Jag skrev ett humoristiskt, kärleksfullt FB-inlägg om Ebba Buschs vackra hår för ett par dagar sedan, och det flög rätt fint (630 000 visningar i skrivande stund). Men jag påmindes också om att det faktiskt finns människor som inte har någon humor.
Jag tror att jag var runt 30 när jag först förstod att det existerar humorbefriade. Därför blev jag lite extra glad när jag hittade detta meddelande i inkorgen. (Fick tillstånd att publicera skärmdumpen).
Screenshot
Och här nedan är mitt inlägg och här är länken till inlägget på Facebook, om du vill ta del av kommentarsfältet.
Kan vi bara ägna en stund åt Ebba Buschs hår?
Detta är alltså inte ett förminskande inlägg. Jag har röstat KD de två senaste valen. Eftersom jag är tokbög så har jag frikort, så jag kommer undan med detta inlägg. (Det var vänstern som började med identitetspolitiken, så skyll på dem.)
Tillbaks till håret. Det är så vackert. Så mjukt, men ändå ”fast”. Det rör sig liksom inte så mycket. Vad använder hon för produkter? Och man ser ju att håret doftar ljuvligt. Och vad heter locktången? Det var den jag saknade när jag hade långt hår.
Inte konstigt att vänsterkärringarna, med aggressiva färgglada frisyrer, hatar vackra Ebba.
VALRAPPORT – 18 dagar kvar till riksdagsvalet – eftersom jag älskar riksdagsval till och med mer än jag älskar Eurovision – fattar ni!?
Året då Sverige röstade om euron (jag röstade ja men idag hade jag förmodligen röstat nej) så röstade jag på… Vänsterpartiet.
Ja, jag vet, jag vet. Men jag var ca 22 och visste ingenting om någonting.
Tänk att V i alla dessa år har gnällt om att Sverigedemokraterna har varit nazister och ”ett hot mot demokratin” (gäsp) o.s.v. och nu gullar V med regelrätta islamister och terrorvurmare. Hur kunde det bli så? V är ett LIVSFARLIGT parti.
Sedan har vi de lismande, kappvändande Socialdemokraterna. Vi vet alla – ALLA – hur även de kräktes på SD. Allt SD sa var fel.
Fast forward bara några år och S har stulit SD:s politik rakt av och de tror verkligen att folk är så korkade att de ska tro på att S ”alltid har varit för en strikt migrationspolitik”. DET ÄR JU INTE SANT. Så varför kommer de undan med alla dessa lögner? S vet väl att SD är gammelsossar och därför darrar S av skräck. Normalbegåvade S-väljare går ju över till SD.
Så har vi Miljöpartiet, som gick från att vara ett MILJÖparti till att bli ett vänsterextremt migrationsparti för lallande får i storstäderna. Hur kunde det bli så?
Sedan har vi det för mig ganska intetsägande Centerpartiet. Vad gör de ens på vänstersidan, där de ju helt uppenbarligen inte hör hemma? C står numera ’på samma sida’ som V. Skrattretande. Det GÅR JU INTE IHOP.
Med det sagt. Min utlandsröst är inskickad och den gick till KD, tack vare Ebba Busch och Alice Teodorescu Måwe.
Hade Liberalerna legat närmare spärren så hade jag nog kunnat stödrösta på dem, p.g.a. den fantastiska Simona Mohamsson.
Oj, vilket spännande riksdagsval det blir i höst. Jag ser nästan mer fram emot det än Eurovision Song Contest (som Finland ändå äntligen kommer att vinna). FATTAR NI?
Jag får klä upp mig och gå till ambassaden här i Helsingfors för att rösta – så festligt!
Ja, jag har ju dubbelt medborgarskap, och i princip är jag emot att man ens kan ha det. Men nu har jag det, och trots att jag är en Fullfjädrad Finländare och har bott här sedan 2015, så älskar jag även mitt Födelseland. (Jag är liksom, mot min vilja, alldeles för insyltad i det svenska. Ett 40 år långt tvångsäktenskap är trots allt ett väldigt långt äktenskap …)
Klockan är sex denna söndagsmorgon och här är vi uppe med tuppen. Det är ju nämligen valdag och en vill ju se proper och välkammad ut när en bankar på dörren till vallokalen.
Skoja’ ba’. Så galen är inte ens jag.
Efter toalettsuccé är det gott att somna om.
Uppe med tuppen för att min underbara hund, som blev rumsren först när han var 2,5 år, har lärt sig att väcka mig när han vill uppsöka herrarnas. Upp som en blixt och ut, toalettsuccé och nu kan dagen börja. Denna spännande dag! Njut den! Äg den!
Senare:
Då har farbror gjort sin viktiga röst hörd. Det är smidigare att rösta i Finland än i Sverige då du slipper en massa valsedlar. Du antecknar helt enkelt din kandidats nummer på den lilla lappen. Valhemligheten är således total. (Och inga valsedlar kan mystiskt gå upp i rök.)
Söker svar. Ser på partiledarutfrågningarna varje kväll och söker svar. De mest fantasifulla förklaringar dyker upp till de omtalade löpande-band-våldtäkter som konstant äger rum, utförda av främmande asylsökande män mot våra egna kvinnor, barn, töser, gossar. Varför är dessa monster fortfarande kvar i vårt land? Varför daltas det med dem? Söker svar.
Hej från gruppterapin. Kan ni förstå att jag varje dag har minst ett ’aha moment’ (som husguden Oprah brukar säga). Jag har till och med förstått vad min extrema telefonskräck egentligen handlar om. Den har så klart ingenting med telefoner eller telefonerande att göra. Denna ologiska skräck handlar så klart om att jag inte känner mig värd att uppta någons tid. Jag vill inte ”störa” någon, ty jag förtjänar inte att ta plats, resurser, tid.
Jaha. Då vet jag det, så här 30 år senare. Nu kanske jag kan ta tag i detta problem.
Tack igen till Helsingfors stad för denna terapiform.
Idag i terapin har jag fått höra av både handledarna och mina ’medpatienter’ att jag är en väldigt ”kärleksfull” person som ”sprider kärlek omkring mig”. Samt att de beundrar mig för att jag läser på om de olika kandidaterna inför riksdagsvalet och sätter mig in i valet med hull och hår. ”Ditt politiska intresse lyser igenom väldigt väl.”
Ja, ni hör ju själva. De har verkligen förstått vem jag är. Jag är en så jäkla bra och reko och hyvens man, asså. Så känner jag idag.
Vad hände i gruppterapin idag då? Jo. Igår berättade jag att jag hörde i en (svensk) podd en enorm förvåning över att finländarna återigen blivit utsedda till ”världens lyckligaste folk” och jag sa då att jag skulle skriva ett mail till poddarna för att förklara läget.
Så idag frågade handledaren om jag skickat mailet, vilket jag så klart hade gjort, och vad jag hade skrivit. ”Det handlar om att i Finland existerar en sammanhållning som inte längre existerar i det splittrade Sverige”, svarade jag.
Sedan gick vi in på det här med att så många i Finland fortfarande tror att Sverige är som det var på 80-talet och jag hävdade då att den bilden är helt felaktig.
Vi får inte tala om politik i terapin, men jag blev ju eld och lågor (som ni kanske förstår) när de ändå ville att jag skulle utveckla en smula. Jag berättade då bl.a. om hur jag blev bortjagad ur den stockholmsförort som jag bodde i (REDAN) år 1997, eftersom jag inte var välkommen då jag var blond/nordisk/europé. Detta innan bilbränder, gängvåldtäkter på löpande band och ständigt vinande kulor.
”Vi ser ju samma utveckling här”, sa någon, ”men det har inte gått så långt ännu.” Vän av ordning (jag): ”Det är riksdagsval nästa månad. Rösta rätt. Rösta för att Finland INTE ska ta efter Sverige. Mitt födelseland är inte längre en förebild, utan ett skräckexempel på hur det går när man för en helt ogenomtänkt migrationspolitik. Ett land där brunsmetning av kritiker är regel. Ett land där de styrande jollrar i en sandlåda.”
och har bott här sedan 2015, så älskar jag även mitt Födelseland. (Jag är liksom, mot min vilja, alldeles för insyltad i det svenska. Ett 40 år långt tvångsäktenskap är trots allt ett väldigt långt äktenskap …)
