Dagens Dilsa (en av mina många, många idoler)

Har skribenten aldrig frågat sig varför det alltid är med Förintelsen konflikten jämställs? Varför ser vi inga jämställande med andra krig eller folkmord? Och varför är det alltlid Israel som är det land som jämförs med Nazityskland? Aldrig Kina, Iran, Kongo, Sudan, Nordkorea eller Afghanistan? Det är naturligtvis för att det i fallet med Förintelsen och Israel finns judar. Den gemensamma nämnaren är att det i ena fallet var framför allt judar som var offren och i det andra är det judar som är förövaren.
Läs hela Segerfeldt är ute och cyklar när han kritiserar ”Israelkramande” liberaler.

(Okej, dagens text var lite hafsigt skriven, men alla har vi våra stressiga dagar.)
Comments off.

Dagens läsvärda

Vi från de judiska församlingarna i Sverige ser med förfäran hur de muslimska och romska minoriteterna behandlas i Europa. Våra föräldrar eller mor- och farföräldrar som sattes i ghetton av nazisterna lever fortfarande när man i Europa bygger fysiska murar kring områden där romer lever i fattigdom.
Den erfarenhet av förföljelse vi har ärvt erinrar oss att ta ställning närhelst vi ser hur en grupp diskrimineras. Alla människors lika värde och alla människors rätt att bli bemötta som individer gäller just alla – muslimer, judar, romer, homosexuella eller vilken religion, sexuell läggning eller ursprung man än har. Det är lätt att säga detta och att säga ”aldrig igen.” Men det är betydligt svårare att höja sin röst när man ser hetsjakten riktas mot andra grupper än dem man själv tillhör. Kanske är det, medvetet eller omedvetet, lätt att tänka att det är skönt att det inte är mig de är ute efter. Men detta tankesätt invaggar oss i en falsk och kortsiktig trygghet.

Läs ”Främlingsfientlighet berör oss alla”

Försoningens tid är nu

Blow that horn, babe.*

Judendomens heligaste dag är här: Jom Kippur (eller den stiligare stavningen: Yom Kippur). Det är hög tid att försonas med medmänniskorna och att tänka på allt eländes elände en ställt till med under det gångna året – och att göra om och göra rätt.
Direkt från Wiki (fet stil av mig):

Efter att templet i Jerusalem förstörts firas försoningsdagen genom att fasta, be böner, samlas till gudstjänster och be sina medmänniskor om förlåtelse. Under djupt allvar tänker man tillbaka på det år som gått och vad man kan ha gjort för fel och misstag. Samtidigt lovar man Gud att försöka bli en bättre människa och att försöka leva som Gud har tänkt att människan bör leva.
Helgen börjar i synagogan kvällen innan med att man ber Kol Nidre, en bön om tillgift för de uppriktiga löften till Gud som man kommer att ge under året men inte lyckas hålla.
Under jom kippur förväntas man försonas med sina ovänner, bära vit skrud och kippa samt tända ljus för avlidna.
Under hela jom kippur avstår man från mat och dryck. Liksom under rosh hashana blåser man även i ett vädurshorn, en shofar, vilket skall väcka människorna till eftertanke.
Helgen avslutas med Neila, en bön om försoning.

Fantastiskt va! Judendomen känns mer konkret och det var bland annat därför jag valde den vägen. Inget konstigt med det.

*Lite, lite humor skadar faktiskt aldrig.