Etikett: irritationsmoment

Zeit

Jag tycker allt har börjat ta längre tid och det gör mig rejält irriterad.
Sånt som får mig att sucka och trumma med fingrarna:
* Ta ut pengar. När jag kör in kortet i bankomaten får jag vänta jättelänge innan “var god vänta”-skylten försvinner och jag får knappa in min kod.
* Öppna dvd-spelaren. Jag klickar på “eject” och väntar och väntar och väntar och så äntligen öppnas luckan.
* Logga in på systemet på jobbet. Samma system i flera år – nu känns det som en evighet innan jag får knappa in min kod.
* Ringa samtal från mobilen. Okej, nu har ju tele2 otroligt crappig täckning men ändå – det tar LÅNG tid innan den första signalen hörs i luren.
* Att hoppa bakåt i iPoden. Åh! vilken lång tid det tar innan det händer något i displayen!
* Att minuterna i tunnelbanan bara blir längre och längre orkar jag inte ens tänka på.
Antingen så går verkligen allting långsammare numera – eller så är det bara jag som är väldigt stressad.
Ikväll ska jag träffa Dansken. Jag har till och med hundvakt…
Nu tar jag helg. Hej hej. Njut!

Tidsoptimister

Igår sa kollegan; “Jag är extra rädd att komma sent till jobbet när jag jobbar med dig”.

Jag svarade; “Bra. Man kommer i tid. Så är det bara”.
Nyss kom ett SMS: “Jag är sen. Förlåååt!”
Jag funderar på att låsa dörren så hon inte kommer in.
Eller så ska jag be henne ge mig presenter. Eller pengar.
Jag menar; hon SMS:ade mig igår kväll och undrade om det är ok om hon går hem tidigare idag.
Jag kanske ska dra tillbaka mitt “ja”.
VET HUT!
Å andra sidan har jag ju helt tappat glöd och gnista. Jag gör mitt jobb och sedan går jag hem.
Update: Stackarn hann i tid. Med andan i halsen och handväskan på sned susade hon in på kontoret.

Glömde en sak

Jag har dessutom skrivit ett mail till Läkarmissionen och bett dem sluta trakassera mig med dessa brev som dimper ner på mitt hallgolv varje vecka.
“Spara både pengar och resurser och sluta trakassera mig med dessa brev skrivna på ett sätt som ska ge mig dåligt samvete. Ni har ingen aning om vad jag gör för världen eller hur min ekonomiska situation ser ut så SLUTA TRAKASSERA MIG”, skrev jag.

Inte ens tandläkaren får jag behålla

Nyss hemkommen från tandläkaren och jag är bestört som vanligt. Den här gången över att min underbare tandläkare ska sluta! Om ni visste hur lycklig jag varit över att ha haft honom grävande i min mun de senaste tre åren.

Innan dess gick jag hos en värdelös kärring. Jag överdriver inte när jag säger att allt hon gjorde med mina tänder fick göras om inte bara en eller två gånger – utan tre! Det var helt vansinnigt.
Sedan kom jag till denne underbare man som inte bara är vacker som en sommarnatt på Österlen utan dessutom en ytterst kompetent och bra tandläkare. Allt har gått kalasbra hos honom och han har varit ack så fin då han förklarat exakt vad han gjort och varför han gjort det. Samtidigt har han tittat in i mina blå med sina bruna.
Varför kan ingenting någonsin få vara som det är?
Måste allt konstant ändras?
Ge mig min kroatiske fotbollsspelande tandläkare tillbaka!