Drama

I morse när jag som vanligt var på dåligt humör då jag ännu inte fått kaffe i kroppen så brusade jag plötsligt upp.
En lastbil stod (precis som alla andra dagar) och lastade på/av någonting på gatan utanför mitt fönster. Ett himla oväsen. Motorn igång i en kvart eller så och då, bara så där, så reste jag mig upp och skrek ”MEN STÄNG AV MOTORN NÅN GÅNG DÅ!” medan jag sträckte mig mot fönstret för att stänga det.
Naturligtvis, för att göra morgonen ännu jobbigare, så välte jag en köppa kaffe över tangentbordet och efter att datorn legat på tork ett bra tag så beter sig tangentbordet ändå underligt… Så nu sitter jag med ett externt ovanpå det ordinarie. Verkligen jättebekvämt.
Alltid. Är. Det. Nåt.

Grön morgon efter röd kväll och lite, lite bakisblå i sinnet

– Vilken tid ska du på Grön dag i Kungsan?
– Ställ inte så svåra frågor när jag är nyvaken och huvudet värker och bultar efter gårdagens rödvinsorgie.
De klarar av det på arabiska och turkiska och en massa andra språk, men finska – nej, det går inte. Ett Ä för mycket. Tänk att det ska vara så jävla svårt att få till det i ett land med miljarder finsktalande medborgare.
Alltid är det nåt, säger jag. Alltid, alltid är det nåt.

Alltid är det nåt

Ja, bloggens nuvarande slogan är då rena rama sanningen.
När min käft nu äntligen börjar läka och må bra (hoppas jag, eller så är det bara alla piller jag stoppar i mig som får mig att tro det) så är det Sebbe som inte mår bra. Ringde veterinären som sa att det verkar vara något som är vanligt hos hundar, och inte så farligt (Sebbe vill nog inte att jag berättar, han har integritet). Låt oss hoppas att hon har rätt.
Vi ska dit om några timmar. Återkommer.