligt trött på det hela. Det är så lätt att säga “just do it” men tänk dig att du ska lyfta armen och hela ditt väsen – din kropp och din själ – skriker åt dig att lyfta armen och du spänner alla muskler för att göra det samtidigt som din hjärna skickar signalen: l-y-f-t a-r-m-e-n men ingen arm blir lyft. Du känner dig instängd och handikappad och du blir så trött, så trött och inte minst frustrerad.
Jag har kommit fram till att detta är anledningen till att jag skriver – skrivandet är mitt enda fungerande verktyg att kunna kommunicera med fler än tre* personer samtidigt.
Jag vill inte ha detta handikapp längre eftersom det begränsar hela min tillvaro men jag vet inte hur jag ska bli fri.
*Jag upptäckte igår att vid fyra går den magiska gränsen. Tre är okej men fyra är det inte.
Dagens utbrott
Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Det finns få saker som irriterar mig så som människor med noll EQ. De må tala arton språk, kunna räkna och vara som vandrande uppslagsböcker men om de inte kan läsa av lite vardagligt kroppsspråk ger jag inte mycket för dem.
Dvs; om jag a) inte säger något b) bara svarar “mm” varje gång du kommer med ytterligare en onödig kommentar – låt mig vara.
Jag tål inte människor som har en åsikt om allt. Och som måste yttra sig hela tiden. Jag är inte intresserad! Dessutom vet du inte vad du snackar om, du bara tror det. Håll käft för guds skull, annars går jag hem.
Kanske är jag irriterad på min kollega, kanske inte…
Dressed for success
Eftersom det var måndag igår (och jag dessutom var ledig) var jag en smula nedstämd. Orkade dock inte sitta och glo och våndas över denna knäppa värld så jag stängde av mina tankar/känslor och när jag var på snöig promenad med Sebbe vände jag mig till honom och hörde mig med ljudlig stämma säga; “Let’s go make this life a fucking success! Come on, bitch!” Sedan gick vi hem och jag storstädade resten av dagen. Plockade till och med ut samtliga CD-skivor, torkade dem rena från damm och dammtorkade varenda vrå i hyllorna. Det ska skina!
På kvällen såg vi på Mannen som talar med hundar (mycket missvisande titel på detta trevliga program) på Tv4+. Sebbe är så himla rolig att titta på när han ser/hör hundar på TV. Måste filma honom någon gång.