Onsdag morgon och efter ett svettigt besök på gymmet sitter jag som en sol på arbetsplatsen.
Apropå sol så var gårdagen årets vackraste dag; det är bara att acceptera. Nu blir det grått och brunt och förhoppningsvis så småningom vitt.
Så jag satt och trampade på gymmet och bredvid mig satt en supermuskulös man iklädd slyniga, tighta trikåer och han flåsade och stönade på ett sätt jag aldrig tidigare hört en man flåsa och stöna (mycket intressant). När jag lite senare gick upp en våning för att lyfta skrot så satt en annan lika flåsig och stönig man bredvid mig. Oj oj oj.
Jag avslutade med att ro mig i hamn och duschade och åkte till jobbet.
Extra tidig var jag då jag ville hinna chittchatta med kollegan (”favoritflatan”) innan dagens hets och stress satte igång.
Häromsistens sa jag till henne: ”det är så härligt att komma hit på värdelöst morgonhumör och se dig sitta här; genast blir jag på bättre humör. Ja, du vet, du är en av de få människor som jag faktiskt gillar”.
Människan är ju i regel ett as (look around you), men de få homo sapiens som förtjänar att höra att de är reko och hyvens får ofta höra det från mig.
I förrgår – efter den där shoppingrundan med Africa – så sms:ade jag: ”vi borde verkligen ses oftare. Jag gillar ju dig!”
Sån är jag – full av kärlek och känslosamma uttryck för dem som förtjänar det! De övriga ignorerar jag så gott jag kan.
Jag glömde glasögonen hemma och kontorsbelysningen är fortfarande inte fixad, så jag ser knappt vad jag skriver. Hoppas det viktiga framgår ändå.
Den vackra, vackra gårdagen.
Gårdagens vackra, vackra post.
Etikett: höst
Senaste nytt
Jag skulle vilja blogga lite om pressens senaste utspel när det gäller Mellanöstern, men på grund av KAFFEATTACKEN så kan jag inte använda min (privata) jobbdator och att sitta vid en (så att säga) allmän, seg företagsdator – utan mina länkar och mina program – funkar inte. Så jag håller käften.
Vi kör senaste nytt istället.
Först och främst:
Alla störiga, otrevliga kommentarer åker rakt ner i papperskorgen och publiceras alltså inte. Fatta. Kommentarer från återkommande störiga människor hamnar i spammen automatiskt så ingen, inte ens jag, läser dem. Fatta. Detta är inget forum. Detta är inget ställe att sprida hat och förakt på – det får ni göra någon annanstans (starta en egen blogg?).
Okej, då går vi vidare.
I morse tog jag sovmorgon och skippade träningen. Jag hade har enorm träningsvärk efter gårdagens stenhårda gympass och jag har dessutom hittat fyra helt nya muskler (tjenashalom säger jag till dem) – på undersidan av överarmarna samt på båda sidor om magen. Mycket spännande!
Intresseklubben antecknar och det kan ni fortsätta med.
Sebbe ska återigen spendera helgen på landet med lyckliga bögparet. Han har det gott han – själv ska jag arbeta och dra in cash till både mig själv och till statskassan.
Hösten är bästa årstiden och september helt klart bästa månaden. Äntligen orkar och vill både Sebbe och jag gå våra långa rundor. Och som vi går. Fötter och tassar i rask takt längs gator, stigar och i skogar. Underbart är det och härlig är den friska septemberluften. NJUT!
Aldrig. mer. en. PC. Jag. älskar. Macen. jag. har. hemma. Herr PC tål ju ingenting – inte ens en köppa kaffe.
Det var något mer, men jag minns inte vad. Återkommer kanske.
Höstirritation
Hösten är fin och frisk, men varje år drabbas jag av en typ av höstirritation. Jag fräser och väser och jag blir irriterad när telefonen ringer och jag orkar bara inte svara på SMS.
Det är alltid så.
Det är väl därför jag spenderade större delen av ledigheten i skogen.
Sebbe och jag motionerade och motionerade och tränade och tränade och nu sitter jag på kontoret med träningsvärk i kroppen – världens ljuvaste känsla.
Vi uppfann en ny, underbar runda som tar oss genom skogen, runt Hammarbybacken och genom Hammarby Sjöstad (se inlägget En orgie i Hammarby Sjöstad) och landar på åtta kilometer.
Ja, höstirritationen förvandlas kvickt till Hälsans Höst.
