Någon postade något på Facebook, som fick mig att minnas Fluortanten. Jag gillade henne. Hon kom med sin bricka fylld med vita plastmuggar och hon gled – liksom svepte likt ett väsen – genom klassrummet. Jag minns också att hon kom efter lunch och alltid när jag spottat ut satsen (men sluta!) så fanns det en massa knäckebrödssmulor i muggen. Det tyckte jag att var pinigt.
Ni ungdomar vet väl inte vad jag pratar om. Fluortanten kan liknas vid ett välgörande heligt väsen. Om hon fanns idag så skulle hon dock förmodligen kallas ”Fluorpersonen”. Inte lika charmigt.
Av besparingsskäl upphörde den obligatoriska fluorsköljningen på 90-talet. Det var ju dumt gjort. Blev ju bara dyrare i längden med alla trasiga tänder. Men att tänka långsiktigt har ju aldrig varit de folkvaldas starka sida. Så vänligen byt ut dem.
Söker svar. Ser på partiledarutfrågningarna varje kväll och söker svar. De mest fantasifulla förklaringar dyker upp till de omtalade löpande-band-våldtäkter som konstant äger rum, utförda av främmande asylsökande män mot våra egna kvinnor, barn, töser, gossar. Varför är dessa monster fortfarande kvar i vårt land? Varför daltas det med dem? Söker svar.
Hej från gruppterapin. Kan ni förstå att jag varje dag har minst ett ’aha moment’ (som husguden Oprah brukar säga). Jag har till och med förstått vad min extrema telefonskräck egentligen handlar om. Den har så klart ingenting med telefoner eller telefonerande att göra. Denna ologiska skräck handlar så klart om att jag inte känner mig värd att uppta någons tid. Jag vill inte ”störa” någon, ty jag förtjänar inte att ta plats, resurser, tid.
Jaha. Då vet jag det, så här 30 år senare. Nu kanske jag kan ta tag i detta problem.
Tack igen till Helsingfors stad för denna terapiform.
Idag i terapin har jag fått höra av både handledarna och mina ’medpatienter’ att jag är en väldigt ”kärleksfull” person som ”sprider kärlek omkring mig”. Samt att de beundrar mig för att jag läser på om de olika kandidaterna inför riksdagsvalet och sätter mig in i valet med hull och hår. ”Ditt politiska intresse lyser igenom väldigt väl.”
Ja, ni hör ju själva. De har verkligen förstått vem jag är. Jag är en så jäkla bra och reko och hyvens man, asså. Så känner jag idag.
Vad hände i gruppterapin idag då? Jo. Igår berättade jag att jag hörde i en (svensk) podd en enorm förvåning över att finländarna återigen blivit utsedda till ”världens lyckligaste folk” och jag sa då att jag skulle skriva ett mail till poddarna för att förklara läget.
Så idag frågade handledaren om jag skickat mailet, vilket jag så klart hade gjort, och vad jag hade skrivit. ”Det handlar om att i Finland existerar en sammanhållning som inte längre existerar i det splittrade Sverige”, svarade jag.
Sedan gick vi in på det här med att så många i Finland fortfarande tror att Sverige är som det var på 80-talet och jag hävdade då att den bilden är helt felaktig.
Vi får inte tala om politik i terapin, men jag blev ju eld och lågor (som ni kanske förstår) när de ändå ville att jag skulle utveckla en smula. Jag berättade då bl.a. om hur jag blev bortjagad ur den stockholmsförort som jag bodde i (REDAN) år 1997, eftersom jag inte var välkommen då jag var blond/nordisk/europé. Detta innan bilbränder, gängvåldtäkter på löpande band och ständigt vinande kulor.
”Vi ser ju samma utveckling här”, sa någon, ”men det har inte gått så långt ännu.” Vän av ordning (jag): ”Det är riksdagsval nästa månad. Rösta rätt. Rösta för att Finland INTE ska ta efter Sverige. Mitt födelseland är inte längre en förebild, utan ett skräckexempel på hur det går när man för en helt ogenomtänkt migrationspolitik. Ett land där brunsmetning av kritiker är regel. Ett land där de styrande jollrar i en sandlåda.”
Men jag säger ju det! Är mycket nöjd med beslutet att lämna Det Humanitära Dårhuset och flytta hit.
Är en smula trötter på att så många fortfarande tror att mitt födelseland Sverige är något slags förebild. Landet ligger snart i ruiner (inte ens Melodifestivalen är att lita på längre – mer om det en annan gång) och väldigt många som, liksom jag, är födda i Sverige i finländska familjer har packat sina väskor och ”återvänt” ”hem” till Finland.
”Finland är världens tryggaste land, med världens minst förorenade luft. Finland har högst läskunnighet, är bäst på mänsklig välfärd och har inte bara världens mest oberoende rättsväsende, utan också världens bästa polis. Finländarna är ärligast, nöjdast och litar mest på varandra av alla europeiska folk.” (…) ”Vi svenskar predikar alltså gärna vår egen förträfflighet. Men tänk om vi skulle lyssna i stället. Tänk om det snarare är Finland som har mycket att lära oss?”
Sitter i ett väntrum och tänkte roa er och mig själv med vad jag efter drygt tre år i republiken har märkt att är skillnaderna mellan Sverige och Finland. Eller åtminstone mellan Stockholm och Helsingfors.
✔️ Här finns fler träd. Även i städerna. Svensken är en väldigt ivrig skogshuggare som lätt går crazy med yxa eller såg. Här står träden kvar, vilket är gemytligt. ✔️ Äldre hus får även de stå kvar. Det är charmigt. ✔️ Man hälsar på busschauffören och när man kliver av hojtar många ”tack” (eller ”kiitos”) eller vinkar lite. ✔️ Kassapersonalen i matbutiken önskar ”trevlig fortsättning på dagen” eller ”trevlig helg” i en helt annan omfattning än i Födelselandet. ✔️ Helsingfors är en väldigt trendig stad men alla är inte stöpta i samma form som i det något stiffare Stockholm. Lite mer personlighet syns på gator och torg och i gränder och på bulevarder. ✔️ Finländska män är ”manligare” än svenska. En god nyhet för heterosexuella kvinnor och homodito män som uppskattar karlakarlar. (Fler skogshuggartyper helt enkelt, men de hugger alltså inte ner träd i skogen utan är intresserade av helt andra ”buskar”. Det kanske är därför träden står kvar ju. De hinner inte huggas ner!) ✔️ Man åker mer buss och spårvagn än tunnelbana. Nu tillkom ju nyligen nya linjen Västmetron, och förhoppningsvis växer tunnelbanenätet ytterligare. ✔️ Laktosintolerans är betydligt vanligare i Finland. Hyllorna i matbutikerna är fullproppade med laktosfria produkter. ✔️ Dessvärre är lightprodukter och fettfria dito fortfarande populära här. ✔️ Starkare alkoholprodukter finns i matbutikerna, men dessa är till försäljning endast mellan klockan 09 och 21. ✔️ Systembolaget heter Alko. Logiskt. ✔️ Istället för Pressbyrån har vi R-Kioski. 7 Eleven finns vad jag vet inte här. ✔️ Istället för Max hamburgerrestaurang så har vi inhemska Hesburger. ✔️ I Finland har vi färre indiska restauranger och fler nepalesiska. ✔️ Lösgodiset är trams. Finska sura karameller är småsura. Jag vill ha svenska som liksom fräter sönder munnen och man har ont i käften i två dagar efter intag. ✔️ Snus köper man via grupper på Facebook.
Vad säger ni andra sverigefinländare som har ”återvänt” till Finland?
Nu har jag fått ett diplom igen, då ännu en etapp idag avslutades. Först sex veckor på rehab. Sedan två olika program i öppenvården. Sammanlagt sex veckor. Jag tar itu med mina demoner och försöker få min psykiska hälsa på fötter. (Inte lätt när man ser hur världen ser ut. En ny depression väntar runt varje gathörn.) Två möten de kommande dagarna för att fundera ut vilket tåg jag ska hoppa på härnäst. Det lutar åt en ny – mycket psykologisk – etapp med slutstation någon gång närmare hösten.
Tack Helsingfors stad för hjälpen. Bu för alla mobbare och andra vidriga j@vla as som har förstört så mycket genom åren. F you.
Räck upp handen om du är en överlevare. 🙋🏻♂️
Västra psykiatri- och missbrukarcentralen, Helsingfors stad
Fick fin post idag. Det pågår en kampanj för att uppmärksamma republikens tvåspråkighet och jag deltar så klart. Eftersom jag är som jag är. Väldigt fräsig slogan på finska: MOLEMPI PAREMPI (båda två bättre). Känns bra i käften: må-lemm-pi-pa-remm-pi.
Ett språk är som sagt en helt egen värld, så molempi parempi.
Tala gärna svenska med mig
Alltså. Jag är så flirtig. Det är en del av min fantastiska personlighet. Jag var på FPA (ung. Försäkringskassan) i blatteghettot Östra Centrum. Först betjänad av en arg rultig kärring i obligatorisk aggressiv kort frisyr. Sedan dök en två meter lång ungtupp vid namn Constantin upp eftersom kärringen inte förstod mina viktiga papper på det fantastiska svenska språket. Därför hade jag ju bokat ett möte på republikens andra nationalspråk till att börja med. Constantin hjälpte mig och han taalade såå vackär finlandssvenska och jag flirtade som ett våp. Tihii hit och tihii dit. Jag kan inte tygla mig när jag har ståtliga karlar omkring mig. #jättebög Jag beter mig hjälplöst och då vill de hjälpa mig, styra upp och ordna saker. De tror att de har kontrollen men i själva verket är det ju jag som manipulerar efter egen agenda. Win-win.
Den där kärringen mjuknade förresten en smula när jag drog känslokortet och blev känslosam. Rekommenderas vid myndighetskontakter. Bli inte arg. Bli känslosam!
Fiskehamnen.
Och så några rader om Sveriges nya kulturminister:
Okej, tala mindre om er (tack och lov inte min) kulturministers fula frilla och tala mer om hennes gullande med islamister. Enligt hennes älskade islamist är hon en ägodel som, liksom hans tre övriga fruar, ska lyda sin make och göra som hon blir tillsagd. (Själv ska jag ju mördas.)
Islamisten ”begick misstag” enligt hennes reviderade historiebeskrivning, men är ”en del av vår historia”. Han ska därför tackas för att han åtminstone var grön. Varför inte hylla några avdankade nazister också, som ”begick misstag” men ju är ”en del av vår historia”? De tänkte säkert också på miljön. Och självaste Hitler var väl vegetarian och på så sätt en fin karl?
När ska dessa vänsterextremister förstå att islamism och kommunism är samma eländiga människofientliga totalitära skit som nazism?
Om detta ska ni tala. Inte om hennes extremt fula loppbo till frisyr.
