Melodifestivalen – Kim da Costa

TACK, ÄLSKADE FÖDELSELAND

Vilken kväll det blev. VILKEN KVÄLL DET BLEV.
Jag talar så klart om Melodifestivalen.
Om ni har följt mig ett tag (jag har ändå bloggat sedan 2005) så kanske ni har förstått att jag inte bryr mig det minsta om sport – jag bryr mig däremot väldigt mycket om Eurovision Song Contest.

Jag såg finalen hemma hos en hemlig person och när rösterna lästes upp så låg jag på golvet och hyperventilerade. Innan dess vankade jag av och an och jag svettades och jag svor.

När juryrösterna hade lästs upp ledde Tråk-Månsen med ynka två poäng före KAJ och jag tänkte att ”nu måste ju KAJ vinna”.
När KAJ sedan fick 90 poäng av tittarrösterna så kändes det så himla lite i mitt huvud. Jag är ju erkänt värdelös på siffror och matematik – dyskalkyli kallas det.
Luften gick ur mig. Jag började till och med skriva ett argt Facebookinlägg.
Men då fick Måns Zelmerlöw bara 81 poäng och min hemlige person sa: ”Kim, sluta sura. KAJ vann. KAJ VANN!”

Att gå från sorg/ilska till total eufori på bara ett par sekunder var… någonting som jag nog aldrig har upplevt tidigare.
SVT meddelade dessutom KAJ: ”Ni har fått flest röster någonsin i Melodifestivalens historia.”
KAN NI FÖRSTÅ?

Jag är så glad. Så extatisk. Äntligen – ÄNTLIGEN – vågar Sverige skicka något ANNORLUNDA. Inte samma gamla perfekta, tillrättalagda, polerade pop.

Det blir en jäkligt spännande ESC-vecka i maj. Jistanes. Jag svettas redan nu.

Foto: Jag är så stolt över er idag att jag bär denna tischa.

Melodifestivalen 2025

Det börjar dra ihop sig och för första gången på många är denne MF-fantast faktiskt engagerad och exalterad. (Jag envisas fortfarande med att inte använda ordet ”Mello” – det heter faktiskt ”Melodifestivalen”. Ja, jag är gammal och gubbig och konservativ.)
I år har programmet i sig varit bättre än på länge men låtarna har fortsatt bli sämre. Några ljusglimtar har dock funnits (Victoria Silvstedt – wow, vilken dänga!).
Här skriver jag några rader om finallåtarna.

John Lundvik ”Voice of the Silent” 2/5
Naturligtvis kompetent. Naturligtvis bra vokalist. Naturligtvis förutsägbart och trist. Snälla, överraska mig nån gång.
Dolly Style ”Yihaa” 3/5
Man kan ju inte annat än bli glad av sådan här festlig, tramsig musik.
Greczula ”Believe Me” 2/5
Jag går inte alls igång på sån här Queen/Elton John-dramatisk musik. Jag gillar inte melodin i sig heller. Helt enkelt inget för mig, men jag förstår vad andra gillar med denna bit.
Klara Hammarström ”On and On and On” 3/5
Kompetent (jag vet att jag överanvänder detta ord, men ’kompetent’ är vad det är) pop som jag gärna gungar loss till, men… återigen: så förutsägbart.
Scarlet ”Sweet n’ Psycho” 2/5
Jag gillade inte Scarlet förra året och jag gör det inte i år heller. Skränigt och stökigt och så de där töntiga ansiktsmålningarna. Dock en effektiv refräng.
Erik Segerstedt ”Show Me What Love Is” 1/5
Hur tråkigt kan det bli? Hur förutsägbart kan det bli? Hur intetsägande?
Maja Ivarsson ”Kamikaze Life” 2/5
Hon är ju störtcool o.s.v. men sån här musik är helt enkelt ingenting för mig.
Meira Omar ”Hush Hush” 4/5
Nu börjar det likna nåt! Sån här musik går jag igång på. Vilken härlig överraskning! Skulle funka bra i Eurovision.
Måns Zelmerlöw ”Revolution” 2/5
Så OTROLIGT förutsägbart och KOMPETENT och TRÅKIGT. Lika trist som ”Heroes” var när den vann för ett decennium sedan. Jag är så oerhört trött på sån här generisk pop.
Saga Ludvigsson ”Hate You So Much” 2/5
Pigg tös som det är svårt att inte tycka om, men refrängen är ju… ingenting. Den är i själva verket en smula irriterande.
Annika Wickihalder ”Life Again” 2/5
Återigen: förutsägbart. Återigen: fin vokalist. Är så trött på denna typ av gospelpop. Låtens titel stör mig också. Den låter bara märklig.
KAJ ”Bara bada bastu” 5/5
Men nu! Äntligen någonting NYTT! Jag har följt KAJ med ena ögat sedan jag flyttade till Finland och fy FARAO vad jag älskar denna låt. På dialekt. Enda låten på svenska i hela finalen. Humor och värme. Varenda textrad är SÅ genomtänkt. Ett mästerverk!
Nu, Sverige, har ni chansen att skicka någonting ANNAT till Eurovision. Någonting NYTT.
TA DEN CHANSEN. SKICKA INTE TRÅK-MÅNSEN!

Min topp-3:

KAJ
Meira Omar
Dolly Style

Foto: SVT.

”Give My Heart a Break”

Äntligen en bra deltävling i Melodifestivalen i lördags (våga vägra det fruktansvärda ordet ”mello”) (TVI!). Cazzi Opeia var ljuvlig (min svenska vinnare så här långt) och det var även den nya bekantskapen Jacqline. Vilken pipa! Och skön dänga, men hon borde byta kläder. De där jättetrosorna gör ingen glad. Klä på er damer, det är vinter!
Opeias ”Give My Heart a Break” spelas om och om igen här hemma. Texten förklarar lite hur jag mår just nu…

Men jag hade bara en slinga i huvudet hela söndagen: ”La-la-la la-la-Gunilla”.

Därefter var det final i Estland och Danmark men de imponerade inte. (Jag gör allt för att glömma vår finska katastrofvinnare.)

Jag har nog nämnt att en sak som jag saknar här i Finland är MF- och ESC-vänner. I Stockholm var vi ett (ganska stort) gäng som alltid sågs hos varandra för att se dessa tävlingar. Vi röstade och höll på och alla visste – naturligtvis – att under låtarna pratar man inte. En gång tog jag med mig en amatör till vår tillställning och hon förstod inte att hon skulle knipa näbb, hur jag än försökte förklara detta. Jag skämdes jättemycket och hon fick inga fler inbjudningar.

I lördags kom min vän Christa över för att se MF. Det var lajbans. Ni vet Christa, som skrivit en läsvärd bok.
Vänner (och hundar) är livet. Så är det bara.

UMK-katastrof! (Men heja stiliga italienska karlar!)

Vilken fruktansvärd UMK-katastrof! (UMK är Finlands uttagning till Eurovision Song Contest, för den som inte vet.) Igår kväll bjöds vi på en fantastisk produktion på alla vis och Käärijä och Erika Vikman framförde sin nya singel ”Ruoska” (piska). Jag gillar den väldigt mycket efter några lyssningar. Älskar att Käärijä låter så blasé i verserna och jag går igång på de tunga gitarrerna (konstigt va!).
Att jag höll på Sara Siipola och hennes fantastiska ”Paskana” (som skit) sedan dag 1 är ingen hemlighet.

Hon kom tvåa. Bara tvåa. En fruktansvärd ”humorlåt” vann och jag tänker inte ens skriva dess namn eller på något vis promota denna styggelse.
Det sitter alltså tittare – som inte kan sitt (nej, mitt) ESC och de bryr sig egentligen inte – som röstar på nåt ”tokigt” bara för att det är ”kul”.
Dra åt skogen, säger jag.
Det är som att släpa in mig på en fotbollsplan bara för att jag är ”en kul kille”. (Det skulle sluta i katastrof.)

Nog om det.

Jag tittade på Sanremo-festivalen i veckan. Italiens supermusikfest, där vinnaren erbjuds att representera landet i ESC. Festivalen började i tisdags, med hela trettio akter, och avslutades söndag morgon runt 05:30. Många bra låtar men ingen som jag skulle belöna med en full tolva i ESC. Vinnare blev till slut Angelina Mango som framförde låten ”La noia”. Bra!
Jag slogs av de manliga deltagarnas fantastiska utstyrslar!

Jag skrev på sociala medier tidigt i morse:
Alla de stiliga italienska karlarna är klädda till tänderna i svindyra italienska plagg och programledarna bara pratar och pratar och pratar. Karlarna bär också jättemycket smycken. Mycket glitter och glam, och det går ju jag igång på. Mycket högklackat, men på ett manligt (!) vis. Väldigt mycket stora örhängen, djupa urringningar och handskar. (Verkar vara en het trend, men vad vet väl en enkel man som undertecknad.) Väldigt mycket spets också.
Alla i publiken är uppklädda till fest. Mycket elegant. Timme ut och timme in hurrar, jublar och dansar de. Att de orkar.

Här kommer en bildkavalkad på diverse män som dök upp i programmet. (Skärmdumpar från Rai 1.)

Avslutningsvis: Melodifestivalen var lika tråkig igår kväll som förra veckan. Vad har hänt? Bleka låtar, samma trynen, samma jargong. Tröttsamt. Orkar inte ens skriva om spektaklet. Finns så att säga ingenting att säga.

Val och UMK – en spännande vecka väntar!

I många herrans år har jag ju använt personligt, pop och politik som bloggslogan och just den här veckan stämmer ju detta in extra bra.
Vi har UMK-final på lördag och presidentval på söndag, så jag är ju eld och lågor.
Blake och jag förhandsröstade redan och det var inte helt lätt, kan jag avslöja. För första gången i världshistorien kommer jag inte att avslöja vem jag röstade på (som om någon nu skulle vara så himla intresserad).

Däremot kan jag avslöja att jag i Tävlingen för ny musik kommer att rösta på Sara Siipolas helt fantastiska låt ”Paskana”. Jag tycker att den är alldeles ljuvlig.

Det har varit bråda veckor som ESC-fanatiker då jag har sett de nationella finalerna från Luxemburg, Norge, Spanien, Ukraina och Malta.
Spaniens vinnare ”Zorra” tycker jag mycket om. Synd bara att vokalisten Nebulossa inte har en starkare röst.
Luxemburgs vinnare ”Fighter” gillar jag ännu mer och Tali kan verkligen sjunga. Detta är SÅ ESC!
Melodifestivalens första deltävling var dock riktigt tradig.

Carola dök upp i Norges final i lördags och hon visade vem det var som var stjärnan bland ”stjärnorna”. WOw!