10 januari, 2008, 07:15
05:00 Klockan ringer. Släpar mig upp och går ut med Sebbe. Packar väskan.
05:51 Stänger dörren och promenerar till jobbet.
06:55 Kliver in på kontoret, fixar kaffe, packar upp laptopen.
07:00 Börjar jobba, äter frukost, ser nyheterna på SVT1 (hata fyrans hysteriska morgon-tv med gapiga barnprogram och skränig rockmusik).
Fortsättning följer.
10 januari, 2008, 10:21
10:00 Skapar en fräsig gif-bild.
10:20 Mottar ett meddelande och utbrister spontant och ärligt irriterat “och vad fan ska jag göra med den informationen!?”
Fortsättning följer.
10 januari, 2008, 12:01
11:56 Kamrat R kommer till arbetsplatsen.
12:02 Vi strosar till en restaurang som tidigare huserade en gayklubb och jag blir bjuden på smarrig lunch.
12:58 Jag kommer tillbaka till kontoret och småspråkar med kollegan.
Fortsättning följer.
10 januari, 2008, 16:39
14:00-14:49 Får överraskande besök av två goa kolleger och skvallrar om livet och lyckan och inte minst om avsaknaden av den (och så klart Hetero-Jompas extremt heta nya jeans).
15:01 Promenerar genom city, längs de gamla gatorna, över ön, runt hörnet, under bron, upp på kullen och hem.
16:38 Har varit på promenad med Sebbe och avnjuter nu en kopp kaffe.
Fortsättning följer.
10 januari, 2008, 21:36
19:45 Hundvakten kom förbi med anledning av Sebbes födelsedag (imorgon). Vi fixade och trixade en smula + såg på Dallas. Jag läste även några brev för honom.
20:55 Jag och Sebbe följde Hundvakten till bussen. Sedan gick vi hem.
21:35 Nu tuggar Sebbe på sin tuggknut och jag småsurfar och redigerar ett par bilder. Ska försöka komma i säng snart, men jag piggnar ju dessvärre alltid till så här dags. För ett par tre timmar sedan var jag råtrött.
Månad: januari 2008
Jag var i Barcelona idag
Tänk vad musik kan göra! Lite som parfym – den tar en någon helt annanstans.
Jag var ute i januarieländet med Sebbe och plötsligt försvann kylan och slasket. Solen bländade mig och en varm men svalkande vind smekte mitt vinterglåmiga tryne. Allt tack vare låten som spelades i min iPod; Whitneys One Moment In Time. Jag har mycket starka minnen till denna superballad; jag och Miljonären satt smånykära i en taxi i Barcelona och nämnda låt strömmade ur högtalarna. Sällan har jag känt mig så levande. Åh, låt mig få uppleva någonting liknande. Snart.
Vågade ord och annat
Härlig eftermiddag och kväll igår.
Drack te och åt pizza (”Från jord till bord” från Dalens pizzeria – rekommenderas) med Tysken och njöt av att ha sällskap av ännu en kamrat jag till fullo kan vara mig själv med. Det är så härligt när folk känner en så väl att man kan kläcka ur sig de mest politiskt inkorrekta skämten och veta att åhöraren vet att man inte menar det man säger.
Gårdagens citat
Tysken var lite (mycket) överraskad över att det sitter en säkring inuti strömbrytaren och jag sa ett sanningens ord: “I Sverige är vi så säkra att vi till och med använder ko*dom när vi o*anerar”.
Nu ska jag fila på en lista jag haft i åtanke i över ett år. Mastodontjobbet med den har dock hållit mig ifrån att ta tag i den men nu är jag redo. (Kommer snart.)
Jag har en hel del att göra idag med ordinarie arbete + extrajobbet så jag måste avrunda nu.
Vill dock inflika att jag måste börja sova mer än tre timmar per natt. Inatt blev det fem. En förbättring. Och det känns i kropp och själ.
Diverse måndag
Åh!
Detta kommer nog bli en sådan där jobbig vecka.
En massa jobb + rubbad dygnsrytm pga. helgens aktiviteter.
Ja, helgen bjöd ju på både det ena och det andra. Mestadels hemmaliv allena med Sebbe men i lördags tokade jag ju till det och söp till helt enkelt. Kul kväll. Men kort. En orkar ju inte så mycket numera.
Tysken (som ska komma över och dricka te i eftermiddag) gjorde mig uppmärksam på att Hundvakten givit mig inte bara en informationsfolder om ett gym, utan därtill en burk antirynkkräm + en tub ögonkräm.
Försöker han säga mig något?
Kanske därför blev jag lite extra glad då denna konversation utspelade sig på Systemet i fredags;
– Hej. Har du legitimation?
– Absolut! Nyss fyllda 33.
– *Fniss*
Jag har för övrigt gått ner fem kilo.
Och så kan jag konstatera att Marie Picassos album är bland det tråkigaste jag hört på länge. Snacka om slätstruken sörja. Så kan det gå när man har en vecka på sig att spela in eländet. De borde ju dock haft evigheter på sig att leta fram bra låtar. Men nej.