Efter denna aktiva (” lediga”) dag kan jag äntligen sitta vid datorn och dricka kaffe.
Efter tandläkaren hastade jag hem för att tvätta – och jag tvättade verkligen rejält. Kudd- och sofföverdrag och till och med stolsdynorna till köksstolarna åkte in i maskinen.
Jag mötte min chica granntös i tvätteriet och hon sa någonting som jag inte hörde och jag var förvirrad och log bara till svar (och såg dum ut). En kvart senare kom jag på vad hon sagt och övervägde att ringa på och kommentera saken. Men lät bli.
Och så mötte jag en två meter lång östeuropeisk byggnadsarbetare. 😛
Mina inlägg blir spretiga idag märker jag. Tanken med detta var att jag skulle visa bilden ovan och säga att när jag höll på att fästa de nytvättade stolsdynorna på stolarna låg två av dynorna kvar i hallen och när jag kom ut för att hämta dem hade så klart Sebbe parkerat sitt magra arsle på dem. Och inte hade jag hjärta att schasa iväg honom. Så de ligger kvar (han likaså).
Månad: januari 2008
Tandläkarföljetongen fortsätter
Första lediga dagen inleddes med ett tandläkarbesök. När jag på julaftonskvällen satt på jobbet och åt ett vingummi (!) lossnade en bit av rotfyllningen som gjordes av Hunktandläkaren i november. Skulle egentligen dit i eftermiddag men blev i morse väckt av telefonen. Tandläkaren (den nye mannen, som vi kan kalla Tandläkargamlingen, som jag aldrig träffat och skulle bli patient hos eftersom Hunktandläkaren ju så sorgligt slutade) var tyvärr sjuk. Jag kund få en ny tid hos en tredje för mig ny tandläkare; Tandläkarinnan, om jag pallrade mig dit ögonaböj. Så det gjorde jag.
Och jag vill säga att vi bondade riktigt fint (det hjälpte nog lite att hennes tandsköterska var en ung, ärtig fjolla). Jag fick således genast förtroende för Tandläkarinnan och det är ju inte ofta det händer eftersom folk i allmänhet är galna och jag hyser ju inga direkt varma känslor för mänskligheten (vilket gör sådana här tillfällen – då man ska träffa någon ny – jobbiga).
Jag kom visst av mig lite där. Hursomhelst. Ja, en bit av rotfyllningen hade mycket riktigt lossnat med det var inte så farligt sa hon men lade ändå på en ny fin, liten bit så nu mår jag prima. Tack och lov tog hon inte betalt heller. 3500 i november fick liksom räcka.
Jag blev på så bra humör att jag bokade en ny tid redan nästa månad. Hunktandläkaren sa nämligen att jag borde kolla upp en grej. Så det ska jag göra. Hos Tandläkarinnan. Jag gör härmed slut med Tandläkargamlingen utan att jag ens träffat honom. Hans ålderdomliga namn skvallrar om att vi inte skulle komma överens.
Dagens konversation
21.31 2008-01-13 skrev ’småsmutsigt dominant nick’:
Söt..
…kille… villig?
21.32 2008-01-13 skrev Kim:
Tack.
Nej nej, mycket ovillig.
21.33 2008-01-13 skrev ’småsmutsigt dominant nick’:
ok.. lugnt.. vad söker du då?
21.40 2008-01-13 skrev Kim:
Jag söker någon som glömmer att ta ut soporna, för att citera reklamen.
21.43 2008-01-13 skrev ’småsmutsigt dominant nick’:
ok, lycka till med det!
Jag lyfte på locket och fann…
Jag fann två lådor överst i en hylla igår. Nyfikenheten tog så klart överhand och jag plockade ner dem för att se vad de innehöll. Oj! Det var ju alla mina gamla brev! Tänk så hemskt att i dessa elektroniska tider kommer all kommunikation försvinna i ett nafs.
Nåja. Jag läste och läste och skrattade och plågades.
Jag hittade svar jag fått på en kontaktannons 1997. Här är några godbitar:
Jag heter XX och är 21 år. Jag bor i Göteborg. Mina intressen är skogen, kor, politik och film.
Favoriten är nog ändå det maskinskrivna brevet (utan foto) som från början till slut lyder:
Hej!
Vore spännande att träffas förutsättningslöst och se ifall vi sympatiserar. Kom själv eller ta med en eller flera kompisar så åker vi ut i min motorbåt. Närmaste T-bana är Ropsten. Resten får du veta när du ringer.
Träffa okänd man på båt? Nej tack. De mördar ju oss än idag ju.
I den överraskande stora högen fanns även ett brev från Ryssen. Han började sitt brev med “Hej Älskling”. Han och flera andra skrev dessutom “om du absolut inte är intresserad, vänligen returnera mitt foto”. Tiderna har nog förändrats något ändå…
I ena lådan låg de finfina breven från min brittiska Darling. Åh, så fint han skrev:
Även Holländarens långa, långa brev fanns där och jag hade helt glömt bort det där med jackan. Det var nämligen så att vi träffades i Spanien och han bar alltid en röd sportjacka. När vi sedan skildes åt klippte han loss en bit, sprayade sin parfym på den och skickade den till mig i 25-årspresent:
Men vem var Brassen? Jag fann många vackra brev (skrivna på rätt okej svenska) från en brasilianare bosatt i Tyskland. Vem var han? Var möttes vi? Och OMG! Varför, oh varför, ville jag inte ha honom? Han var ju både smart OCH het:
Jag skummade även igenom alla de jättemånga och extremlånga breven från Antonio.
Han skickade gott om foton på sig själv och oj oj – snacka om att han visste hur han skulle locka en 19-årig blond kis till Spanien:
Tvååringen
Ett år går så fort. Idag fyller Sebbe hela två! Hurra och grattis! Hundvakten kom förbi igår och Sebbe fick köttfärs i födelsedagspresent. Han åt glupskt. Vegetarianjag våndades men vad gör man inte för familjen.