Etikett: samhälle

Så länge vi har ”brödköer” ska biståndet ligga på NOLL

Dags för mig att härja lite igen…

På morgonrundan promenerade Blake och jag förbi en så kallad ”brödkö”. Där stod hungriga medborgare och köade för att få mat för dagen.

Det (o)lustiga var att jag samtidigt lyssnade på ett politiskt program (vi har just fått en ny regering) där en ”viktig” tant med irriterande, knarrande röst sa: ”Finland är ett väldigt rikt land. Vi får absolut inte skära i biståndet.”

Men jistanes, du verklighetsfrånvända människa. Så länge vi har ”brödköer” i det här landet så ska biståndet ligga på NOLL. Det är ju en självklarhet.

Vi har minst en ”brödkö” i varje stadsdel och köerna blir bara längre och längre.

Har du ett äpple och hungriga barn – ger du då äpplet till dina barn eller till grannbarnen? Svarar du ”grannbarnen” så är du ju uppenbarligen helt bäng i bollen och då gör jag en orosanmälan.

Nu sitter vi och vilar på väg hem, eftersom mitt ben som vanligt slutade att fungera och nedre delen av ryggen (eller eg. höften) värker som f*n.

Skippar vi biståndet till div. vidriga diktaturer med en massa korruption (inkl. huliganstater där homosexualitet straffas med livstids fängelse eller döden) så kan vi istället satsa på vården. Då slipper folk gå runt och lida i väntan på operation. Då blir de dessutom produktiva medborgare mycket snabbare. Bara en sån sak.

Börja med att skippa allt bistånd till låtsaslandet ”Palestina”, som hyllar terror och död, och vars ledare bara roffar åt sig och lever i lyx.

Kom igen nu! Tänk till lite, för f*n!

Lite kärlek till FPA

Någonting positivt nu då.

Jag ringde till FPA (Folkpensionsanstalten – ung. motsv. försäkringskassan) då jag hade två frågor (som blev tre). För det första så ringer de alltid tillbaka inom två minuter när man ber om återuppringning (åtminstone om man ringer den svenskspråkiga avdelningen). Det var en mycket trevlig kvinna vid namn Jennifer som sedan ringde mig.

För det första så tror jag lite att jag charmar stussen av dessa damer eftersom 1) jag är väldigt vänlig och saklig 2) jag uppvisar humor även om jag framför ett jobbigt ärende 3) jag säger rakt ut och ärligt att ”jag förstår inte detta” (jag spelar alltså inte tuff eller macho) och 4) jag är inte helt säker på detta, men jag tror att de gillar mig lite extra på grund av att jag talar rikssvenska. (Jag säger inte att det är så, men jag får en känsla av det.)

I alla fall.

Denna Jennifer var så väldigt tillmötesgående och hon sa: ”jag är inte bra på huvudräkning men här måste någonting ha gått fel” och jag svarade så klart: ”matematik är min absolut sämsta gren, så jag vet hur det känns”. (Hon skrattade.)

Hon förklarade sedan allt väldigt grundligt och besvarade mina frågor och hon sa att hon ska skicka ärendet – brådskande – vidare, ty här måste det ha begåtts något fel. ”Kan jag ringa tillbaka till dig så fort jag hört nåt?” frågade hon. Jag svarade ja och lade till ”tack för att du är så kunnig”.

Det tog inte mer än tio minuter. Telefonen ringde: ”Nå heissan, deet äär Jennifer häär fråån FPAA”. Hon berättade att hon ”lekt lite Sherlock Holmes” och att hon kommit fram till detta och detta då hon hade räknat lite på siffrorna.

”Men du sa ju att du inte är bra på att räkna” svarade jag och hon skrattade återigen. Hon förklarade ännu en gång ingående hur det hela nu låg till. Jag är inte bra på ”sånt här” men hon fick till och med mig att förstå. ”Ahaa!” sa jag som om jag fått en uppenbarelse. ”Nu förstår jag.”

Avslutningsvis bad hon så mycket om ursäkt för felet som begåtts och för att ”våra blanketter ibland är så oerhört svåra att tyda”.

Innan vi lade på så sa hon även att ”om något sådant här händer igen så ring bara direkt så löser vi det” och jag tackade för ”oerhört bra service och ha en bra dag”. ”Tack detsamma till dig.”

Jag vill bara dela med mig av sånt här eftersom folk så ofta klagar på FPA och andra myndigheter. Här i Finland har kontakter med dessa – för mig – alltid fungerat oerhört smidigt och bra.

Smärtor och kristna israeler

Hej.

Mina intelligenta inlägg lyser med sin frånvaro, som ni säkert har märkt…

Jag har ju vissa hälsoproblem, som jag har tjatat om i över ett år. Vissa dagar mår jag ”ganska okej”, för att sedan ha så svåra smärtor att jag knappt kan ta mig till närbutiken. Jag haltar mig fram med ett domnat ben och med helt sinnessjuka smärtor i min skadade nedre del av ryggen.

Och tänk att om två veckor har jag en tid för magnetröntgen och då kommer jag att ha väntat på den i drygt två månader. Därefter har jag en tid hos neurokirurgen i december och då kommer jag att ha väntat i fyra månader! ÄR DET RIMLIGT att en ska gå runt halvt invalidiserad och bara vänta, månad ut och månad in?

Vi människor har verkligen förvandlats till såna slit-och-släng-varor på så många plan i dagens samhälle. Du sliter ut dig och lämnas vind för våg. Du är kasserad.

Hur som helst. För nån dag sedan mådde jag förhållandevis bra och då var jag – och ”frugan” Jenny – ute och åkte bil med DKI (Den Kristna Israelen). Vi klev in i bilen och genast noterade jag att det hängde en davidsstjärna i backspegeln (se bild) och DKI spelade Sarit Hadad på hög volym. Genast kände jag mig hemma!

Så härligt att ha träffat en ny vän med koppling till Israel.

För övrigt kollade jag programmet ”Judisk högtid” igår på svtplay. Det var bra och informativt, även om det var lite väl klämkäckt. Men rekommenderad tittning för den som är intresserad. Mycket historia och vackra bilder från Jerusalem.

Länk: https://www.svtplay.se/…/judisk-hogtid-rosh-hashana-och…

Stanna upp i coronatider

I dessa dramatiska tider kan det vara läge att stanna upp och köra lite ”soulsearching”, som man säger på utrikiska. Vad är det som är viktigt i livet? Egentligen? (Spoiler. Rätt svar: våra relationer till andra människor. Och djur.)
Efter denna kris kanske de överlevande kommer ut starkare i sinnet och klarare i knoppen.
(Jag griper efter halmstrån här.)

Detta insåg ju jag när jag i höstas satt vid min älskade väninna Seijas dödsbädd. Har nämnt det tidigare men det blev så tydligt att allt krimskrams bara var onödigt blafs. Vi har bara varandra, för f@n!

Tänkte på detta under helgen då jag insåg att det var dags att kassera gosedjuret (eller -gubben) som Blake en gång fick av Seija. Huvudet hängde, den var sönderknu**ad och smutsig och golvet var ständigt täckt med dess ulliga ”inälvor”. Ville av sentimentala skäl inte kasta denna gosegubbe men insåg att det ju bara handlade om just.. ett gosedjur. Minnet av den där soliga dagen då Seija gav den till Blake kommer att leva kvar.

Ha en bra dag.

Virus

Alla såna här vidriga virus som nu lamslår oss alla beror på att vi (dock ej undertecknad) behandlar djur (levande och döda) respektlöst. Det är onaturligt och då ryter Moder Jord ifrån.

Levande (och döda) själar ska behandlas med respekt.

Jag är ej av den predikande sorten eftersom jag hatar och avskyr alla former av predikningar. Men. Jag är en vän av sunt förnuft och jag är en vän av alla levande varelser (nästan).

Vidriga köttmarknader där själar blir till köttiga ”produkter” är av ondo. Och Moder Jord sätter därmed käppar i hjulen. Lyssna och lär. Inte på mig, utan på Moder Jord. Och på det Sunda Förnuftet.

#goveg