Irritationsmoment.
– Så mycket att göra. 3 jobb och sjudagarsvecka. Arbetsron lyser med sin frånvaro.
– Tänk om människor kunde GÅ lite snabbare. Då skulle vi på nolltid ta oss ur den beryktade krisen.
– Jag hat-hat-hatar när någon SLÄNGER upp dörren utan att ens knacka. Lektion 1A: En stängd dörr är stängd av en anledning.
– Fan vad jag hatar klippetikloppskor. Karlar låter som damer i sylvassa klackar på grund av dessa helvetiska ”fin”skor. BLÄ. Jag blir ju nervös!
– Dammsugare. Ljudet av dammsugare tar död på mig. Står inte UUUUT. Och just nu har jag en dammsugarjävel i örat. 20 i 3 är INTE ”efter kontorstid”.
– Människor som envisas med att prata hela tiden. Igår åkte jag tunnelbana utan musik i öronen och jag kokade. Folk bara blabbar på om absolut ingenting. Ingen har någonting intressant att säga men ändå ska de tjata tjata tjata. Jag säger som Beatrice Ask: HÅLL KÄFTEN!
– Nä, nu fräser jag: stör mig inte – jag bloggar!
– Nej förresten – nu går jag hem!
Etikett: irritationsmoment
Visst finns mirakel
Zeit
Jag tycker allt har börjat ta längre tid och det gör mig rejält irriterad.
Sånt som får mig att sucka och trumma med fingrarna:
* Ta ut pengar. När jag kör in kortet i bankomaten får jag vänta jättelänge innan “var god vänta”-skylten försvinner och jag får knappa in min kod.
* Öppna dvd-spelaren. Jag klickar på “eject” och väntar och väntar och väntar och så äntligen öppnas luckan.
* Logga in på systemet på jobbet. Samma system i flera år – nu känns det som en evighet innan jag får knappa in min kod.
* Ringa samtal från mobilen. Okej, nu har ju tele2 otroligt crappig täckning men ändå – det tar LÅNG tid innan den första signalen hörs i luren.
* Att hoppa bakåt i iPoden. Åh! vilken lång tid det tar innan det händer något i displayen!
* Att minuterna i tunnelbanan bara blir längre och längre orkar jag inte ens tänka på.
Antingen så går verkligen allting långsammare numera – eller så är det bara jag som är väldigt stressad.
Ikväll ska jag träffa Dansken. Jag har till och med hundvakt…
Nu tar jag helg. Hej hej. Njut!
Tidsoptimister
Igår sa kollegan; “Jag är extra rädd att komma sent till jobbet när jag jobbar med dig”.
Jag svarade; “Bra. Man kommer i tid. Så är det bara”.
Nyss kom ett SMS: “Jag är sen. Förlåååt!”
Jag funderar på att låsa dörren så hon inte kommer in.
Eller så ska jag be henne ge mig presenter. Eller pengar.
Jag menar; hon SMS:ade mig igår kväll och undrade om det är ok om hon går hem tidigare idag.
Jag kanske ska dra tillbaka mitt “ja”.
VET HUT!
Å andra sidan har jag ju helt tappat glöd och gnista. Jag gör mitt jobb och sedan går jag hem.
Update: Stackarn hann i tid. Med andan i halsen och handväskan på sned susade hon in på kontoret.