Månad: februari 2010

Hår och frukt

Igår kommenterade hela fyra personer min minimala hårfärgsändring.
Jag gick som i en chockartad dimma hela dagen. Det fanns en tid då jag var mycket aktiv med mitt hår (my finest feature) och jag kunde gå från blont till svart utan att någon reagerade. Nu däremot… Nu är de inte vana vid förändringar, ty på ålderns höst ogillar man lätt alla typer av förändringar.
De som kommenterade det hela var för övrigt:
– heterosexuell kvinna, ca 43
– heterosexuell man, ca 32
– heterosexuell kvinna, ca 37
– shemaleälskande man, ca 34
Varken bögen (ca 40) eller heterograbbpolaren (ca 26) sa någonting. Den förstnämnde skulle inte märka ens om någon genomgick en könskorrigerande operation och den senare… ja, jag vet inte. Han är så blyg och rädd för mig. Igår när han kom in i köket, där jag stod och rotade, så sa han inte ens hej. Så rädd är han. Jag vände mig om och såg att han grävde i fruktkorgen. ”Frukt är godis”, väste jag och gick. ”Ja”, hörde jag honom pipa medan jag susade iväg längs korridoren.

Är rätt

Jag känner att jag vill utveckla det jag skrev om i förra inlägget. Det vill säga varför jag blir så GLAD och LYCKLIG när saker och ting rullar på på det där fina viset.
Jag har sån otur.
Jag är grabben som när jag köpt en mobiltelefon och kommer hem och ska packa upp den inser att det inte ligger nån telefon i förpackningen.
Jag är grabben som köper nåt tekniskt och inser att det fattas en sladd.
Jag är grabben som (dagsfärskt exempel) köper en tidningsprenumeration och får två. Samma tidning. Två kundnummer. Två fakturor. Två ex av samma magasin.
Jag är grabben som alltid hamnar lite i kläm. Är undantaget!
Jag är grabben som är vegetarian och köper en vegetarisk rätt och inser att producenten anser att fisk är vegetariskt.
Jag är grabben som tvingas strippa på flygplatsen och får hela mitt bagage minutiöst granskat för att därefter ÄNDÅ tvingas gå igenom den ”vanliga” röntgenproceduren (så himla onödigt).
Jag är grabben som köper en bok som jag egentligen inte vill läsa, men känner att jag måste, och när jag plågat mig igenom 300 sidor inser jag att de sista 10 sidorna saknas. I just denna bok. I just denna nyinköpta vackert inbundna bok.
Ännu ett dagsfärskt exempel: jag är grabben som efter några om och men bestämmer mig för att skriva någonting mycket hjärtligt och fint till någon på Facebook-chatten och när jag väl skrivit ned mina väl valda ord och klickar på ”sänd” så får jag meddelandet: ”XX är inte inloggad längre”. Vad fan.
Därför blir jag så glad och lycklig och chockad när något faktiskt bara rullar på och FLYTER och överraskar positivt. När jag känner att jag är rätt. Är-rätt så att säga. Inte på rätt ställe eller vid rätt tidpunkt utan bara Ä R R Ä T T . Okej?

Oslo: minnesmonument + lustigheter

På tåget till Oslo läste jag av en slump Ruth Maiers dagbok (som jag nyligen köpte på måfå – bara så där) och det visade sig i bokens förord att hon under andra världskriget flydde från nazisterna till Norge. Hon hamnade dock till slut i nazisternas händer och mördades (så långt har jag ännu inte hunnit i den tjocka boken) och på Østre gravlund finns en judisk begravningsplats med ett minnesmonument där namnen på de judar med norsk koppling som mördades under kriget finns inpräntade. Naturligtvis tog vi oss dit och här är bildkavalkaden.
Men först ännu ett lustigt sammanträffande! Ibland blir det som det blir och allt har en liten mening. Ex. satt jag på tåget och av en eller annan anledning, som vi inte måste gå in på här, så skulle jag ”komma ihåg orten Lillestrøm”. När jag sedan satt på tåget tillbaka hem till Stockholm kom jag fram till det parti i boken där Ruth Maier flyr till Norge, och var hamnade hon? I Lillestrøm såklart. När sånt händer känner jag att jag är ”på rätt väg och där jag ska vara i livet”. Mycket fascinerande och härligt men ovanligt.


Min nya favoritpose är att helt sonika stå rakt upp och ned och bara glo.




Läs även andra bloggares åsikter om , ,