Etikett: humor

Ibland säger jag saker

Jag: Har du sett den där ENORMA hunden som går omkring här utanför, med en karl?
Chef: Ja! Den är såå stor! Som en häst! Och ägaren är gay.
Jag: Hur vet du det?
Chef: Han bor ju här i huset, tillsammans med sin kille!
Jag: Men… Varför har han kille? Han är ju ganska ful!
Chef: :-O
…
Chef: Men han är väldigt trevlig! Det är ju det, Kim!
Jag: Pffft!

Jag kände att jag nått samhällets botten

Hej. Jag fick ett fruktansvärt sug efter nikotin så jag rusade ner till apoteket och köpte nikotugg. När jag kom ut på gatan ville jag inte att alla skulle se mig hysteriskt slita upp paketet så jag öppnade förpackningen i smyg i en påse. Ja, jag slet ordentligt och naturligtvis skar jag mig riktigt illa (!) så när jag gick och handlade lunch så drippdroppade det rejält med blod från fingret och jag skämdes och kände mig som en tvättäkta junkie. Jag stod vid kassan och knapprade in min kod med ett blodigt pekfinger pekandes uppåt. Fy farao!

Låtsaslåg i natt

Sätt er ni så ska ni få höra.
I morse när jag, precis som alla andra morgnar den senaste veckan, försov mig på grund av den så kallade vårtröttheten (men oroa er ej; herr Ordning är trots det aldrig sen nånstans – bara ovanligt stressad) så hittade jag inget långärmat att ta på mig. I hallen hängde dock en trasa (se bild) så jag grabbade åt mig den.
Kände mig ovan i herrkoftan; den kändes inte formad efter min eleganta (positivt tänkande, okej) kropp och jag insåg snart att det var en kofta som en het hunk glömt kvar på en fest hos mig för ett tag sedan.
Den doftar herrparfym och det är inte min parre vi snackar här; jag har ju under de senaste fem åren uteslutande använt Chanel Allure Homme. Nu går jag därför runt på jobbet och känner mig lite nyknullad.
Ja men ni vet! Man har haft en liten bortamatch och så råkar man få med sig den lyckliges klädesplagg (jag har faktiskt varit med om sånt, men ja, det var väldigt längesen)!
Jag gillar läget. Om nån frågar om jag har ny kofta ska jag banne mig finurligt säga att nej, det har jag inte. Den tillhör min nya kille. ”Men det är väldigt nytt, så nu pratar vi inte mer om det!”
Så långt har det gått. Jag låtsasligger. Hjälp mig.

Utvilad eller påtänd

Klockan åtta väckte Sebbe mig och ville att jag skulle dra upp persiennerna så att han kunde morgonspana över sina ägor.
Klockan nio väckte Sebbe mig och sa att han trots allt ville sova ett tag till, men han kunde inte hoppa upp i sängen då jag låg för nära kanten.
Klockan halv tio väckte Sebbe mig och sa att det fick vara nog; det fick räcka med sovmorgon.
Klockan tio promenerar vi nu i strålande vintersol och jag ser fram emot att komma in och hinka kaffe och läsa tidningarna.
Njut nu dagen. Äg den. Älska den. Ta emot den.
Åh, ta emot denna vackra dag som vore den en himmelsk gåva och förvalta den väl.
Åh.

Detoxandet fortsätter


Vet ni att redan efter helgens råmatsdiet så känner jag mig en smula läckrare – ja, byxorna hänger till och med lite grann. Nu går jag in i fas två: pillerfasen. Tre utrensande tabletter om dagen i 20 dagar. Dag 11 börjar jag dessutom äta kosttillskott – jag fick noggranna instruktioner av milfen på hälsokostbutiken i Gallerian.
Som bonus vill jag i detta inlägg ge exempel på min storslagna humor! Jag har ett läckert par i min umgängeskrets. De har varit tillsammans i sju månader och igår frågade jag lite besvärat och blygsamt men nyfiket: ”Har ni… hmm… haft sex ännu?”
Jag fick naturligtvis ta emot den skrattsalva jag förtjänade och därefter sa jag: ”Så ni kände inte att ni… kunde ha väntat ett tag? Tills ni verkligen lärt känna varandra?”
Hahaha. Skratta nu. Själv tyckte jag att det var jädrans roligt.
Nu ska jag inte blogga mer idag, men läs för guds skull dagens inlägg:

Åh, en sak till. Människoaset fortsätter ställa till det. Tack och lov hjälper djuren varandra. Tänk att vi lever i ett samhälle där människor binder fast katter ute i skogen. ”Dö där”, väser de. Sedan går de hem och sätter sig i soffan och äter chips med dipp. As. Jag står snart inte ut längre.