I morse när jag som vanligt var på dåligt humör då jag ännu inte fått kaffe i kroppen så brusade jag plötsligt upp.
En lastbil stod (precis som alla andra dagar) och lastade på/av någonting på gatan utanför mitt fönster. Ett himla oväsen. Motorn igång i en kvart eller så och då, bara så där, så reste jag mig upp och skrek ”MEN STÄNG AV MOTORN NÅN GÅNG DÅ!” medan jag sträckte mig mot fönstret för att stänga det.
Naturligtvis, för att göra morgonen ännu jobbigare, så välte jag en köppa kaffe över tangentbordet och efter att datorn legat på tork ett bra tag så beter sig tangentbordet ändå underligt… Så nu sitter jag med ett externt ovanpå det ordinarie. Verkligen jättebekvämt.
Alltid. Är. Det. Nåt.
Etikett: irritationsmoment
Ingen varning på stan
Fortfarande på värdelöst hösthumör.
Som den reko och hyvens man jag är så ska jag varken gå ut och supa ner mig/knarka loss eller vandalisera, misshandla, mörda.
Nej, jag ska hämta Sebbe och gå ut och småjogga i skogsbrynet.
Därefter, när Sebbe tar sig en tuppis, ska jag ila ner till gymmet och bli av med de aggressioner som bor kvar i min snart slanka, välbyggda, välutvecklade manskropp.
Vi avslutar med den fantastiskt trevliga Across The Sky – en demo som inte kom med på Madonnas Hard Candy.
Höstirritation
Hösten är fin och frisk, men varje år drabbas jag av en typ av höstirritation. Jag fräser och väser och jag blir irriterad när telefonen ringer och jag orkar bara inte svara på SMS.
Det är alltid så.
Det är väl därför jag spenderade större delen av ledigheten i skogen.
Sebbe och jag motionerade och motionerade och tränade och tränade och nu sitter jag på kontoret med träningsvärk i kroppen – världens ljuvaste känsla.
Vi uppfann en ny, underbar runda som tar oss genom skogen, runt Hammarbybacken och genom Hammarby Sjöstad (se inlägget En orgie i Hammarby Sjöstad) och landar på åtta kilometer.
Ja, höstirritationen förvandlas kvickt till Hälsans Höst.
Irri K
Irritationsmoment.
– Så mycket att göra. 3 jobb och sjudagarsvecka. Arbetsron lyser med sin frånvaro.
– Tänk om människor kunde GÅ lite snabbare. Då skulle vi på nolltid ta oss ur den beryktade krisen.
– Jag hat-hat-hatar när någon SLÄNGER upp dörren utan att ens knacka. Lektion 1A: En stängd dörr är stängd av en anledning.
– Fan vad jag hatar klippetikloppskor. Karlar låter som damer i sylvassa klackar på grund av dessa helvetiska ”fin”skor. BLÄ. Jag blir ju nervös!
– Dammsugare. Ljudet av dammsugare tar död på mig. Står inte UUUUT. Och just nu har jag en dammsugarjävel i örat. 20 i 3 är INTE ”efter kontorstid”.
– Människor som envisas med att prata hela tiden. Igår åkte jag tunnelbana utan musik i öronen och jag kokade. Folk bara blabbar på om absolut ingenting. Ingen har någonting intressant att säga men ändå ska de tjata tjata tjata. Jag säger som Beatrice Ask: HÅLL KÄFTEN!
– Nä, nu fräser jag: stör mig inte – jag bloggar!
– Nej förresten – nu går jag hem!