Månad: februari 2008

Med utsträckta armar

Jag trodde inte jag skulle blogga om det men nu gör jag det i alla fall.
Igår när jag och Sebbe var ute stötte vi på en kvinna och hennes dotter (?) och deras lilla hund. Vi hälsade och hundarna hoppade runt ett tag. Sedan insåg jag att dottern (kanske 10 år ungefär) var blind. Hon satte sig på huk för att hälsa på Sebbe (som for runt som en yr höna efter den andra hunden). Dottern sökte med trevande armar efter honom och jag blev så ledsen. Jag vet inte riktigt vad det var som utlöste det hela men jag blev riktigt tårögd. Det var inte så att jag tyckte synd om henne pga. att hon inte kunde se – det var något med hennes sökande armar och händer. Jag fick en vision av elaka barn som säger “här får du godis” och så drar de undan händerna varje gång så den blinda inte kommer åt. Det var väldigt jobbigt. Det handlar säkert om mobbning.
Sedan gick jag hem och kände att jag verkligen skulle vilja jobba som volontär på Friends eller något annat ställe som har hand om mobbade barn.
Jag har lite svårt att njuta av livet när jag vet att någon just i samma ögonblick inte mår bra. Som är rädd. Och ensam.
Detta låter mycket pretentiöst, jag vet, men så är det.

Vet ni

hur mycket som hänt i mitt liv de senaste åren?
Så mycket.
Mer än någonsin tidigare. Kort resumé: förlovad blir singel blir hysteriskt festande singel blir tokförälskad blir djup blir deprimerad blir sjukskriven blir singel efter extremt drama blir taggad på nytt blir sugen på att plugga (och gör det och skaffar extrajobb som faktiskt betyder någonting) blir med hund blir evig sökare.
Det är skönt att kunna se tillbaka och veta att jag idag är både smartare och erfaren nog att tackla allt elände som komma skall.
Livet blir verkligen bättre efter 30.
Kom ihåg det, ungtuppar.
Det var dagens djupa det.

Så får du Kimman på fall

* Var tydlig.
* Visa dock ej tecken på desperation (inget är mindre smickrande).
* Var stilig. Låt oss skippa snacket om att utsidan inte har någon betydelse. Jag vill ha en partner som jag finner attraktiv.
* Var rolig. Läs min blogg så får du ett hum om vad humor är för mig.
* Säg rara saker.
* Flirta (!).
* Ha sunda värderingar.
* Trivs på såväl sunkiga söderhak som i halvposha finsalonger.
* Tyck om hundar.
* Ha tålamod.
* Uttryck dig väl muntligt.
* Var lagom liberal.
* Var monogam.
* Säg inte sådant du inte menar.
* Inse att du kan njuta av så kallad skräpkultur utan att vara tom i huvudet.
* Sitt ej kvar i garderoben.
* Hångla upp mig offentligt om du känner att du måste.
* Var tyst när jag ser på Mello (du behöver absolut inte se på det själv – men gör då ingen stor sak av hur anti du är).
* Njut av det lilla i livet.
* Njut av att sitta tyst och glo. Jag orkar inte hålla låda hela tiden.
* Ligg inte med andra.
* Men titta får du så klart göra.
Några frågor på det?

Repris (trötthet)

Jag måste än en gång hylla och ge cred åt er som har en miljard saker för er. Jag förstår inte hur ni orkar. Och ni med barn – hur, oh hur, orkar ni? Jag har mitt white trash-jobb och sedan går jag hem till min hund och jag är så fruktansvärt slut. Igår var jag så trött att jag bokstavligt talat ville lägga mig ner på golvet och gråta. Och sova. Men det kunde jag inte eftersom jag väntade på att ett bud skulle komma över med några saker som tidningen QX lånat (budet kom till slut, och OJ vilket bud, if you know what I mean).
Efter det var det dags för lång kvällspromme med Sebbe. Sedan badade han och jag duschade. Efter lite kvällsmys i soffan gick Sebbe till sängs och jag fixade lite innan jag följde efter.
Klockan ringde 05:00 och jag var så trött. Tog mig upp 05:57 och hann därmed inte promenera till jobbet, utan tog tuben. Och här sitter jag nu och undrar; vad gör man för att bli av med tröttheten? Det har gått så långt att ibland när jag är ute med Sebbe, och han gör vad hundar gör, blundar jag och tar en powernap på stående fot. Fatta. Jag behöver nog tre månaders semester och sol.
Livet är jobba, jobba, jobba. När man är ledig ska man hinna med allt man inte hinner/orkar ta itu med de dagar man jobbar. Sedan börjar allt om och man är inte det minsta utvilad.
HJÄLP!