Som jag skrev så har jag just upptäckt Agnes fantastiska album.
När jag och Sebbe nyss var ute på kvällspromenad så hade jag Aggan i örona mina och plötsligt kände jag hur det bubblade till i själen, hur det värkte i hjärtat och hur det brann i ögonen. ”Sometimes I Forget” sjöng det fina flickebarnet. Vilken fin fin fin låt! Och hennes röst är så VARM och HJÄRTLIG. Jag älskar henne.
Månad: oktober 2009
Dagens retro
Säg hej till mig och Sotis. Säg hej till den hiskeliga sjuttiotalstapeten – kanske den fulaste jag någonsin sett. Jag minns hur den där röd/vita mattan doftade. Jag minns hur den kändes under mina fingrar.
Jag noterar att mor har bakat en kaka. Den står där och svalnar. Undrar om det är en sockerkaka eller en tigerkaka. Tror och hoppas på den sistnämnda. Kaffet är bryggt och det finns inte så mycket kvar i pannan. Antar att far sitter vid köksbordet med en sockerbit i munnen och sippar på en ljuvlig kopp java. Han brukade göra så på den tiden. Sotis är glad. Han får någonting smarrigt att äta. Är det jag som serverar honom? Är det en kakbit eller ett kex* jag knaprar på?
Och vad är det som sticker fram ur lådan?
Jag har ungefär samma frisyr idag. Lite roligt. Jag är tacksam över att mina föräldrar inte tvingade mig att klä mig i blå eller gröna kläder. Kudos!
*När detta foto knäpptes sa jag fortfarande kex på västgötska, dvs scheks. Galet!
!tavil ted rav räH
!ednannäps tksitsatnaF !xes natsän uj rav teD .mra nim tom ellab atåk snah ednäk gaj tta arän ås dots naH .drobvirks ttim div tsuj dots nah ,tev in nrekinket räd ned naH
Önskeinlägget: Hon ska föda mina barn
Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av kattpappan Jontas.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!
Hon ska föda mina barn
Jag vet att jag är sen nu igen. Jag vet. Det blir så när man varken lyssnar på radio eller ser på trash-tv. Jag närmar mig 40 och ser endast torra program och debatter. Orkar inte med allt larv.
Därför har jag ingen koll på nya artister. Jag avfärdar dem allt som oftast och de förtjänar det ju. Värdelösa, trista och stöpta i samma form är vad de är.
Men Agnes! Hon var finemangfin i Melodifestivalen men att hela hennes album var så bra hade ni väl kunnat berätta för mig! Herre! Jag lyssnar non stop på Dance Love Pop och blir kär i popdiscopärla efter popdiscopärla. För att inte tala om hennes oerhört vackra, varma stämma. Jag orkar knappt påpeka att hon är vacker som är jävla sommarnatt när den är som vackrast och hetast och goast och kåtast. ÅH AGNES! I love you. Bli mor till Siv och Frank. Snälla!
Hetero my ass
Heterograbbpolaren är en bluff. Kanske.
Igår dök han upp på kontoret först runt lunchtid och när han klev in på mitt rum för att hämta någonting fräste jag: ”Jaha, varför kommer du så sent för!?” (jag är en pussy privat men på jobbet är jag något av en master).
Han pep: ”Jag var hos Fredrik i natt”.
WTF?
Vad ska detta betyda?
Vad då ”hos Fredrik i natt”?
Är det hans älskare? Pojkvän?
Jag fick inte fram ett ljud.
”Är det okej då?”, frågade han.
”Ja”, svarade jag. Sedan gick han.
Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Var är alla rediga heteromän? Existerar de inte i denna stad?
Nit på nit på nit. Snart ger jag upp och accepterar att alla mina vänner är mer eller mindre überbögiga.
Å andra sidan: I love my gays.