I söndags släpptes äntligen Israels bidrag i Eurovision Song Contest 2024. Jag kollade live på israeliska tv-kanalen Kan 11, där det var en redig show och festlig, men även allvarlig, stämning.
Eden Golan vann tävlingen HaKokhav HaBa (”nästa stjärna”) tidigare i år och flera låtar ”tävlade” senare inbördes om att bli årets ESC-låt. Första versionen av ”Hurricane” hette ”October Rain”, men den accepterades inte av EBU (European Broadcasting Union) då texten var ”för politisk”. Detta förstår jag inte då den nya texten är väldigt lik den tidigare (minst sagt).
Låten handlar naturligtvis om händelserna den sjunde oktober 2023, men officiellt handlar den nu om en tös med kärleksproblem.
Jag älskar ”Hurricane”.
Detta beror inte på att jag är Nordens största Israelvän, utan helt enkelt på grund av att jag älskar låten och texten och Edens röst och musikvideon och jag älskar helt enkelt ALLT med denna underbara låt.
Känslan i Edens röst. Wow. Hon är bara 20 år ung men är en fantastisk vokalist.
Ja, hörni. Vad har vi att säga om finalen? Inledningen där deltagarna sjöng ”Tattoo” var fin. Likaså pausnumret ”Björnzone”. En fullträff, skulle jag säga. Carina Berg var strålande vacker i ny frisyr. En mycket träffsäker programledare.
Vi visste ju att de norska pojkarna skulle vinna och att Medina skulle hamna högt. Att det gick så pass bra för Cazzi Opeia överraskade mig en smula. (Hon var fantastisk!)
Här är mina kommentarer (live) från igår kväll:
Maria Sur. Tänk att hon talar bättre svenska än såna som bott i Sverige i 30 år. Okej låt men jag går inte igång.
Jay Smith. Säger mig som sagt ingenting. Pretentiös snubbe som vill verka ”seriös”. Han lurar inte mig. Ingen – INGEN – kommer att komma ihåg denna nästa vecka.
Lisa Ajax. Riktigt sömnpiller. Och varför är det så viktigt att hela tiden påpeka att hon befruktats? Lycklig tjej som uppenbarligen får ligga, till skillnad från oss andra bittra jävlar.
Smash Into Pieces. Jag hatar inte denna, men den är ingenting för mig. Låter som valfritt bidrag från Finland 2006 och framåt.
Cazzi Opeia. Jag blir så glad. Kanske min personliga vinnare ändå. Älskar ALLT. SÅ jag!
Annika Wickihalder. Riktigt bra låt och sångröst och närvaro, men nu räcker det med detta självömkande.
Marcus & Martinus. Jag gillar bara synthljuden. Låten är väldigt ”forgettable”.
Dotter. Den här gillar jag. Den går in i hjärtat. Melankolist-finne som jag innerst inne är. Men byt gärna kläder.
Medina. HELT FANTASTISK!
Liamoo. Ett sånt sömnpiller. Jag har ingenting fint att säga om detta. Ingenting annat heller. Oförargligt. Tradigt. *gäsp*
Jacqline. Bra låt. Riktigt bra till och med. Bra nummer. Jobbiga jättetrosor. För porrigt för min smak. (Är gammal och gaggig.)
Danny. Jag gillar verkligen inte denna. Danny har varit så bra tidigare år. Refrängen irriterar mig av någon anledning.
Vilken fruktansvärd UMK-katastrof! (UMK är Finlands uttagning till Eurovision Song Contest, för den som inte vet.) Igår kväll bjöds vi på en fantastisk produktion på alla vis och Käärijä och Erika Vikman framförde sin nya singel ”Ruoska” (piska). Jag gillar den väldigt mycket efter några lyssningar. Älskar att Käärijä låter så blasé i verserna och jag går igång på de tunga gitarrerna (konstigt va!). Att jag höll på Sara Siipola och hennes fantastiska ”Paskana” (som skit) sedan dag 1 är ingen hemlighet.
Hon kom tvåa. Bara tvåa. En fruktansvärd ”humorlåt” vann och jag tänker inte ens skriva dess namn eller på något vis promota denna styggelse. Det sitter alltså tittare – som inte kan sitt (nej, mitt) ESC och de bryr sig egentligen inte – som röstar på nåt ”tokigt” bara för att det är ”kul”. Dra åt skogen, säger jag. Det är som att släpa in mig på en fotbollsplan bara för att jag är ”en kul kille”. (Det skulle sluta i katastrof.)
Nog om det.
Jag tittade på Sanremo-festivalen i veckan. Italiens supermusikfest, där vinnaren erbjuds att representera landet i ESC. Festivalen började i tisdags, med hela trettio akter, och avslutades söndag morgon runt 05:30. Många bra låtar men ingen som jag skulle belöna med en full tolva i ESC. Vinnare blev till slut Angelina Mango som framförde låten ”La noia”. Bra! Jag slogs av de manliga deltagarnas fantastiska utstyrslar!
Jag skrev på sociala medier tidigt i morse: Alla de stiliga italienska karlarna är klädda till tänderna i svindyra italienska plagg och programledarna bara pratar och pratar och pratar. Karlarna bär också jättemycket smycken. Mycket glitter och glam, och det går ju jag igång på. Mycket högklackat, men på ett manligt (!) vis. Väldigt mycket stora örhängen, djupa urringningar och handskar. (Verkar vara en het trend, men vad vet väl en enkel man som undertecknad.) Väldigt mycket spets också. Alla i publiken är uppklädda till fest. Mycket elegant. Timme ut och timme in hurrar, jublar och dansar de. Att de orkar.
Här kommer en bildkavalkad på diverse män som dök upp i programmet. (Skärmdumpar från Rai 1.)
Avslutningsvis: Melodifestivalen var lika tråkig igår kväll som förra veckan. Vad har hänt? Bleka låtar, samma trynen, samma jargong. Tröttsamt. Orkar inte ens skriva om spektaklet. Finns så att säga ingenting att säga.
I hope that Eden Golan will wear this fabulous outfit in Malmö. Screenshot: youtube
Igår kväll valde Israel – efter en väldigt lång tävling – vokalisten som ska representera landet i Eurovision Song Contest och valet föll på den fantastiska Eden Golan. Här kommer ett inlägg på engelska. Bara för att.
It’s ’interesting’ to observe the burning Israel-hatred at the moment. For example the ’ban Israel from Eurovision’ lunatics.
Last night I saw some woman (with a very Swedish name, which doesn’t surprise me, unfortunately) commenting on a post on Eurovision’s Instagram and she was so stupid. First the same old ’ban Israel’ comments and then she posted a gif that said ”I stand with my Muslim friends”.
So she just said that a) all Muslims are Hamas-loving terrorists and b) there are no Muslims living in Israel.
And as I wrote on X-Twitter this morning: it’s the same disgusting people calling for a ban now, that do this every year – ongoing war or not. And it’s the same people that EVERY year ask ”Why is Israel even in Eurovision – it’s not a European country” but they NEVER ask why Australia is participating.
So, they are simply just Jew-haters and they are so stupid and I am so sick and tired of stupid people.
They really are like sheep and just run where ever all the other sheep are running. Just wait and see when the ’leader sheep’ changes directions – these idiots will follow.
(If you don’t know the rules of the EBU (European Broadcasting Union), you should just shut your hateful mouth.)
Jag lyssnade på en podd och blev som vanligt upprörd. Jag ska inte ens göra reklam för den, men låt oss säga som så att det är en politisk podd där de talar om sådant som händer i vår samtid. I detta avsnitt tog det bland annat upp Israels medverkande i Eurovision Song Contest (ESC) (så överraskande – människor verkar ju vara besatta av detta ämne).
Det satt en programledare och tre gäster i studion och för det första visste de inte att det heter just ESC. En gäst sa ”Eurovischions schlagerfestival, eller Eurovischion heter det kanske numera”. Samtliga medverkande gjorde stor sak av hur mycket de ogillar denna tävling som kallades ”en styggelse” och ”trams” och allt vad det var.
Det blev snabbt uppenbart att de inte hade någon aning om hur ESC fungerar eller vad ESC har för regler. De var inte helt emot Israels deltagande men de tyckte att det var ”problematiskt” och de – som så många andra oinsatta – jämförde Hamas (d.v.s. ”Palestinas”) krig mot Israel med Rysslands fullskaliga attack mot Ukraina. Dessa begåvade, utbildade annars så intelligenta människor kunde inte skilja på äpplen och päron.
Deltagarlandet Ryssland attackerade ett annat deltagarland. Deltagarlandet Israel försvarade sig mot en bestialisk attack av islamister som vill mörda varenda jude och ta över hela världen och sprida sin sinnessjuka ideologi till vartenda litet hörn på detta sorgliga klot.
De förstod inte att Ryssland och Belarus portades från ESC på grund av att de inte hade ”fria nyhetssändningar” på respektive tv-kanal som skulle sända ESC. Det är ett villkor. Ett annat villkor är för övrigt att varje land måste visa samtliga deltagande bidrag men sopiga, dysfunktionella arabstater – som skulle kunna vara med i världens bästa musiktävling – får inte vara med då de inte skulle visa Israels bidrag. Så barnsliga är de. Ni minns förmodligen inte att när Israel vann ESC för första gången år 1978 (Itzar Cohen med klassikern ”A-Ba-Ni-Bi”) så, just när det stod klart att Israel skulle vinna så avslutade Jordanien sändningen och meddelade att tvåan Belgien hade vunnit. (Apropå att de är så sinnessjukt besatta och barnsliga, menar jag.)
I flera poddar har jag på sistone för övrigt hört att Israel vunnit ESC tre gånger. (Till och med en så kallad ”expert” påstod detta.) Det stämmer inte. Israel har vunnit fyra gånger: 1978, 1979, 1998, 2018. Det var bara lite bonusinformation.
Självklart ska Israel få deltaga i ESC i år också. Allt detta tröttsamma jollrande om att landet borde uteslutas är bara ett sätt av de besatta att gadda ihop sig mot Världens Jude – Staten Israel. Det är ju nämligen samma snack varje år. Krig eller ej. Finner du inte denna besatthet en smula problematisk så lider du förmodligen av ett litet antisemitiskt problem.
