Hej och välkommen till en ny vecka i livet.
Och en ny månad – november, som ju är årets värsta månad. Med helvetesfebruari som god tvåa.
Vad gör vi helst så här års? Jo, vi slöar i soffan och kliver in i filmens underbara värld.
Igår såg jag film efter film – ja, det var ju söndag. Ångestsöndag med både mat- och filmfrossa för att vara exakt.
Jag såg bland annat Shopgirl – en ganska töntig film med stereotypa, småtradiga karaktärer och inte minst en pretentiös Steve Martin. Jag vill inte se om filmen, men den kändes ändå lite söndagsmysig. Tidsfördriv. En sådan film som får en att glömma ångest och otrevligheter om så bara i en dryg timme.
KKKKK i betyg.
Jag såg även Sleeping Dogs Lie – en lite skruvad film om relationer och hemligheter (och en del perversa inslag). Knarkande bror, överreligiös mor med snuskiga hemligheter och så lite djursex på det.
Eh.
Klart sevärd – KKKKK i betyg.
Veckan avslutade jag med den fantastiska miniserien Förintelsen, från 1978, med bl.a. den eleganta Meryl Streep i en av rollerna. Hade helt missat denna spännande och informativa serie (KKKKK i betyg) så jag vill skicka ett tipstack till Favoritflatan (som för övrigt även rekommenderade Inglourious Basterds – och vad jag tyckte om den kan ni läsa här).
Förintelsen (som varken finns hos Discshop eller på Headweb) finns på youtube. Första klippet kommer här:
Läs även andra bloggares åsikter om film
Etikett: ångest och eufori
Är lite hård mot mig själv
Jag har inte tränat på tre dagar (igår motionerade jag hem från jobbet, men det räknas inte). De två senaste nätterna har jag bara sovit ett par timmar – har därför inte orkat släpa mig upp extra tidigt för att pinna iväg till gymmet.
Ganska självklart, men ändå har jag dåligt samvete och jag känner mig lite som en lat och oduglig herre.
I söndags då? Jo, då hade jag allt så bra planerat: Sebbe var hos granngossarna medan jag var på möte (läs om det här) och därefter skulle jag ila vidare till gymmet. När jag väl kom dit, och ända ner till omklädningsrummet, så insåg jag att jag hade glömt mitt lås (till skåpet) hemma. Jag blev mycket, mycket tvär och irriterad och strosade vidare hem till Sebbe och granngossarna och drack världens smarrigaste kaffe. Fastän jag inte uppskattar sötsaker så slog jag till och fick i mig två fluffiga mums-mumsar (80×2 kalorier).
Det tar jag igen genom att äta min sedvanliga, slanka sallad till lunch på jobbet.
Fyra dagar av fem äter jag samma ljuva sallad (på fredagar brukar jag toka till det genom att äta medhavd varm matlåda).
Och så här ser det ut där jag sitter och sliter hela dagarna. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År efter år. Jag sliter och jag njuter då jag drar in cash till både mig och staten.
På bordet har jag:
En PC och en Mac, tre mobiltelefoner + två fasta, ett glas vatten (mitt favoritglas är tungt, brett och högt), NiQuitin sugtabletter, Försvarets hudsalva (glömmer jag en av mina många salvor hemma så går jag och köper en ny – den är ett måste), anteckningsblock + (gärna fungerande) penna, servetter.
Detta var dagens högklassiga inlägg.
Varsågoda.
Missat elefantdrama
Hade helt missat elefantdramat.
Läs artikeln och gråt ut er söndagsångest, så kan ni koncentrera er på annat sedan.
Aggro-dammvippa-omelett
Gårdagen var (som sagt) en väldigt jobbig dag, men nu är den över och jag började denna tisdag med en extremt snabb cykeltur (för att bli av med inte bara gubbfläsk utan även med spänningar och aggressioner). Möte med favoritflatan på det och allt känns bättre…
Igår när vi var ute på vårt uppdrag med grabbarna (bild nedan) så gjorde Sebbe succé. Han fann en dammvippa (ett av svenskans härligaste ord, är det inte?) som såg otroligt fluffig och rolig ut och ja… han ville väl helt enkelt para sig med den…
Aja, nu ska jag snabbsteka en omelett. Det blir en lång dag det här; väldigt mycket på jobbet, i privatlivet och i världspolitiken. Tja.
Förresten. Jag träffade en ny människa igår. Hon frågade mig hur länge jag har varit vegetarian och jag svarade: ”hmm, sedan jag var 19”. Hon: ”Och nu är du..?” Jag: ”Nu är jag 22”. Hon gick på det.
Jobbig dag på många plan…
…Och Sebbe och jag har varit på uppdrag hela kvällen.
Mer om det nån annan gång, men ja, vi har umgåtts med judiska bögar. Så mycket kan vi konstatera.
Sebbe ligger på golvet, med huvudet på en kudde, och snarkar. Jag ska göra detsamma – dock inte på golvet.
”Du ser bra ut”, fick jag förresten höra ikväll, ”du har gått ner i vikt”.
Jo, jag kunde knappt andas eftersom jag ”befann mig i centrum” och drog in både kinder och mage och spände alla muskler jag har. Men jag tackade för komplimangen.