Vi från de judiska församlingarna i Sverige ser med förfäran hur de muslimska och romska minoriteterna behandlas i Europa. Våra föräldrar eller mor- och farföräldrar som sattes i ghetton av nazisterna lever fortfarande när man i Europa bygger fysiska murar kring områden där romer lever i fattigdom.
Den erfarenhet av förföljelse vi har ärvt erinrar oss att ta ställning närhelst vi ser hur en grupp diskrimineras. Alla människors lika värde och alla människors rätt att bli bemötta som individer gäller just alla – muslimer, judar, romer, homosexuella eller vilken religion, sexuell läggning eller ursprung man än har. Det är lätt att säga detta och att säga ”aldrig igen.” Men det är betydligt svårare att höja sin röst när man ser hetsjakten riktas mot andra grupper än dem man själv tillhör. Kanske är det, medvetet eller omedvetet, lätt att tänka att det är skönt att det inte är mig de är ute efter. Men detta tankesätt invaggar oss i en falsk och kortsiktig trygghet.
Etikett: religion
Försoningens tid är nu
Judendomens heligaste dag är här: Jom Kippur (eller den stiligare stavningen: Yom Kippur). Det är hög tid att försonas med medmänniskorna och att tänka på allt eländes elände en ställt till med under det gångna året – och att göra om och göra rätt.
Direkt från Wiki (fet stil av mig):
Efter att templet i Jerusalem förstörts firas försoningsdagen genom att fasta, be böner, samlas till gudstjänster och be sina medmänniskor om förlåtelse. Under djupt allvar tänker man tillbaka på det år som gått och vad man kan ha gjort för fel och misstag. Samtidigt lovar man Gud att försöka bli en bättre människa och att försöka leva som Gud har tänkt att människan bör leva.
Helgen börjar i synagogan kvällen innan med att man ber Kol Nidre, en bön om tillgift för de uppriktiga löften till Gud som man kommer att ge under året men inte lyckas hålla.
Under jom kippur förväntas man försonas med sina ovänner, bära vit skrud och kippa samt tända ljus för avlidna.
Under hela jom kippur avstår man från mat och dryck. Liksom under rosh hashana blåser man även i ett vädurshorn, en shofar, vilket skall väcka människorna till eftertanke.
Helgen avslutas med Neila, en bön om försoning.
Fantastiskt va! Judendomen känns mer konkret och det var bland annat därför jag valde den vägen. Inget konstigt med det.
*Lite, lite humor skadar faktiskt aldrig.
Dagens läsvärda
Med täckta ansikten kan vi inte mötas.
Fullständigt absurt. Skärmar i klassrummet? Kvinnor som sitter längst bak i rummet? I Sverige? Vad fan.
30-dagarsutmaningen, dag 14
30-dagarsutmaningen nu.
Dag 14: En faktabok.
Låt mig välja följande böcker:
– Världshistorien genom tiderna: ”Denna tvärkulturella färd genom människans historia avslöjar världens förändring från den nedtecknade historiens början fram till idag.” Jag är mycket intresserad av historia och eftersom min skolgång mest handlade om att överleva så har jag i vuxen ålder fyllt i luckorna på egen hand.
– Gay – En världshistoria: ”Sedan urminnes tider har kvinnor älskat och åtrått andra kvinnor, och män har älskat och åtrått andra män, men deras öden och historia har länge varit censurerad och bortglömd. I skildringen av det som har kallats ”den tysta historien”, visar nio historiker från olika länder hur synen på homosexualitet har skiftat från antikens Grekland och Rom till dagens frigörelse, sociala acceptans och moderna partnerskapslagar.” Naturligtvis vill jag veta hur mina bröder och systrar hade det förr i tiden.
– Religionslexikonet: ”ger en överblick över de stora världsreligionerna och andra viktiga trosriktningar.” Religion är roten till allt ont, och därför intressant.
Åh, du lyckliga judinna!
De judiska kvinnorna hade (har?) det bra.
Så länge de inte var gifta med sjömän, vill säga.
Judendomen, å sin sida, talade redan på 200-talet om makens plikt att tillfredsställa sin hustru: Varje dag om han är så rik att han inte behöver jobba, men bara en gång i halvåret för en sjöman.