Ett färskt exempel är en text på Sveriges Radio P4 som i förstaversionen lades ut med följande citat från författaren Staffan Ekegren (de grammatiska felen är SR:s): Någonting som är viktigt är att bojkotta israeliska varor, där kan vi ju var och en göra en insats. Israelerna tycker ju om att göra sig till offer, världens offer. Men det dem är känsliga för, det är ju pengar. Så att om vi slutar handla av dem, och sluta handelsavtal. Där träffar vi dem närmast hjärtat.
Hmm. Det är alltså den svenska statliga radion vi pratar om här, använd som megafon för antisemitiska budskap. Den radio som du och jag pröjsar cash till via skattsedeln för att vi ska få en opartisk, saklig och allsidig rapportering i nyhetflödet. Ingen tycks reagera.
Lek med tanken att orden israelerna och israeliska istället ersatts av antingen muslimer, muslimska eller afrikaner, afrikanska och vi hade haft en medial rasistskandal utan dess like under uppsegling. Då hade mediabödlarna ytterligare en gång fått använda sin giljotin.
Men nu bryr sig ingen. Det är ju bara Israel.
Läs hela.
(Det rödmarkerade är markerat av mig. Bäst med denna artikel är nästan parentesen ”de grammatiska felen är SR:s”.) Comments closed.
Ladies!
Av med paltorna och fram med bröna. Kan alla dessa vulgära män gå med pattarna i vädret mitt i centrala Stockholm så kan ni!
Se så!
Är det små, stora, fasta, hängiga tuttar jag ser gunga fritt på stadens gator och torg?
Just do it – bring those titties out!
Så härligt med någon med en sund syn på Israel på nätet, som inte är sverigedemokrat.
Men Herre Gud – vad är du för underbar människa!!!! Jag kan inte sluta läsa – du har ju sån jävla underbar humor!!!! Jag är fan kär i dig!!!! Har inte tid att skriva mer – måste läsa mer!!!! ; )
Igoogledisrael drivs av Ashley – ”an ex-Brit who came to Israel for two months and ended up staying 18 years”. Väldigt trivsam icke-politisk blogg och jag vill framförallt tipsa om ’serien’ How I ended up in Israel. And stayed... Första delen finns här. Jag svalde samtliga 12 delar (väntar otåligt på nästa) under en förmiddag. Ficktjuven – ”Jag är en svensk i Israel som så många andra har förälskat mig i både landet och i en israel, vilket har hållit mig kvar på helig mark, förhoppningsvis för att stanna. Så under tiden som jag studerar reformativ judendom, försöker lära mig den obegripliga hebreiskan och kämpar för arbetsvisum så vill jag dela med mig av min syn på Israel och allt som hör till.”
När jag nu har levt med Aphrodite ett tag så kommer nya tankar och känslor och därmed en uppföljare till förra recensionen.
All The Lovers ger mig fortfarande rysningar – tycker mycket om den, men jag undrar om inte popfolket hade hoppats på en lite snabbare dänga som ’leadsingle’. Nåväl. Mogen och bra är den och den spanska versionen (som finns på den spanska singeln) Los Amores är hur skön som helst.
Get Outta My Way däremot är en redig Kylielåt. Som om året var 1990 och albumet hette Rhythm of Love. Lite så. Fast 2010.
Put Your Hands Up (If You Feel Love Tonight) är en redig livelåt. Fy fasen vad vi kommer att skaka till denna bit resten av året. Och en bra bit in på 2011.
Closer är en fet favorit – en lite subtilare electrodänga.
Everything Is Beautiful kändes till en början som en ganska blek midtempolåt, men efter några lyssningar så tog jag den till mitt hjärta – en mycket fin låt. Titelspåret
Aphrodite svänger som tusan; lite 80-tal, lite Wow (från förra albumet X).
Illusion – den där blippbloppiga låten – är varken bu eller bä. Helt okej. Sticket är dock guld värt!
Better Than Today är bra, men jag tycker inte att den riktigt passar in på albumet. Den sticker hur som helst ut väldigt mycket.
Too Much hade även den kunnat ligga på Rhythm of Love. Låten svänger, men jag är inte galen i den.
Cupid Boy är riktigt bra – skön produktion och fin, tydlig melodi. Yeah!
Looking For An Angel låter som något Pernilla Wahlgren skulle kunna sjunga i Melodifestivalen. Väldigt simpelt, väldigt 80-tal och, inte minst, väldigt klistrigt.
Can’t Beat The Feeling avslutar standardversionen och jag gillar den mer nu än när jag skrev den första recensionen.
Bonusspåren då?
Mighty Rivers kändes en smula lam första gången jag hörde den, men den tog sig snart. Smittsam och fin, och den har en mycket fin text.
Heartstrings låter en aning som gamla b-sidan Tightrope – och jag älskar den. Fantastiskt fin, melankolisk melodi och faktiskt min favoritlåt på Aphrodite (synd att den bara är ett bonusspår).
Sammanfattningsvis: Aphrodite får KKKKK av mig. Albumet är betydligt bättre än både X (2007) och Body Language (2003), men når kanske inte riktigt upp till Fever (2001). Det återstår att se om ett år eller så. En sak som är säker är att Kylie gjort årets sommaralbum!
